IX Parallelltext
Parallelltext
Lagförslag åskådliggörs med parallelltexter. Parallelltexterna tas med som bilaga till propositionen och ges samma nummer som respektive lagförslag.
Parallelltext skrivs när det i propositionen föreslås att den gällande lagen ska ändras samt när det utöver en ändring föreslås att bestämmelser ska upphävas eller att bestämmelser ska fogas till lagen. Om lagförslaget endast handlar om att foga bestämmelser till lagen, skrivs ingen parallelltext. Ett undantag utgör dock en proposition där det föreslås ändringar i många lagar. Om helheten innehåller ett lagförslag eller flera genom vilka endast en eller flera nya bestämmelser fogas till lagen, är det med tanke på överskådligheten på sin plats att ta med parallelltexterna också till sådana lagar.
Utöver lagens rubrik och ingress ska parallelltexterna innehålla de bestämmelser som i lagförslaget föreslås bli upphävda, ändrade och fogade till lagen, men inte bestämmelser som lagförslaget inte alls gör ingrepp i. När en paragraf ändras delvis är det motiverat att ta med också den del som inte ändras, eftersom det i allmänhet behövs för att ändringen ska förstås.
I parallelltexterna placeras texten i gällande lag i den vänstra spalten under ”Gällande lydelse” och den föreslagna lagtexten i högra spalten under ”Föreslagen lydelse”. I den gällande lydelsen kursiveras de textdelar som föreslås bli upphävda eller strukna, men inte de punkter som föreslås bli ersatta med ny text. Om en paragraf, ett moment eller en punkt får ett helt nytt innehåll, kursiveras den gällande texten inte alls. Om däremot gällande text både bibehålls och ändras och det eventuellt läggs till ny text, används kursivering i den gällande lydelsen för att visa vilka punkter som faller bort. I vänstra spalten placeras den gällande lagtexten även i det fall att riksdagen samtidigt behandlar ett annat ändringsförslag som gäller samma bestämmelse. I vänstra spalten i en kompletterande proposition placeras dock i vissa fall texten i det lagförslag som ingått i den ursprungliga propositionen.
I de nya lagtexterna ska de ändringar och tillägg som föreslås i gällande lagar kursiveras. De bestämmelser som föreslås bli upphävda tas in i vänstra spalten och kursiveras, och i högra spalten skrivs inom parentes ordet ”upphävs”. Momentets eller punktens nummer anges, om det behövs för klarhetens skull. Om det föreslås att en kursiverad textdel ska ändras eller fogas till lagen, t.ex. en brottsbenämning, uttrycks det i högra spalten med halvfet kursiv text. På motsvarande sätt uttrycks ändring av halvfet text, t.ex. rubriken på en lag eller rubriken på ett kapitel, med halvfet kursiv text.
Det är både möjligt och befogat att avvika från ovan angivna parallelltextsystem, om det är nödvändigt för att ändringarna ska förstås bättre.
Närmare anvisningar om vilka parallelltexter som ska fogas till en kompletterande proposition finns i huvudavsnitt VIII.
Nedan ges två exempel på parallelltext. I det första exemplet upphävs och ändras lagtext. Också rubriken på en paragraf ändras. I det andra exemplet har lagtexterna uppställts parallellt enligt sakinnehåll utan hänsyn till paragrafnumreringen. I samma spalt som lagförslaget hänvisas läsaren också till text som finns på annan plats i förslaget.
Bilaga
Parallelltext
Lag
om ändring och temporär ändring av konkurrenslagen
I enlighet med riksdagens beslut
upphävs i konkurrenslagen (948/2011) 30 d §, sådan den lyder i lag 595/2013, och
ändras temporärt 33 §, sådan den lyder delvis ändrad i lag 662/2012, som följer:
Gällande lydelse
30 d §
Upplysningsskyldighet
Föreslagen lydelse
Vid tillsyn som avses i detta kapitel ska i fråga om upplysningsskyldighet för kommunerna, samkommunerna och staten, samt för de enheter som de har bestämmande inflytande över, tillämpas vad som i 33 § föreskrivs om näringsidkarnas skyldighet att lämna upplysningar.
33 §
Näringsidkarnas skyldighet att lämna upplysningar
33 §
Skyldighet att lämna upplysningar
En näringsidkare och en sammanslutning av näringsidkare ska på uppmaning av Konkurrens- och konsumentverket ge verket alla de uppgifter och handlingar som behövs för utredning av en konkurrensbegränsnings innehåll, ändamål och verkningar samt för utredning av konkurrensförhållandena och för bedömning av ett företagsförvärv som avses i 4 kap.
En näringsidkare, en sammanslutning av näringsidkare, en upphandlande enhet, en kommun, en samkommun och staten samt enheter som de har bestämmande inflytande över ska på uppmaning av Konkurrens- och konsumentverket oberoende av sekretessbestämmelserna ge verket alla de uppgifter och handlingar som behövs för utredning av en konkurrensbegränsnings innehåll, ändamål och verkningar samt för utredning av konkurrensförhållandena och för bedömning av ett företagsförvärv som avses i 4 kap. och ett förfarande, en verksamhetsstruktur och deras verkningar som avses i 4 a kap.
En näringsidkare och en sammanslutning av näringsidkare ska på uppmaning av Konkurrens- och konsumentverket också lämna uppgifter och handlingar för utredning av om näringsidkaren eller sammanslutningen av näringsidkare innehar en dominerande marknadsställning.
Motsvarande uppgifter och handlingar ska ges regionförvaltningsverket när det reder ut konkurrensbegränsningar eller klarlägger konkurrensförhållandena.
På uppmaning ska uppgifterna ges skriftligen.
På uppmaning ska uppgifterna ges skriftligen. Uppgifterna kan lämnas med hjälp av en teknisk anslutning eller på annat sätt i elektronisk form.
Denna lag träder i kraft den 20 . Lagens 33 § är i kraft till och med den 31 december 2019.
Bilaga
Parallelltext
Lag
om ändring av 2 kap. i konsumentskyddslagen
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i konsumentskyddslagen (38/1978) 2 kap. som följer:
Gällande lydelse
2 kap.
Reglering av marknadsföringen
Föreslagen lydelse
2 kap.
Marknadsföring samt förfaranden i kundrelationer
1 §
1 §
Förbud i fråga om marknadsföring som strider mot god sed och otillbörliga förfaranden
Vid marknadsföring får icke användas förfarande, som strider mot god sed eller eljest är otillbörligt mot konsumenterna.
Marknadsföringen får inte strida mot god sed och vid marknadsföring får det inte tillämpas förfaranden som är otillbörliga mot konsumenterna. Otillbörliga förfaranden får inte heller tillämpas i kundrelationerna.
Marknadsföring, vari ej ingår uppgifter, som är av behovet påkallade med hänsyn till konsumenternas hälsa eller ekonomiska trygghet, skall alltid anses otillbörlig.
(se 7 § 3 mom.)
2 §
Marknadsföring som strider mot god sed
Marknadsföringen anses stå i strid med god sed, om den är klart oförenlig med allmänt godtagna samhälleliga värden och i synnerhet om den
1) kränker människovärdet eller religiösa eller politiska övertygelser,
2) är förenad med diskriminering på grund av kön, ålder, etniskt eller nationellt ursprung, nationalitet, språk, hälsotillstånd, funktionshinder eller sexuell läggning eller med annan motsvarande diskriminering på grund av person, eller
3) ger uttryck för en positiv attityd till verksamhet som är farlig för hälsan eller hotar den allmänna säkerheten eller miljön, utan att det finns något relevant samband mellan verksamheten i fråga och den nyttighet som marknadsförs.
Marknadsföring som riktar sig till eller i allmänhet når minderåriga anses strida mot god sed i synnerhet om den är utformad så att de minderårigas bristande erfarenhet och deras godtrogenhet utnyttjas eller om den är ägnad att påverka den balanserade utvecklingen hos de minderåriga på ett negativt sätt eller syftar till att undergräva föräldrarnas roll som fullvärdiga fostrare av sina barn. Vid bedömningen av om marknadsföringen strider mot god sed ska åldern och utvecklingsnivån hos de minderåriga som i allmänhet nås av marknadsföringen samt övriga omständigheter beaktas.
3 §
Otillbörliga förfaranden
Ett förfarande anses vara otillbörligt om
1) förfarandet strider mot ändamålsenliga förfaringssätt som är allmänt godtagna inom näringsverksamheten och
2) förfarandet är ägnat att klart undergräva konsumentens förmåga att fatta ett välgrundat köpbeslut eller något annat beslut om en konsumtionsnyttighet och leda till att konsumenten fattar ett beslut som han eller hon annars inte skulle ha fattat.
Som otillbörliga betraktas i synnerhet sådana förfaranden som står i strid med 4–14 §.
Om ett förfarande gäller en viss konsumentgrupp, ska bedömningen av om förfarandet är otillbörligt göras från den konsumentgruppens synpunkt. Detsamma gäller om förfarandet är ägnat att undergräva sådana konsumenters förmåga att fatta beslut som är särskilt mottagliga för påverkan på grund av ålder, funktionshinder eller godtrogenhet, och näringsidkaren rimligen borde ha förstått detta.
1 a §
4 §
Marknadsföringens igenkännbarhet
Av marknadsföringen skall tydligt framgå dess kommersiella syfte samt för vems räkning marknadsföringen bedrivs.
Marknadsföringen ska utformas så att det tydligt framgår att den har ett kommersiellt syfte och för vems räkning den bedrivs.
5 §
Risken för förväxling
Jämförande reklam eller annan marknadsföring får inte medföra risk för förväxling med en annan näringsidkares eller konkurrents varumärke eller firma eller andra särskiljande kännetecken eller nyttigheter, om detta kan leda till att konsumenten fattar ett sådant köpbeslut eller något annat beslut om en konsumtionsnyttighet som han eller hon annars inte skulle ha fattat.
2 §
6 §
Förbud mot osann eller vilseledande information
Vid marknadsföring får ej lämnas osanna eller vilseledande uppgifter.
Vid marknadsföring och i kundrelationer får osann eller vilseledande information inte lämnas om den kan leda till att konsumenten fattar ett sådant köpbeslut eller något annat beslut om en konsumtionsnyttighet som han eller hon annars inte skulle ha fattat.
Osann eller vilseledande information kan gälla särskilt
1) konsumtionsnyttighetens förekomst, tillgänglighet, art, beskaffenhet, mängd och andra viktiga egenskaper,
2) konsumtionsnyttighetens ursprung, tillverkningssätt och tillverkningstid, användning och inverkan samt resultat av test som utförts på nyttigheten,
3) konsumtionsnyttighetens pris och grunderna för prissättningen, särskilda prisförmåner och betalningsvillkor,
4) leveranstid och andra leveransvillkor för konsumtionsnyttigheten,
5) typ av säljmetod, kundservice efter att avtal ingåtts och reklamationshantering,
6) behovet av och tillgången till service, reparation och reservdelar,
7) näringsidkarens eller agentens identitet, kontaktuppgifter, egenskaper och ställning på marknaden samt de pris och belöningar som näringsidkaren eller agenten har fått,
8) näringsidkarens rättigheter och skyldigheter, inbegripet åtagandet att följa uppförandekoderna,
9) konsumentens rättigheter, skyldigheter och risker.
7 §
Underlåtenhet att lämna väsentlig information
Vid marknadsföring och i kundrelationer får sådan information inte utelämnas som i sitt sammanhang är väsentlig och som konsumenten behöver för att fatta ett köpbeslut eller något annat beslut om en konsumtionsnyttighet, om avsaknaden av information kan leda till att konsumenten fattar ett beslut som konsumenten inte skulle ha fattat, om han eller hon hade fått tillräcklig information.
Vid en bedömning av om informationen är tillräcklig ska det tas hänsyn till hur tydlig, förståelig och rättidig informationen är, kommunikationsmediets begränsningar och näringsidkarens andra åtgärder för att ge konsumenten väsentlig information.
Information som är nödvändig med tanke på konsumenternas hälsa och säkerhet får aldrig utelämnas.
8 §
Informationsskyldigheten vid saluföring av specificerade konsumtionsnyttigheter
Vid saluföring av specificerade konsumtionsnyttigheter till ett bestämt pris ska åtminstone följande framgå av marknadsföringen:
1) konsumtionsnyttighetens huvudsakliga egenskaper i den omfattning som är lämplig med beaktande av den saluförda konsumtionsnyttigheten och det medium som används,
2) näringsidkarens namn och geografiska adress och, om näringsidkaren är ombud eller agent för en annan näringsidkare, nämnda uppgifter om huvudmannen,
) konsumtionsnyttighetens totalpris inklusive skatter eller, om ett exakt pris inte kan anges, grunderna för prissättningen,
4) praxis för betalning, leverans, fullgörande av avtal och reklamation, om praxis avviker från det som konsumenterna i allmänhet har anledning att förvänta sig,
5) eventuell ånger- eller hävningsrätt.
9 §
Förbud mot aggressiva förfaranden
Vid marknadsföring och i kundrelationer får aggressiva förfaranden inte tillämpas.
Som aggressiva förfaranden betraktas trakasseri, tvång och annan sådan påtryckning gentemot konsumenten som kan leda till att konsumenten fattar ett köpbeslut eller något annat beslut om en konsumtionsnyttighet som han eller hon annars inte skulle ha fattat.
Vid bedömningen av om förfarandet är aggressivt ska särskilt följande omständigheter beaktas:
1) dess tidpunkt, plats, art och varaktighet,
2) om språket eller uppträdandet varit hotfullt eller kränkande,
3) om konsumentens missöden eller andra personliga omständigheter som försämrar konsumentens omdöme utnyttjats,
4) om konsumentens möjligheter att använda sig av sina rättigheter enligt avtal eller lag försvårats,
5) förekomsten av hot om att vidta åtgärder som inte är tillåtna enligt lag.
2 a §
10 §
Leverans av konsumtionsnyttigheter utan beställning
Vid marknadsföring får inte konsumtionsnyttigheter bjudas ut så att de levereras till konsumenterna utan en uttrycklig beställning och att konsumenten förutsätts antingen betala för konsumtionsnyttigheten, återställa eller förvara den eller vidta någon annan åtgärd.
Vid marknadsföring får konsumtionsnyttigheter inte bjudas ut så att de levereras till konsumenterna utan en uttrycklig beställning och konsumenten förutsätts antingen betala för konsumtionsnyttigheten, återställa eller förvara den eller vidta någon annan åtgärd.
3 §
11 §
Meddelanden om nedsatta priser
Priset på konsumtionsnyttighet får ej uppgivas vara nedsatt med ett större belopp än varmed priset faktiskt understiger det pris näringsidkaren tidigare uppburit.
Det får inte uppges att priset på en konsumtionsnyttighet är nedsatt mer än vad priset faktiskt understiger det pris som näringsidkaren tidigare har uppburit.
4 §
12 §
Samerbjudanden och tilläggsförmåner
Erbjuds vid marknadsföring konsumtionsnyttigheter till ett gemensamt pris eller utlovas den som köper en konsumtionsnyttighet en annan konsumtionsnyttighet till nedsatt pris eller någon annan särskild förmån, skall vid marknadsföringen klart uppges
1) erbjudandets innehåll och värde samt i fråga om konsumtionsnyttigheter som bjuds ut till ett gemensamt pris dessutom nyttigheternas pris var för sig, utom då priset på en konsumtionsnyttighet om den skaffas separat är lägre än tio euro,
2) villkoren för hur erbjudandet kan utnyttjas, i synnerhet hur länge erbjudandet är i kraft samt begränsningar i fråga om mängd och andra begränsningar.
Om det vid marknadsföring bjuds ut konsumtionsnyttigheter till ett gemensamt pris eller utlovas att den som köper en konsumtionsnyttighet får en annan konsumtionsnyttighet till ett nedsatt pris eller får någon annan särskild förmån, ska följande klart uppges vid marknadsföringen:
1) erbjudandets innehåll och värde samt i fråga om konsumtionsnyttigheter som bjuds ut till ett gemensamt pris dessutom nyttigheternas pris var för sig, om inte priset på en konsumtionsnyttighet är lägre än tio euro när den skaffas separat,
2) villkoren för utnyttjande av erbjudandet, i synnerhet hur länge erbjudandet är i kraft och begränsningar i fråga om mängd samt andra begränsningar.
4 a §
Med jämförande reklam avses i denna paragraf reklam i vilken det direkt eller indirekt går att identifiera en konkurrent eller en konsumtionsnyttighet som marknadsförs av en konkurrent.
Jämförande reklam är när det gäller själva jämförelsen tillåten om
1) den inte är osann eller vilseledande,
2) den gäller nyttigheter som är avsedda för samma ändamål eller svarar mot samma behov,
3) den på ett objektivt sätt jämför en eller flera väsentliga, relevanta, kontrollerbara och utmärkande egenskaper hos nyttigheter eller nyttigheternas pris,
4) den inte medför fara för förväxling mellan annonsören och en konkurrent eller deras varumärken, firma, andra särskiljande kännetecken eller nyttigheter som de bjuder ut,
5) den varken misskrediterar eller uttrycker sig nedsättande om en konkurrents varumärke, firma eller andra särskiljande kännetecken, nyttighet, verksamhet eller förhållanden,
6) den inte drar otillbörlig fördel av en konkurrents varumärkes, firmas eller andra särskiljande känneteckens rykte eller av ursprungsbeteckningen för en nyttighet som marknadsförs av en konkurrent,
7) den inte framställer en nyttighet som en imitation eller upprepning av en nyttighet som har ett skyddat varumärke.
Förutom när det gäller själva jämförelsen tillämpas beträffande jämförande reklam vad som på något annat ställe i lag bestäms om reklam och annan marknadsföring.
(upphävs)
4 b §
13 §
Tydliga villkor för marknadsföringslotterier
Om till marknadsföringen hänför sig utlottningar, tävlingar för allmänheten eller spel, skall villkoren för deltagande i dem vara klara och begripliga samt lättillgängliga.
Om utlottningar, tävlingar för allmänheten eller spel ordnas i samband med marknadsföring, ska villkoren för att delta vara klara och begripliga samt lättillgängliga.
5 §
14 §
Marknadsföringslotterier utan krav på motprestation
Vid marknadsföring får ej utlovas slumpartad förmån, vars erhållande förutsätter vederlag, köp av konsumtionsnyttighet eller avgivande av anbud om köp.
Vad i 1 mom. är stadgat gäller ej sådana sedvanliga tävlingsuppgifter i tidningar och tidskrifter, som bör anses utgöra tidsfördriv.
Vid marknadsföring får sådana slumpartade förmåner inte utlovas som förutsätter en motprestation, köp av konsumtionsnyttighet eller anbud om köp.
Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller inte sådana sedvanliga tävlingsuppgifter i tidningar och tidskrifter som ska anses utgöra tidsfördriv.
6 §
15 §
Närmare bestämmelser
Genom förordning kan utfärdas erforderliga stadganden:
1) om bifogandet av produktmärkning och bruksanvisningar till konsumtionsnyttighet samt om lämnande av andra uppgifter, som rör konsumtionsnyttighetens kvalitet, egenskaper och användning, vid marknadsföring;
2) om uppgivandet vid marknadsföring av konsumtionsnyttighets pris och kreditvillkor samt övriga avtalsvillkor; samt
3) om anordnandet av sådana tävlingar för allmänheten, som ansluter sig till marknadsföring, samt om högsta tillåtna belopp för tilldelade pris eller gradsförmåner vid marknadsföring.
Genom förordning av statsrådet kan det utfärdas närmare bestämmelser
1) om produktmärkning och bruksanvisningar på konsumtionsnyttigheter samt om hur andra uppgifter om konsumtionsnyttigheternas kvalitet, egenskaper och användning ska lämnas vid marknadsföring,
2) om hur konsumtionsnyttigheters pris ska uppges vid marknadsföring,
3) för att sätta i kraft bilaga I i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder.
7 §
16 §
Förbud
Näringsidkare som beställer eller företager marknadsföring kan, om det med hänsyn till konsumentskyddet är erforderligt, förbjudas att fortsätta sådan marknadsföring, som strider mot stadgandena i detta kapitel eller med stöd av dem utfärdade stadganden eller bestämmelser, eller att upprepa sådan eller därmed jämförbar marknadsföring. Förbudet skall förstärkas med vite, om ej detta av särskilt skäl är obehövligt.
Om det är nödvändigt med hänsyn till konsumentskyddet, kan en näringsidkare förbjudas att fortsätta eller upprepa ett förfarande som strider mot bestämmelserna i detta kapitel eller mot bestämmelser som har utfärdats med stöd av dem eller ett därmed jämförbart förfarande. Förbudet ska förenas med vite, om detta inte av särskilda skäl är obehövligt.
Förbudet kan, om särskilt skäl därtill föreligger, meddelas att gälla även person, som är anställd hos ovan i 1 mom. avsedd näringsidkare, eller annan, som handlar för dennes räkning.
Om det finns särskilda skäl, kan förbudet även meddelas att gälla en anställd hos en näringsidkare som avses i 1 mom. eller någon annan som handlar för näringsidkarens räkning.
8 §
17 §
Meddelande av förbud
Förbud, som avses i 7 §, meddelas av marknadsdomstolen. Marknadsdomstolen kan även meddela förbud temporärt, varvid förbudet gäller tills saken är slutligt avgjord.
Förbud, som avses i 16 §, meddelas av marknadsdomstolen. Marknadsdomstolen kan även meddela ett temporärt förbud som gäller tills saken är slutligt avgjord.
Konsumentombudsmannen kan meddela i 7 § avsett förbud eller meddela förbud temporärt i enlighet med vad som är stadgat i lagen om konsumentombudsmannen.
Konsumentombudsmannen kan meddela förbud som avses i 16 § och temporära förbud på det sätt som föreskrivs i 6 § i lagen om Konsumentverket (1056/1998).
8 a §
18 §
Förbud som meddelas av länsstyrelsen i vissa ärenden
Länsstyrelsen kan meddela förbud enligt 7 § i ett ärende som gäller förfarande som strider mot förordningen om prisinformation vid marknadsföring av konsumtionsnyttigheter (9/89), mot föreskrifter som utfärdats med stöd därav eller mot vad som i förordningen om uppgifter som skall lämnas vid marknadsföring av bostäder (847/83) stadgas om angivande av priset på bostäder, om förfarandet i fråga klart strider mot stadgandena och om praxis vid tillämpningen av stadgandena på ett dylikt fall är vedertagen. Länsstyrelsens beslut får inte överklagas genom besvär.
Länsstyrelsen kan meddela förbud enligt 16 § i ärenden som gäller förfaranden som strider mot bestämmelserna om prisinformation om bostäder och andra konsumtionsnyttigheter, om lagstridigheten är uppenbar och praxis vid tillämpningen av bestämmelserna är vedertagen i ärenden av denna typ. Länsstyrelsens beslut får inte överklagas genom besvär.
Näringsidkaren kan föra det i 1 mom. avsedda beslutet om förbud till marknadsdomstolen inom fjorton dagar efter det att han fått del av länsstyrelsens beslut. I annat fall står beslutet fast.
Näringsidkaren får föra ett i 1 mom. avsett beslut om förbud till marknadsdomstolen för prövning inom fjorton dagar efter det att näringsidkaren har fått del av beslutet. I annat fall står beslutet fast.
Länsstyrelsen kan förstärka sitt förbud genom att förelägga vite. Marknadsdomstolen dömer ut vitet.
Innan länsstyrelsen meddelar förbud enligt 1 mom. skall den ge näringsidkaren tillfälle att bli hörd.
Vid meddelande av förbud enligt 1 mom. skall länsstyrelsen fatta ett skriftligt beslut och se till att det delges parterna i målet.
Länsstyrelsen kan förena sitt förbud med vite. Vitet döms ut av marknadsdomstolen.
Innan länsstyrelsen meddelar förbud enligt 1 mom. ska den ge näringsidkaren tillfälle att bli hörd.
Vid meddelande av förbud enligt 1 mom. ska länsstyrelsen fatta ett skriftligt beslut och se till att det delges parterna.
9 §
19 §
Åläggande att korrigera marknadsföringsåtgärd
Vid meddelande av ovan i 7 § avsett förbud kan marknadsdomstolen ålägga näringsidkare som meddelats förbud eller som företagit eller beställt marknadsföring att inom utsatt tid korrigera marknadsföringsåtgärd, om detta bör anses behövligt på grund av de uppenbara olägenheter som åtgärden förorsakar konsumenterna. Åläggandet kan förstärkas med vite.
När marknadsdomstolen meddelar förbud enligt 16 § kan den ålägga den näringsidkare som meddelats förbud eller som har genomfört eller beställt marknadsföringen att korrigera åtgärden inom utsatt tid, om detta kan anses nödvändigt på grund av de uppenbara olägenheter som åtgärden förorsakar konsumenterna. Åläggandet får förenas med vite.
10 §
20 §
Tillsyn
Marknadsföringens lagenlighet med hänsyn till konsumentskyddet övervakas av konsumentombudsmannen.
Marknadsföringen och de förfaranden som tillämpas i kundrelationerna övervakas vad gäller konsumentskyddet av konsumentombudsmannen.
Prisinformationen vid marknadsföring av konsumtionsnyttigheter övervakas dels av konsumentombudsmannen och dels av näringsstyrelsen och länsstyrelserna såsom distriktsförvaltningsmyndigheter under näringsstyrelsen.
Prisinformationen vid marknadsföring av konsumtionsnyttigheter övervakas av konsumentombudsmannen och länsstyrelserna.
Om marknadsdomstolen och behandlingen av ärenden i den föreskrivs i övrigt i marknadsdomstolslagen (1527/2001) samt i lagen om behandling av vissa marknadsrättsliga ärenden (1528/2001).
Bestämmelser om marknadsdomstolen och behandlingen av ärenden i den finns även i marknadsdomstolslagen (1527/2001) och i lagen om behandling av vissa marknadsrättsliga ärenden (1528/2001).
12 §
Genom förordning kan stadgas att näringsstyrelsen av särskilda skäl får medge undantag från vad som med stöd av 6 § genom förordning stadgas om prisinformation vid marknadsföring av konsumtionsnyttigheter.
Genom förordning kan stadgas att näringsstyrelsen får bestämma om informationen om enhetspriserna vid marknadsföring av konsumtionsvaror eller grupper av konsumtionsvaror.
(upphävs)
Denna lag träder i kraft den 20 .
Nedan finns ett exempel på parallelltexter som läggs till som bilaga till en kompletterande proposition, om det i den kompletterande propositionen föreslås ändring av det förslag till ändringslag som ingått i den ursprungliga propositionen.
Bilaga
Parallelltexter
1.
Lag
om ändring av universitetslagen
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i universitetslagen (558/2009) 8, 36, 38 och 39 §, av dem 36 och 38 § sådana de lyder i lag 482/2013, samt
fogas till lagen en ny 36 a och en ny 36 b § samt till 41 § ett nytt 5 mom. och till 43 § ett nytt 2 mom. som följer:
Gällande lydelse
8 §
Undervisningens avgiftsfrihet
Kompletterat förslag
8 §
Undervisningens avgiftsfrihet samt avgifter för annan verksamhet
Den undervisning som leder till högskoleexamen och urvalsproven i anslutning till antagningen av studerade är avgiftsfria för de studerande, om inte något annat föreskrivs i denna lag.
Den undervisning som leder till högskoleexamen och urvalsproven i anslutning till antagningen av studerade är avgiftsfria för de studerande, om inte något annat föreskrivs i denna lag. Ett universitet kan dock ordna sådan undervisning som leder till gemensam eller dubbel examen, för vilken en utländsk högskola tar ut en avgift för sin andel av undervisningen.
Av personer som söker till en annan utbildning än utbildning för en påbyggnadsexamen på grundval av en utbildning inom ett utbildningssystem i en annan stat än en sådan som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och Schweiz tar Utbildningsstyrelsen ut en terminsspecifik handläggningsavgift för ansökan. En betald avgift är en förutsättning för att ansökan ska behandlas.
Av andra sökande än de som söker till en utbildning som ges på finska eller svenska kan det krävas att de genomgår internationella avgiftsbelagda tester. Universiteten kan ta ut avgifter för annan verksamhet än sådan som avses i 1 mom. Närmare bestämmelser om avgifter utfärdas genom förordning av statsrådet med iakttagande av vad som bestäms om offentligrättsliga prestationers självkostnadsvärde i lagen om grunderna för avgifter till staten.
Av andra sökande än de som söker till en utbildning som ges på finska eller svenska kan det krävas att de genomgår internationella avgiftsbelagda tester.
(se det föreslagna 4 mom.)
Om en avgift som avses i denna lag och som tas ut hos en studerande inte har betalts på förfallodagen, får årlig dröjsmålsränta tas ut från förfallodagen på det sätt som bestäms i räntelagen. En avgift får drivas in genom utsökning utan dom eller beslut på det sätt som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter.
För annan verksamhet än sådan som avses i 1 mom. får universitetet ta ut avgifter. Närmare bestämmelser om avgifter för universitetens offentligrättsliga prestationer utfärdas genom förordning av statsrådet med iakttagande av vad som i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) föreskrivs om självkostnadsvärdet för offentligrättsliga prestationer. Om en offentligrättslig avgift som tas ut hos en studerande inte har betalts på förfallodagen, får årlig dröjsmålsränta tas ut från förfallodagen med iakttagande av vad som föreskrivs i räntelagen (633/1982). Avgiften är direkt utsökbar. Bestämmelser om indrivningen finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).
Denna lag träder i kraft den 20 . Bestämmelserna i 8 § 2 mom. tillämpas första gången vid intagningen av studerande till utbildning som inleds höstterminen 2016.
1.
Lag
om ändring av universitetslagen
I enlighet med riksdagens beslut
ändras i universitetslagen (558/2009) 8, 36, 38 och 39 §, av dem 36 och 38 § sådana de lyder i lag 482/2013, samt
fogas till lagen en ny 36 a och en ny 36 b § samt till 41 § ett nytt 5 mom. och till 43 § ett nytt 2 mom. som följer:
Ursprungligt förslag
8 §
Undervisningens avgiftsfrihet
Kompletterat förslag
8 §
Undervisningens avgiftsfrihet samt avgifter för annan verksamhet
Den undervisning som leder till högskoleexamen och urvalsproven i anslutning till antagningen av studerade är avgiftsfria för de studerande, om inte något annat föreskrivs i denna lag. Ett universitet kan dock ordna sådan undervisning som leder till gemensam eller dubbel examen, för vilken en utländsk högskola tar ut en avgift för sin andel av undervisningen.
Den undervisning som leder till högskoleexamen och urvalsproven i anslutning till antagningen av studerade är avgiftsfria för de studerande, om inte något annat föreskrivs i denna lag. Ett universitet kan dock ordna sådan undervisning som leder till gemensam eller dubbel examen, för vilken en utländsk högskola tar ut en avgift för sin andel av undervisningen.
Av personer som söker till en annan utbildning än utbildning för en påbyggnadsexamen på grundval av en utbildning inom ett utbildningssystem i en annan stat än en sådan som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och Schweiz tar Utbildningsstyrelsen ut en terminsspecifik handläggningsavgift för ansökan. En betald avgift är en förutsättning för att ansökan ska behandlas.
Av andra sökande än de som söker till en utbildning som ges på finska eller svenska kan det krävas att de genomgår internationella avgiftsbelagda tester. Universiteten kan ta ut avgifter för annan verksamhet än sådan som avses i 1 mom. Närmare bestämmelser om avgifter utfärdas genom förordning av statsrådet med iakttagande av vad som bestäms om offentligrättsliga prestationers självkostnadsvärde i lagen om grunderna för avgifter till staten.
Av andra sökande än de som söker till en utbildning som ges på finska eller svenska kan det krävas att de genomgår internationella avgiftsbelagda tester.
(se det föreslagna 4 mom.)
För annan verksamhet än sådan som avses i 1 mom. får universitetet ta ut avgifter. Närmare bestämmelser om avgifter för universitetens offentligrättsliga prestationer utfärdas genom förordning av statsrådet med iakttagande av vad som i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) föreskrivs om självkostnadsvärdet för offentligrättsliga prestationer. Om en offentligrättslig avgift som tas ut hos en studerande inte har betalts på förfallodagen, får årlig dröjsmålsränta tas ut från förfallodagen med iakttagande av vad som föreskrivs i räntelagen (633/1982). Avgiften är direkt utsökbar. Bestämmelser om indrivningen finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).
För annan verksamhet än sådan som avses i 1 mom. får universitetet ta ut avgifter. Närmare bestämmelser om avgifter för universitetens offentligrättsliga prestationer utfärdas genom förordning av statsrådet med iakttagande av vad som i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) föreskrivs om självkostnadsvärdet för offentligrättsliga prestationer. Om en offentligrättslig avgift som tas ut hos en studerande inte har betalts på förfallodagen, får årlig dröjsmålsränta tas ut från förfallodagen med iakttagande av vad som föreskrivs i räntelagen (633/1982). Avgiften är direkt utsökbar. Bestämmelser om indrivningen finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).
Denna lag träder i kraft den 20 . Lagens 36 § 2 mom. samt 41 och 43 § träder dock i kraft den 1 augusti 2015.
Bestämmelserna i 36 a § 1 och 2 mom., 36 b § 1 och 2 mom. samt 38 § 1 mom. tillämpas första gången vid intagningen av studerande till utbildning som inleds höstterminenen 2016.
Denna lag träder i kraft den 20 . Bestämmelserna i 8 § 2 mom. tillämpas första gången vid intagningen av studerande till utbildning som inleds höstterminen 2016.