Anvisningar för utarbetande av regeringspropositioner

Denna handbok innehåller anvisningar för hur regeringspropositioner ska skrivas. Målet är här, som i de tidigare anvisningarna (Hallituksen esitysten laatimisohjeet, tidigare endast på finska), att propositionerna ska ha en komprimerad form.

Om lagberedarna noggrant sätter sig in i anvisningarna, blir utfallet av lagberedningsarbetet bättre och om beredningsarbetet är väl organiserat, löper arbetet med att utarbeta propositioner smidigare.

En proposition är ett dokument där resultaten och slutledningarna av ett lagberedningsarbete presenteras i korthet. Den innehåller ett förslag till riksdagens beslut och ett eller flera lagförslag. Den ligger till grund för beredningen och beslutsfattandet i riksdagen. Den är också ett stöd vid tolkningen och tillämpningen av den kommande lagen. Dessutom är den till nytta i samhällsdebatten och inom forskningen. En proposition utgör inte en forskningsrapport.

En proposition ska vara skriven på ett gott språk. Den ska vara komprimerad och endast innehålla sådan information som är av betydelse för riksdagens beslutsfattande. Det ska av propositionen kunna utläsas att den har sammanställts utifrån ett gediget kunskapsunderlag. Det ska motiveras att den lag som föreslås är behövlig, att de mål som eftersträvas kan uppnås genom den och att den utgör ett ändamålsenligt instrument för uppnåendet av målen.

Propositioner ska ha en disposition som följer bestämda strukturmallar och standardrubriker. En enhetlig utformning gör det lättare att hitta i propositionerna. Det är möjligt att avvika från standardrubrikerna när ärendets karaktär eller omfattning förutsätter det. I en omfattande proposition kan det t.ex. behövas mellanrubriker för bättre läsbarhet. I kortare propositioner kan olika avsnitt däremot slås samman.

I handboken ingår strukturmallar för tre olika typer av propositioner: en proposition som bereds endast av nationella orsaker, en proposition som bereds för att genomföra eller komplettera en EU-rättsakt och en proposition som gäller godkännande och ikraftsättande av ett fördrag. Utöver dessa tre finns det exempel på en mall för sådana fall då en proposition bereds både för att genomföra eller komplettera en EU-rättsakt och för att godkänna och sätta i kraft ett fördrag.

I handboken ges också råd för hur en kompletterande proposition ska skrivas. Sist finns anvisningar för hur parallelltexter ska läggas upp.

Som bilaga till handboken ingår en tabell över strukturmallar för propositioner. I en bilaga nämns också två ändringar i sättet att skriva motivering till propositioner.