Anvisningar för utarbetande av regeringspropositioner

De första anvisningarna för utarbetande av regeringspropositioner (Hallituksen esitysten laatimisohjeet, HELO) togs i bruk 1976. Anvisningarna har reviderats tre gånger, dvs. 1980, 1992 och 2004. I de första anvisningarna varnades det för att motiveringstexten inte får vara alltför knapphändig. Vid varje senare revidering har det framhållits att propositionerna, utöver att de ska innehålla all den information som behövs vid beslutsfattandet, borde skrivas mer komprimerat.

Också nu när handboken ges ut för femte gången är målet att åstadkomma mer komprimerade propositioner. Propositionerna ska skrivas på ett gott allmänspråk så att de bildar klara och tydliga helheter med all den information som behövs för att lagförslag ska kunna få en god och snabb behandling, för att lagförslag ska kunna antas och tillämpas på rätt sätt samt för att verkställandet av lagarna ska kunna följas upp i tillräcklig utsträckning. Sådant som saknar betydelse för den fråga som behandlas ska däremot inte tas med. En förutsättning för att åstadkomma korta och koncisa propositioner är att de skrivs efter noggranna överväganden och med eftertanke. Önskemålet är därför också att regeringen och ministrarna i sitt arbete skulle ta hänsyn till den tid och den sakkunskap som fordras vid lagberedning. En varning för alltför knapphändig text gäller endast det avsnitt som i handboken kallas specialmotivering.

Kravet på komprimerad form är lättare att uppfylla i och med att den nya handboken inte längre delar in motiveringen i allmän motivering och detaljmotivering. Tanken bakom denna ändring, mindre ändringar av i vilken ordning olika frågor presenteras, nya standardrubriker och de anvisningar som gäller dem är att varje fråga ska behandlas endast en gång i propositionen. I fråga om beredningen tas det i propositionen in ett mycket komprimerat avsnitt av teknisk karaktär som stöder sig på dokument som uppstått under olika beredningsskeden. De har tagits in i Statsrådets tjänst för projektinformation och finns tillgängliga via statsrådets eller ministeriets offentliga webbplats medan kommentarer som getts under beredningens gång presenteras under den punkt som lämpar sig bäst för att ta upp på vilket sätt kommentarerna har inverkat eller varför de inte har inverkat på propositionen.

Handboken innehåller tre strukturmallar för propositioner. Helt ny är den struktur som används för en proposition vars syfte är att genomföra eller komplettera en EU-rättsakt. Det finns dessutom ett exempel på struktur för en sådan proposition där det föreslås såväl genomförande eller komplettering av en EU-rättsakt som godkännande och sättande ikraft av ett fördrag. Det är meningen att strukturmallarna ska modifieras enligt propositionernas karaktär och omfattning.
Handboken har sammanställts i en arbetsgrupp som tillsattes av justitieministeriet den 21 september 2016. Arbetsgruppens förslag (Anvisningar för utarbetande av regeringspropositioner (HELO), HELO-arbetsgruppens betänkande, Utredningar och anvisningar 49/2018) sändes på remiss till justitiekanslern i statsrådet, riksdagens justitieombudsman, riksdagens kansli, ministerierna och rådet för bedömning av lagstiftningen. Handboken har fått sin slutliga utformning i justitieministeriet utgående från utlåtandena. Kanslichefsmötet godkände handboken vid sitt sammanträde den 20 maj 2019. Den ersätter den handbok med samma namn som gavs ut som statsrådets principbeslut 2004 (justitieministeriets publikationer 2004:4). Den ska användas i ministerierna vid beredningen av regeringspropositioner.

Handboken ges nu för första gången ut också på svenska.