Allmänt
En proposition som utarbetas både för att godkänna och för att sätta ikraft ett statsfördrag och för att genomföra eller komplettera en EU-rättsakt kallas här, enligt vad som konstateras i början av handboken, fördrags- och EU-relaterad proposition. En sådan proposition kan också innehålla lagstiftning som föreslås av nationella orsaker.
När en fördrags- och EU-relaterad proposition utarbetas kan antingen statsfördraget eller EU-rättsakten vara det viktigaste. Standardrubrikerna för en sådan proposition är därför avsedda att modifieras enligt propositionens karaktär, men även enligt dess omfattning. Till stöd för modifieringen används anvisningarna för en proposition med grundläggande struktur, en EU-relaterad proposition och en fördragsproposition. Utgående från dem väljs den lämpligaste rubriken och den lämpligaste strukturen för propositionen. Vad som ska skrivas i de olika avsnitten bestäms utifrån respektive anvisningar och de skrivanvisningar som ges här. Vid planering av lämplig struktur gäller det att minnas att varje fråga ska behandlas endast en gång i propositionen. Vid behov kan det hänvisas till andra delar i propositionen.
Avsnittet om beredning ska innehålla uppgifter om beredningen av propositionen men också om beredningen av fördraget och EU-rättsakten.
Något avsnitt om målsättning skrivs inte, om inte propositionen har andra mål än att godkänna och sätta ikraft fördraget samt att genomföra eller komplettera EU-rättsakten.
I en fördrags- och EU-relaterad proposition behandlas det faktum att fördragsbestämmelserna hör till området för lagstiftningen, dvs. att riksdagens samtycke behövs, och redogörs både för sådana fördragsbestämmelser som är av betydelse ur grundlagssynvinkel och för hur de föreslagna bestämmelserna för genomförande eller komplettering av EU-rättsakten förhåller sig till grundlagen. Här kan samma ordning som i standardrubrikerna användas: först redogör man för hur de föreslagna bestämmelserna om genomförande eller komplettering av EU-rättsakten förhåller sig till grundlagen och ger en bedömning om lagstiftningsordningen, först därefter redogör man för behovet av riksdagens samtycke till fördraget, redogör för fördragsbestämmelser som är av betydelse ur grundlagssynvinkel och ger en bedömning av ordningen för godkännande av fördraget och lagstiftningsordningen för den lag som gäller ikraftsättande av fördraget. Om det inte råder några tvivel om fördragets och lagförslagens grundlagsenlighet, räcker det att i motiveringen ta in ett omnämnande av detta. Något särskilt avsnitt om behandlingsordningen behöver då inte skrivas.
Två klämmar ska skrivas. Den första klämmen utgör godkännande av fördraget, den andra godkännande av de lagförslag som ingår i propositionen.
Med stöd av vad som anförts ovan och i enlighet med 94 § i grundlagen föreslås det att riksdagen godkänner den i Singapore den 16 mars 2006 ingångna konventionen om varumärkesrätt samt de tillämpningsföreskrifter till konventionen som avses i artikel 22 i den.
Eftersom direktivet för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning innehåller bestämmelser som föreslås bli genomförda genom lag och eftersom Singaporekonventionen och tillämpningsföreskrifterna till konventionen innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen, föreläggs riksdagen samtidigt följande lagförslag:
Om det i en fördrags- och EU-relaterad proposition föreslås bestämmelser för att komplettera en EU-förordning, skrivs klämmen för godkännande av lagförslagen på följande sätt:
Eftersom förordningen – – innehåller bestämmelser som föreslås bli kompletterade genom lag och eftersom konventionen innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen, föreläggs riksdagen samtidigt följande lagförslag: