Handböcker i lagberedning
Handboken Anvisningar för utarbetande av regeringspropositioner tar upp propositioners struktur, det inbördes förhållandet mellan de olika delarna av motiveringen i propositioner och framför allt vad som ska skrivas i propositionerna. I andra handböcker ges anvisningar för processen vid lagberedningsprojekt samt för utarbetande av lagtexter och vilka förfaranden som ska iakttas vid beredningen av dem.
De olika faserna i lagberedningen allt från initiativ till beredning och vidare till verkställighet och uppföljning av en stadfäst lag som trätt i kraft behandlas i Processhandbok för lagberedningen. Den är ett användbart redskap vid planeringen och fördelningen av resurser till ett lagberedningsprojekt och vid avsättande av tillräcklig beredningstid. Den innehåller dessutom hänvisningar till de handböcker som styr respektive beredningsfas. Vad som ska skrivas om lagberedningens gång i en proposition tas upp i Anvisningar för utarbetande av regeringspropositioner.
Vid lagberedningen inhämtas åsikter, kunskaper och erfarenheter från olika berörda parter i fråga om det ärende som är under beredning. Det sker genom olika slags höranden. Handboken Hörande vid författningsberedning tar upp hur höranden planeras och genomförs samt hur yttranden behandlas medan det i Anvisningar för utarbetande av regeringspropositioner berättas vad som ska skrivas in i propositioner när det gäller höranden och det som kommit fram vid dem.
Syftet med konsekvensbedömningen är att för lagberedarna, beslutsfattarna och berörda parter ta fram kunskap om konsekvenserna av den lagstiftning som är under planering, konsekvensernas betydelse och möjligheterna att lindra eventuella skadliga konsekvenser. Konsekvenserna bedöms enligt de anvisningar som utfärdats för konsekvensbedömning av lagförslag (se Konsekvensbedömning av lagförslag), men de viktigaste resultaten av konsekvensbedömningarna skrivs in i propositionerna enligt de råd som ges i Anvisningar för utarbetande av regeringspropositioner.
Lainkirjoittajan opas (Lagberedarens handbok, på finska) innehåller en allmän beskrivning av den juridiska miljö där lagberedaren måste göra sitt tankearbete och som lagberedaren måste känna till och beakta vid utarbetande av lagar och författningar på lägre nivå, samt anvisningar för hur lagtexter skrivs.
En mer ingående behandling av hur EU-rätten ska beaktas i den nationella lagstiftningen än i Lainkirjoittajan opas finns i Lainlaatijan EU-opas (Lagberedarens EU-handbok, på finska). I Valtiosopimusopas (Fördragshandboken, på finska men med bilagor på svenska) finns anvisningar för hur fördrag, även EU:s externa avtal, ska beredas och sättas i kraft samt om Ålands ställning vid beredningen av fördrag. En redogörelse för landskapet Ålands ställning i den nationella lagberedningen, i EU-ärenden och vid beredningen av internationella fördrag finns i handboken Ålands ställning i lagberedningen och i EU-ärenden samt i Valtiosopimusopas.
Anvisningar för hur en proposition förs till statsrådets allmänna sammanträde för behandling och avgörande finns i Valtioneuvoston esittelijän käsikirja (Handbok för föredragande i statsrådet, på finska).