Anvisningar för utarbetande av regeringspropositioner

Som bakgrund räcker det med en kort redogörelse för vad som lett till beredningen av propositionen. Det är viktigt att konstatera på vilket sätt propositionen anknyter till regeringsprogrammet och regeringens prioriterade områden.

Andra bakomliggande orsaker till beredningen utöver regeringsprogrammet eller något av regeringens politikprogram kan t.ex. vara ett uttalande av riksdagen, ett ställningstagande i ett utlåtande av ett riksdagsutskott, ett budgetförslag som förutsätter ändring av lagen, ett avgörande av en domstol, en observation av en laglighetsövervakare eller ett initiativ av en berörd part eller en myndighet som svarar för verkställandet. Beredningen kan ha inletts också på ett ministeriums initiativ t.ex. utifrån insamlad information, undersökningar eller utredningar eller uppföljning av hur lagstiftning verkställts eller av dess konsekvenser.

Nuläget i lagstiftningen samt i myndighets- och domstolspraxis beskrivs i avsnitt 2 (Nuläge och bedömning av nuläget), där det också redogörs för eventuella undersökningar i ärendet. De handlingsmodeller som utgjort alternativ till de förslag som ingår i propositionen behandlas i avsnitt 5.1 (Handlingsalternativen och deras konsekvenser).

I avsnittet redogörs för beredningen av propositionen och det material som uppkommit under de olika faserna av beredningen. (Se Processhandbok för lagberedningen.) Om bakgrunden på ett naturligt sätt framgår av avsnittet om beredningen, kan avsnitten slås samman under ”Bakgrund och beredning”.

I avsnittet anges vilka organ (kommittéer, kommissioner, arbetsgrupper) som har berett ärendet och i vilket skede de gjort det. Det ska också allmänt tas upp vilka aktörer som blivit ombedda att avge utlåtande; har t.ex. arbetsgivar- eller arbetstagarorganisationer, organisationer som företräder små och medelstora företag, myndigheter eller miljöorganisationer fått yttra sig. Dessa aktörer framgår specificerat av den begäran om utlåtande som tagits in i Projektportalen. Det ska också anges vilka andra höranden som ordnats under de olika faserna av beredningen. Om rådet för bedömning av lagstiftningen har bedömt propositionsutkastet, ska även detta nämnas. Likaså ska lagstadgade höranden nämnas. (Se Hörande vid författningsberedning.)

En presentation av innehållet i de kommentarer som inkommit via utlåtanden och höranden och hur de beaktats tas in senare i avsnitt 6 (Remissvar).

Om det redan tidigare har utarbetats en proposition i samma ärende, och den propositionen har återkallats, förfallit eller förkastats, ska också det nämnas här.

Avsnittet ska innehålla uppgifter om

• de handlingar som gäller initiativet i fråga
• beslut om tillsättande av de organ som berett ärendet och beslut genom vilken deras tidsfrist har förlängts
• betänkanden och promemorior av de organ som berett ärendet
• begäranden om utlåtande
• utlåtanden, även av rådet för bedömning av lagstiftningen
• lagstadgade höranden som gäller ärendet
• ett sammandrag eller en sammanställning av utlåtandena
• de riksdagshandlingar som gäller ärendet
• eventuella särskilda utredningar.

De flesta av de ovan uppräknade uppgifterna framgår av de dokument som föredraganden fogar till Projektportalen under beredningen. Dessa dokument, liksom de andra uppgifter som skrivits in i Projektportalen, blir tillgängliga för medborgare, organisationer, medier, forskare och andra via webbplatsen valtioneuvosto.fi/sv/projekt när man klickar på ”Offentliggör författningsberedningsprojektet” i Projektportalen. Det rekommenderas att projektet offentliggörs senast i det skede då projektets status ändras till ”Pågår”.

Avsikten är att de kompletteringar som gjorts i Projektportalen under beredningen ska utnyttjas i propositionen. Eftersom Projektportalen inte är en offentlig tjänst utan en intern tjänst som endast ministerierna har tillgång till, ska propositionen innan den förs till statsrådets allmänna sammanträde för behandling förses med en länk som hänvisar till projektet i fråga på statsrådets eller ministeriets offentliga webbplats. Hänvisningen kan till exempel skrivas så här:

De arbetsdokument som gäller propositionen finns i den offentliga tjänsten under adress om.fi/projekt med identifieringskod OM043:00/2018

I den mån uppgifter om beredningen av propositionen inte framgår av statsrådets eller ministeriets offentliga webbplats, tas det i propositionen, efter den länk som hänvisar till webbplatsen, in separata länkar till dokumenten i fråga. Dokumenten ska vara noggrant specificerade.

I fråga om material som inte är länkat till propositionen ska det anges var materialet kan fås. Hänvisning till de källor som använts vid beredningen ges i samband med motiveringstexten.

I avsnittet beskrivs kort nuläget med avseende på dess betydelse för propositionen och förs fram vad som fungerar i det rådande läget och vilka problem eller missförhållanden som fordrar ändringar.

Propositionens målsättning beskrivs i avsnitt 3 (Målsättning) och de viktigaste förslagen i avsnitt 4.1 (De viktigaste förslagen).

I fråga om nuläget ska lagstiftningen samt myndighets- och domstolspraxis samt annan praxis presenteras. Likaså presenteras undersökningsdata som anknyter till ärendet och vilka källor som då använts. Om källorna är många, är det möjligt att skriva in en sammanställning av undersökningen tillsammans med källorna i den promemoria som det hänvisas till i propositionen.

Det ska även anges hur EU-rätten och internationella förpliktelser som är bindande för Finland inverkar på nuläget. Vid behov ges en redogörelse för praxis i EU-domstolen samt Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och andra internationella domstolar med tanke på nuläget.

Det finns i allmänhet inte anledning att redogöra för hur gällande lagstiftning uppstått eller utvecklats. Om dock bakgrunden till lagstiftningen behöver föras fram för att de förslag som ingår i propositionen ska kunna förstås, är det möjligt att länka till tidigare propositioner i stället för att upprepa innehållet i dem. I samband med länken anges vilket avsnitt i den tidigare propositionen hänvisningen gäller.

Om det saknas lagstiftning på det område som de viktigaste förslagen omfattar, finns det skäl att nämna detta.

Om det i propositionen förekommer ärendegrupper som särskilt kan urskiljas, är det bra att presentera dem var och en som egna avsnitt med egna mellanrubriker. Detta gäller i synnerhet om propositionen är omfattande. En indelning enligt ärendegrupper har använts bl.a. i regeringens proposition om förenkling av rättsprocesserna i de allmänna domstolarna (RP 200/2017 rd), där olika slags metoder för förenkling av rättsprocesserna presenteras med egna mellanrubriker under de avsnitt som gäller bedömningen av nuläget, förslagen och propositionens konsekvenser.

I avsnittet beskrivs kortfattat propositionens huvudsakliga samhälleliga målsättning och målsättning i övrigt. Målen ska anges så konkret att lagens betydelse för uppnåendet av dem kan förstås.

De handlingsmodeller som föreslås för att målen ska uppnås beskrivs i avsnitt 4.1 (De viktigaste förslagen).

I avsnittet anges i huvuddrag vad som föreslås för att målen ska nås och varför förslaget är en motiverad handlingsmodell i detta avseende.

De konsekvenser som propositionen beräknas medföra presenteras först i avsnitt 4.2 (De huvudsakliga konsekvenserna) medan alternativa handlingsmodeller för uppnåendet av målen presenteras i avsnitt 5 (Alternativa handlingsvägar).

När de viktigaste förslagen beskrivs är det skäl att hålla i minnet att specialmotiveringen ska skrivas separat. De viktigaste förslagen bör därför presenteras så att en viss allmän nivå bibehålls. Detaljerna behandlas inte förrän i specialmotiveringen.

Ett undantag utgör det fall då propositionen har ett mindre omfattande sakinnehåll. Då skrivs specialmotiveringen in i föreliggande avsnitt. Om det i propositionen t.ex. endast föreslås en ändring av ett och samma ord i flera bestämmelser i texten, räcker det att redogöra för ändringen i de viktigaste förslagen och specificera de lagar och bestämmelser som föreslås bli ändrade.

Om förslagen gäller sakkomplex som kan fungera fristående, är det bra om de också motiveras och får mellanrubriker utifrån sakkomplexen. Detta gäller speciellt om propositionen är omfattande.

Propositionens konsekvenser bedöms i enlighet med anvisningarna för konsekvensbedömning av lagförslag (se Konsekvensbedömning av lagförslag, Anvisningar). I den handboken beskrivs utifrån olika kategorier av konsekvenser vad som i praktiken avses med olika konsekvenser, hur olika konsekvenser kan bedömas samt vilka metoder och informationskällor som kan utnyttjas vid bedömningen.

I propositionen ges en koncis översikt av de huvudsakliga konsekvenserna av den lagstiftning som föreslås, såsom betydande följder av att den föreslagna regleringen börjar tillämpas. Om propositionen inte väntas få någon viss typ av konsekvenser, nämns detta i allmänhet inte. Ett undantag utgör ekonomiska konsekvenser: om propositionen inte bedöms få ekonomiska konsekvenser, ska detta nämnas särskilt. Detsamma gäller även andra viktiga slag av konsekvenser, till exempel konsekvenser för jämställdheten mellan könen, om propositionen är sådan att konsekvenserna i fråga har bedömts, men bedömningen visar att sådana uppenbarligen inte finns.

Många samhälleliga konsekvenser har samband med tillgodoseendet av de grundläggande och mänskliga rättigheterna. I avsnittet ges en bedömning också av dessa konsekvenser, med utgångspunkt i hur de konkret påverkar tillgodoseendet av de grundläggande och mänskliga rättigheterna t.ex. när det gäller medborgarnas ställning, förhållanden och verksamhetsmöjligheter.

De kategorier av konsekvenser som nämns i handboken om konsekvensbedömning kan användas som mellanrubriker i översikten. De konsekvenser som bedöms hänföra sig till de grundläggande och mänskliga rättigheterna kan få ett eget underavsnitt under de samhälleliga konsekvenserna och ges rubriken ”Konsekvenser för de grundläggande fri- och rättigheterna och mänskliga rättigheterna”.

Översikten kan åskådliggöras med tabeller och grafiska presentationer.

Om det har gjorts en separat utredning om konsekvensbedömningen, räcker det att i propositionen ta in ett sammandrag av de bedömda konsekvenserna. I propositionen hänvisas då till utredningen, som länkats till Projektportalen och kan läsas på statsrådets eller ministeriets offentliga webbplats.

Översikten ska ta upp de centrala resultaten av bedömningen samt hur konsekvenserna har bedömts, vilka informationskällor som har använts samt vilka osäkerhetsfaktorer som är förknippade med bedömningen.

Speciallagstiftning kan kräva att det görs någon särskild typ av konsekvensbedömning. Exempelvis innehåller statsrådets förordning om proportionalitetsprövning före antagandet av reglering av yrken (376/2020) bestämmelser om sådana bedömningar av proportionaliteten och sådana förklaringar som ska åtfölja bestämmelser ”[…] som görs före införande av nya eller ändring av befintliga lagar, förordningar eller myndighetsföreskrifter som begränsar tillträdet till, utövandet av, eller någon form för utövandet av, reglerade yrken […]”. Ett sådant krav iakttas genom att en utredning fogas till motiveringen i propositionen.

Om propositionen hänför sig till budgetpropositionen 1, anges i samband med redogörelsen för propositionens ekonomiska konsekvenser på vilket sätt lagförslaget hänför sig till budgetpropositionen. Förslagets samband med budgetpropositionen ska uttryckligen nämnas också i avsnittet om propositionens samband med andra propositioner.

De konsekvenser som bedömts hänföra sig till de grundläggande och mänskliga rättigheterna ska tas upp i detta avsnitt, men propositionens förhållande till grundlagen och en bedömning av behandlingsordningen skrivs in först i avsnitt 12 (Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning).

Hur man avser att följa upp hur lagen fungerar efter ikraftträdandet behandlas i avsnittet om verkställighet och uppföljning (avsnitt 10).

De handlingsmodeller som föreslås för att målen ska uppnås beskrivs i avsnitt 4.1 (De viktigaste förslagen). I föreliggande avsnitt beskrivs vilka huvudsakliga handlingsalternativ för uppnåendet av målen som har övervägts i det skede då beredningen av ärendet inleddes eller under beredningen. Här jämförs vilka konsekvenser de väntas få. Vikt måste fästas vid att de handlingsmodeller som föreslagits i utlåtandena och i samband med andra höranden beskrivs.

När alternativen beskrivs är det viktigt att utifrån konsekvensbedömningen av beslutsalternativen motivera varför propositionens målsättning inte anses bli uppnådd lika väl genom de beskrivna handlingsalternativen som genom det alternativ som föreslås. Även alternativet att inget görs tas vid behov med i jämförelsen av alternativen.

I propositionen ska det vid behov tas in en kort beskrivning av vad andra länder, såsom de nordiska länderna och EU:s medlemsländer, eventuellt har gjort för att uppnå liknande mål. I allmänhet bör översikten endast inbegripa sådana länder som i fråga om rättsordning och rättskultur är så lika Finland att deras handlingsmodeller över huvud taget kan övervägas i Finland. Om det förslag som ingår i propositionen dock har sitt ursprung i ett annat slag av land, ska också detta land presenteras i beskrivningen.

Om översikten är av ringa betydelse med tanke på det ärende som behandlas, kan den skrivas allmänt och främst ta fasta på slutledningarna. Likaså kan översikten vara av allmän karaktär om ärendet redan har behandlats i ett tidigare publicerat arbetsdokument, såsom i ett kommittébetänkande eller ett arbetsgruppsbetänkande. I avsnittet specificeras då betänkandet och säkerställs att det finns en länk till det i den Projektportalen eller annars i avsnittet om beredningen.

Syftet med avsnittet är att ge läsaren en klar uppfattning om hur olika aktörer förhållit sig till reformen under beredningen och på vilket sätt höranden, även ett utlåtande av rådet för bedömning av lagstiftningen, har inverkat på propositionens innehåll. (Se Hörande vid författningsberedning.)

I avsnittet redogörs för huvudlinjerna i utlåtandena och de synpunkter av betydelse som förts fram vid hörandena. Åsikter både för och mot propositioner tas upp. På vilket sätt betydelsefulla synpunkter har beaktats eller varför de inte beaktats ska också motiveras. Detta förbättrar förutsättningarna för en mångsidig debatt kring frågan i riksdagen och i offentligheten.

En länk till ett sammandrag eller en sammanställning av remissvaren och ett eventuellt utlåtande av rådet för bedömning av lagstiftningen, vilka tagits in i Projektportalen och finns tillgängliga via statsrådets eller ministeriets offentliga webbplats finns i avsnitt 1.2 (Beredning).

Om rådet för bedömning av lagstiftningen har avgivit ett utlåtande om propositionsutkastet, ska huvudpunkterna i utlåtandet och det sätt på vilket utlåtandet har beaktats vid den fortsatta beredningen av propositionen tas upp i samband med remissvaren i ett eget underavsnitt ”Utlåtande av rådet för bedömning av lagstiftningen”.

I specialmotiveringen räcker det inte att enbart upprepa den föreslagna lagtexten, utan där ska ges ytterligare information om det föreslagna innehållet i bestämmelserna till såväl riksdagen som lagtillämparen. Specialmotiveringen utgör den mest betydelsefulla rättskällan när det gäller att styra tolkningen och tillämpningen av lagen. Betydelsen av de enskilda bestämmelser som ingår i lagförslaget ska därför förklaras tydligt, bl.a. vilka ändringar de innebär för det rådande rättsläget. Detta åskådliggörs med exempel på situationer då bestämmelsen ska tillämpas. Även omständigheter som förts fram i utlåtandena kan vara användbara när praktiska tillämpningssituationer presenteras.

Om den ändring som föreslås i bestämmelsen närmast är av teknisk eller språklig natur, ska det nämnas i specialmotiveringen. Specialmotivering skrivs separat för varje lagförslag som ingår i propositionen.

I anvisningarna för avsnitt 4.1 nämns i vilka fall det räcker att ge specialmotiveringen i samband med de viktigaste förslagen.

Motiveringen ska följa samma lagtekniska indelning som i lagförslaget, vanligen samma ordning som paragraferna. Det är dock ibland ändamålsenligt att motivera paragrafer som har ett inbördes sammanhang samtidigt. En indelning enligt sammanhang är på sin plats t.ex. för att undvika att motiveringen upprepas. Det kan finnas skäl att avvika från paragrafordningen och ge motiveringen som en helhet t.ex. för paragrafer där det endast föreslås likadana eller liknande lagtekniska, språkliga eller andra formella ändringar. Om paragrafernas ordningsföljd inte följs vid presentationen, gäller det dock att minnas att tillämparen behöver finna motiveringen till bestämmelserna enkelt.

Specialmotiveringen kan ges mellanrubriker enligt ärendegrupper, och ett sådant tillvägagångssätt är bra om det finns behov att skriva en gemensam inledande motivering till flera paragrafer.

I motiveringen ska sådana begrepp och uttryck i lagtexten förklaras som inte är kända i allmänspråket eller vars innebörd skiljer sig från den i allmänspråket.

Om innehållet i en föreslagen bestämmelse till skillnad från förslaget i övrigt grundar sig på eller annars har ett nära samband med en internationell förpliktelse som är bindande för Finland eller med EU-rätten, ska detta anges.

I fråga om en bestämmelse som innehåller ett bemyndigande att utfärda förordning räcker det i allmänhet att konstatera att den innehåller ett bemyndigande för statsrådet eller ett ministerium att utfärda förordning eller ett bemyndigande för någon annan myndighet att utfärda föreskrifter.

Motiveringen till bestämmelser på lägre nivå än lag och till den föreslagna författningsnivån skrivs in i avsnitt 8 (Bestämmelser på lägre nivå än lag).

När det gäller ett lagrum som innehåller en ikraftträdandebestämmelse räcker det likaså att nämna att lagrummet innehåller en ikraftträdandebestämmelse och eventuellt övergångsbestämmelser.

Motiveringen till ikraftträdandetidpunkten samt till den övergångsperiod som behövs och de bestämmelser som gäller den skrivs in i avsnitt 9 (Ikraftträdande).

I avsnittet anges till vilken del regleringshelheten föreslås bli kompletterad med bestämmelser på lägre nivå än lag. De bestämmelser som innehåller bemyndiganden att utfärda normer på lägre nivå ska nämnas. Det huvudsakliga innehållet i de förordningar som planeras bli utfärdade med stöd av den föreslagna lagstiftningen beskrivs. Motiveringen kan grupperas utgående från vilka frågor som ska regleras genom en förordning av statsrådet, en förordning av ett ministerium eller eventuellt genom en förordning av republikens president samt vilka frågor som ska regleras genom föreskrifter i någon annan myndighets rättsnormer. De föreslagna författningsnivåerna ska motiveras. (Se Lainkirjoittajan opas, avsnitt 13.)

I avsnittet ska det också anges vilken reglering på lägre nivå än lag som föreslås bli upphävd. I synnerhet när det föreslås att bemyndiganden att utfärda förordning ska upphävas eller ändras, gäller det att komma ihåg att redogöra för vilken reglering som upphävs när en bestämmelse i en lag upphävs eller ändras.

Det är på sin plats att ta med utkast till förordningar i en bilaga till propositionen.

I detta avsnitt redogörs för den tidpunkt då lagen planeras träda i kraft. I avsnittet utreds också vilka faktorer som inverkar på hur ikraftträdandetidpunkten bestäms. Sådana kan t.ex. vara det faktum att propositionen har samband med annan lagstiftning som är under beredning eller att det finns behov att reservera tid för verkställighetsåtgärder, såsom att få fungerande datasystem, ge information och ordna utbildning.

Ikraftträdandetidpunkten ska om möjligt uppges som ett datum.

Det föreslås att lagen/lagarna träder i kraft den 1 januari 2019.

Det är inte alltid möjligt att ange ikraftträdandetidpunkten så exakt. För att riksdagsarbetet ska kunna planeras är det dock nödvändigt att den eftersträvade ikraftträdandetidpunkten skrivs så att åtminstone år och årstid anges.

Det föreslås att lagen/lagarna träder i kraft våren 2020.

Om det behövs en viss tid, som är längre än normalt, mellan stadfästande och ikraftträdande, ska också det nämnas, t.ex. så här:

Det föreslås att lagen/lagarna träder i kraft hösten 2021. På grund av de åtgärder som krävs för verkställigheten av lagen kan den dock träda i kraft tidigast sju månader efter det att den har antagits och blivit stadfäst.

Om något förslag måste sättas i kraft skyndsamt, ska orsakerna till detta tas upp i motiveringen. Skälen för att behandla en proposition skyndsamt måste vara vägande. I propositionen ska det också anges vilka skadliga konsekvenser en eventuell fördröjning av det planerade ikraftträdandet kan få.

Uttryck som är vaga med tanke på lagens ikraftträdandetidpunkt bör undvikas, såsom ”förslaget avses sättas i kraft genast när riksdagen har antagit det”. I allmänhet är det möjligt att i stället presentera en uppfattning om skälig ikraftträdandetidpunkt. Lagens planerade ikraftträdandetidpunkt ska alltid nämnas också i avsnittet om propositionens huvudsakliga innehåll.

Om det har planerats särskilda åtgärder för verkställigheten efter det att den i propositionen föreslagna lagen har trätt i kraft, och riksdagen bör vara medveten om dem, ska åtgärderna tas upp i detta avsnitt. Exempel på sådana är åtgärder för att se till att det ansvar som hänför sig till verkställigheten av lagen realiseras eller att tolkningen och praxis är enhetliga.

I avsnittet redogörs också för hur man avser att följa hur lagen fungerar. Om undersökningar eller utredningar för att följa hur lagen fungerar har planerats redan under beredningsskedet, ska de nämnas.

Riksdagen ska ges exakt information om eventuella andra propositioner som ska beaktas vid behandlingen av den aktuella propositionen. Det behövs för att riksdagen ska kunna besluta i vilken ordning ärendena behandlas.

I avsnittet nämns sådana redan överlämnade propositioner och propositioner under beredning som riksdagsbehandlingen av den aktuella propositionen eller ikraftträdandet av de lagar som ingår i propositionen kan ha samband med. Om propositioner som redan är under behandling i riksdagen eller propositioner som ska överlämnas samtidigt som den aktuella propositionen innehåller förslag om ändring av samma bestämmelser som i den aktuella propositionen, ska bestämmelserna specificeras. Om propositionernas samband med varandra kan leda till att ikraftträdandet av någon lag flyttas till en senare tidpunkt än planerat, ska också detta anges.

Om det är fråga om att utarbeta en kompletterande proposition, ska detta avsnitt ges rubriken ”Den kompletterande propositionens förhållande till den ursprungliga propositionen”. Vid behov skrivs dessutom avsnittet ”Propositionernas förhållande till andra propositioner”. Se huvudavsnitt VIII.

Detta avsnitt ska skrivas om propositionen innehåller ett lagförslag som hänför sig till budgetpropositionen eller tilläggsbudgetpropositionen och därför är avsedd att bli behandlad innan riksdagen godkänner budgeten eller tilläggsbudgeten. Ett lagförslag hänför sig till budgetpropositionen eller tilläggsbudgetpropositionen om det har samband med ett beslut om statsfinanserna som fattas via budgeten eller tilläggsbudgeten, dvs. påverkar beslutsdelen i ett anslagsmoment som finns i budgetpropositionen eller tilläggsbudgetpropositionen. Till beslutsdelen hör momentets sifferkod och namn, det anslag som beviljats under momentet samt ovannämnda motivering i förklaringsdelen som begränsar eller kompletterar momentets användningsändamål med standardinnehåll. Standardinnehållet enligt utgifternas art framgår av momentets sifferkod. 2

Sambandet med budgetpropositionen eller tilläggsbudgetpropositionen nämns t.ex. på följande sätt:

Propositionen hänför sig till budgetpropositionen för 2020 och avses bli behandlad i samband med den.

Propositionen hänför sig till den andra tilläggsbudgetpropositionen för 2021 och avses bli behandlad i samband med den.

Det bör dessutom anges hur lagförslaget hänför sig till budgetpropositionen, med andra ord på vilket sätt lagförslaget påverkar t.ex. utgifter, inkomster eller ett anslags användningsändamål.

Lagförslag ska beredas så att de överensstämmer med grundlagen. De ska uppfylla också de krav som följer av Europakonventionen och andra internationella människorättsförpliktelser som är bindande för Finland samt de skyldigheter som de grundläggande rättigheterna inom EU medför. Lagförslagen ska utarbetas med beaktande av rättspraxis i Europeiska människorättsdomstolen och EU-domstolen. (Se Lainkirjoittajan opas, avsnitten 3–13, Lainlaatijan EU-opas, avsnitten 1.5 och 2.)

Riksdagens grundlagsutskott ska ge utlåtanden om grundlagsenligheten i fråga om lagförslag som föreläggs utskottet samt om deras förhållande till internationella människorättskonventioner. Avsnittet ska därför skrivas, om lagförslaget innehåller en eller flera bestämmelser vars grundlagsenlighet eller förhållande till en förpliktelse som gäller mänskliga rättigheter behöver bedömas. Om det råder osäkerhet om huruvida avsnittet behövs, ska det hellre skrivas än lämnas bort.

Avsnittet ska skrivas även om en bedömning av lagförslagets grundlagsenlighet skulle ha förts fram på annat ställe i propositionen. I motiveringen till lagstiftningsordningen är det då ändamålsenligt att hänvisa till dessa andra avsnitt av betydelse med tanke på grundlagen.

De konsekvenser propositionen väntas medföra för tillgodoseendet av grundläggande och mänskliga rättigheter samt internationella människorättsförpliktelser behandlas i avsnitt 4.2 (De huvudsakliga konsekvenserna). De kan inte ersättas med en motivering som gäller lagstiftningsordningen.

När propositionens förhållande till grundlagen beskrivs, ska det nämnas vilken paragraf i grundlagen eller vilken grundläggande rättighet det är fråga om. De bestämmelser i förslaget som mot bakgrund av grundlagen eller rättspraxis förefaller vara tvetydiga eller av principiell betydelse ska klart föras fram och specificeras. Om det föreligger en juridisk fråga som grundlagsutskottet inte tidigare tagit ställning till, ska också detta föras fram. Det anges här på vilka grunder bestämmelserna anses vara förenliga med grundlagen. Samtidigt redogörs för sådan utlåtandepraxis i grundlagsutskottet som är viktig med tanke på ärendet och vid behov också för de högsta domstolarnas rättspraxis. Utlåtandena och avgörandena ska specificeras. Det räcker inte att enbart konstatera att de föreslagna bestämmelserna uppfyller de krav som framgår av grundlagsutskottets utlåtandepraxis.

Om det är befogat att bedöma propositionen också med tanke på förpliktelser som gäller mänskliga rättigheter, ska det dessutom redogöras för rättspraxis i Europadomstolen och andra organ som övervakar efterlevnaden av människorättskonventioner samt vid behov rättspraxis i EU-domstolen.

Propositionens förhållande till grundlagen och internationella människorättsförpliktelser samt behovet av behandling i grundlagsutskottet ska bedömas i det ministerium som svarar för beredningen. Vid laglighetskontrollen av författningsförslag övervakar justitiekanslern regeringspropositionerna i sin helhet och fäster särskild vikt vid att propositionens förhållande till grundlagen och internationella människorättsförpliktelser bedöms på behörigt sätt. Justitiekanslern övervakar också att en begäran om utlåtande av grundlagsutskottet läggs fram när det juridiskt sett är motiverat med en sådan begäran. I slutet av avsnittet om förhållandet till grundlagen samt lagstiftningsordning ges det alltid en bedömning av lagförslagets lagstiftningsordning.

Avsnittet kan avslutas t.ex. på följande sätt:

På de grunder som anges ovan kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning.

Om det råder osäkerhet om ett lagförslags grundlagsenlighet eller förhållande till människorättskonventioner, tas det i avsnittet in i ett uttryckligt uttalande där det sägs att det är önskvärt att propositionen förs till grundlagsutskottet för behandling. Det bildar ett eget stycke efter bedömningen av lagstiftningsordningen.

Uttalandet skrivs inte, om inte en bedömning av propositionen i grundlagsutskottet verkligen behövs på grund av något tolkningsproblem. Om regeringen anser att lagförslaget behöver föras till grundlagsutskottet för behandling, avslutas avsnittet t.ex. på följande sätt:

Regeringen anser det dock önskvärt att grundlagsutskottet ger ett utlåtande i frågan.

Motiveringen i propositionen avslutas med en kläm, som skrivs på följande sätt:

Med stöd av vad som anförts ovan föreläggs riksdagen följande lagförslag:

Om lagförslagen är två eller fler ska de numreras.

Det är på sin plats att ta med utkast till förordningar som ska utfärdas med stöd av de föreslagna lagarna. De läggs till som bilaga till propositionen.

I avsnittet nämns att beredningen av propositionen beror på en EU-rättsakt (direktiv) som förutsätter genomförande eller en EU-rättsakt (förordning) som förutsätter kompletterande bestämmelser.

I avsnittet kan det ges en kort beskrivning av orsakerna till att EU-rättsakten antagits, om det behövs för att de förslag som ingår i propositionen ska förstås. I avsnittet om beredningen av propositionen (1.2 Beredning) finns länkar till de viktigaste arbetsdokumenten i samband med EU-rättsakten. De visar i allmänhet tillräckligt tydligt varför rättsakten antagits.

Om det utöver genomförandebestämmelser eller kompletterande bestämmelser föreslås bestämmelser som endast har nationella orsaker, ska detta faktum och orsakerna föras fram på det sätt som anges i huvudavsnitt IV.

Avsnittet kan delas in i underrubriker, t.ex. på nedan angivet sätt.

I avsnittet beskrivs kort hur EU-rättsakten beretts inom EU. Länkar till EU-organens viktigaste arbetsdokument tas in. Sådana dokument är i synnerhet kommissionens förslag till EU-rättsakt, konsekvensbedömningar och sammandrag av samråd med berörda parter. Här är det också möjligt att presentera dokument som hänför sig till faser som föregått förslaget till EU-rättsakt, såsom det offentliga samråd som kommissionen eventuellt ordnat kring frågan.

I avsnittet är det dessutom ofta önskvärt med en beskrivning av Finlands viktigaste mål för förhandlingarna och hur förslaget till EU-rättsakt behandlats i Finland. Länkar till centrala nationella dokument som gäller beredningen ska tas in i propositionen. Sådana dokument är i synnerhet U-skrivelser och en eventuell E-skrivelse samt kompletterande skrivelser, utlåtanden av riksdagsutskott och sammandrag av samråd med berörda parter. Propositionen kan innehålla länkar också till de nationella dokument som föregått antagandet av förslaget till EU-rättsakt, såsom Finlands svar på kommissionens offentliga samråd.

I avsnittet redogörs för beredningen av den proposition som gäller genomförandet av EU-rättsakten eller de bestämmelser som kompletterar EU-rättsakten samt de handlingar som uppkommit under de olika beredningsfaserna, på samma sätt som i en proposition med grundläggande struktur.

Som en del av beredningen beskrivs dessutom kort eventuellt samarbete med kommissionen och andra medlemsstater under genomförandefasen.

I avsnittet presenteras EU-rättsaktens (direktivets eller förordningens) målsättning och huvudsakliga innehåll, vid behov enligt ärendegrupp och med mellanrubriker som beskriver innehållet. Av målsättningen framgår i allmänhet också rättsaktens konsekvenser.

Innehållet i EU-rättsakten tas upp i avsnittet i den utsträckning det är ändamålsenligt med tanke på de bestämmelser som föreslås i propositionen.

Det bör särskilt nämnas huruvida EU-rättsakten medger nationellt handlingsutrymme vid genomförandet. Handlingsutrymmet kan framgå på olika sätt. Ett direktiv kan t.ex. i ett visst ärende förutsätta fullständig harmonisering och i ett annat ärende minimiharmonisering. I det senare fallet ges medlemsstaterna handlingsutrymme vid genomförandet. Handlingsutrymmet kan också komma till uttryck så att medlemsstaten har getts möjlighet att välja något av de alternativ som anges i EU-rättsakten eller möjlighet att avvika från vissa bestämmelser i den. Om EU-rättsakten medger handlingsutrymme, ska ramarna för handlingsutrymmet beskrivas i fråga om varje bestämmelse. Särskild vikt ska fästas vid bestämmelser som är av betydelse för de grundläggande och mänskliga rättigheterna. (Se t.ex. GrUU 1/ 2018 rd, s. 3, GrUU 2/2018 rd, s. 4–5, GrUU 29/2018 rd, s. 3 och GrUU 48/2018 rd, s. 6–7.)

I avsnittet ges en kort beskrivning också av de bemyndiganden som eventuellt ingår i EU-rättsakten och som gäller till kommissionen delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter, dvs. befogenhet att anta delegerade rättsakter och genomförandeakter.

I avsnittet beskrivs kort det nationella nuläget med avseende på dess betydelse för propositionen, dvs. lagstiftning och praxis. Dessutom anges till vilken del EU-rättsakten förutsätter ändringar i den nationella lagstiftningen. Det redogörs också för vilka begränsningar grundlagen med sina bestämmelser om grundläggande fri- och rättigheter, lagstiftningen i övrigt och Finlands rättsordning innebär för genomförandet eller kompletteringen av EU-rättsakten.

Det bör också redas ut vilka bestämmelser i EU-rättsakten som inte förutsätter ändring av lagstiftningen, och berättas varför så anses vara fallet. Det kan t.ex. vara fråga om en situation då endast en del av artiklarna i ett direktiv förutsätter ny nationell lagstiftning, eftersom den gällande nationella lagstiftningen i övriga avseenden redan anses uppfylla kraven i direktivet. Det ska då för varje artikel förklaras hur den gällande lagstiftningen uppfyller dessa krav. Detta gäller också en förordning som förutsätter kompletterande bestämmelser.

Avsnittet ska också ta fram sådana eventuella behov av ändringar i lagstiftningen som har endast nationella orsaker.

I avsnittet ska det kort förklaras till vilken del de föreslagna bestämmelserna beror på bestämmelser i en EU-rättsakt som förutsätter genomförande eller komplettering och till vilken del regleringen eventuellt föreslås endast av nationella orsaker.

Det ska förklaras hur bestämmelserna i EU-rättsakten föreslås bli genomförda. Det viktiga är att ange till vilken del propositionen bygger på sådan EU-lagstiftning som inte medger nationellt handlingsutrymme vid genomförandet. Likaså anges hur det handlingsutrymme som eventuellt ingår i EU-rättsakten föreslås bli utnyttjat, och förslaget motiveras. I synnerhet om det föreslås sådan reglering som överskrider miniminivån i EU-rättsakten, ska detta nämnas och regleringen motiveras. Om det föreslås att handlingsutrymmet inte utnyttjas, ska också detta nämnas.

I enlighet med anvisningarna för en proposition med grundläggande struktur tas det i propositionen in en kort översikt av de huvudsakliga konsekvenserna av den föreslagna lagstiftningen.

I fråga om de bedömda konsekvenserna gäller det att föra fram vilka som beror på bestämmelser som föreslås för att genomföra en EU-rättsakt eller för att anta kompletterande reglering i samband med en EU-rättsakt och vilka som eventuellt beror på bestämmelser som föreslås endast av nationella orsaker.

När propositionens konsekvenser förs fram måste man också redogöra för hur utnyttjandet av handlingsutrymmet antas påverka de grundläggande och mänskliga rättigheterna, i synnerhet till den del EU-rättsakten medger nationellt handlingsutrymme. Om det t.ex. föreslås nationell reglering som överskrider miniminivån i EU-rättsakten, är det viktigt att klarlägga regleringens konsekvenser.

En länk till de bedömningar som publicerats i fråga om EU-rättsaktens konsekvenser finns i avsnitt 1.2, som gäller beredning. Om en proposition utarbetas i syfte att komplettera en EU-rättsakt som är direkt förpliktande för medlemsstaterna, såsom en förordning, kan det i vissa fall finnas anledning, om det behövs för att beskriva och förstå konsekvenserna av den kompletterande lagstiftning som föreslås, att koncist presentera också vilka konsekvenser den direkt förpliktande förordningen och den kompletterande lagstiftningen väntas få tillsammans.

I avsnittet nämns andra huvudsakliga handlingsvägar som varit aktuella och vilka konsekvenser de väntats få i synnerhet till den del EU-rättsakten medger nationellt handlingsutrymme vid genomförandet.

I avsnittet ska det vid behov och i möjligaste mån utredas hur andra medlemsstater – i synnerhet de övriga nordiska länderna – planerar att utföra eller har utfört de genomförandeåtgärder som hänför sig till EU-rättsakten. En utredning är befogad i synnerhet i fråga om de bestämmelser i EU-rättsakten som medger handlingsutrymme vid genomförandet.

Det är viktigt att föra fram på vilket sätt utlåtandena om propositionsutkastet har inverkat på propositionens slutliga innehåll, i synnerhet när en EU-rättsakt som förutsätter genomförandeåtgärder innehåller handlingsutrymme och det i remissvaren förts fram synpunkter på utnyttjandet av det.

I en proposition där sakinnehållet inte är omfattande kan specialmotiveringen tas in i avsnitt 4.1, som gäller de viktigaste förslagen.

I avsnittet redogörs för hur bestämmelserna i den föreslagna lagen och bestämmelserna i EU-rättsakten motsvarar varandra.

Det rekommenderas att en proposition som gäller genomförande av ett direktiv åtföljs av en bilaga i form av en tabell som åskådliggör hur direktivet föreslås bli genomfört.

Om en del av bestämmelserna i ett direktiv genomförs genom bestämmelser på lägre nivå än lag, nämns i motiveringen till vilken del ett sådant tillvägagångssätt kan komma att bli aktuellt. Detsamma gäller också när den kompletterande reglering som förutsätts i en förordning genomförs.

Se proposition med grundläggande struktur, huvudavsnitt IV, avsnitt 9.

Beroende på situationen nämns i detta avsnitt också eventuella åtgärder för verkställighet och uppföljning på EU-nivå. En EU-rättsakt kan innehålla t.ex. en så kallad översynsklausul enligt vilken kommissionen efter en viss tid ska undersöka hur EU-rättsakten fungerar. I EU-rättsakten kan det dessutom krävas att medlemsstaterna ska informera kommissionen om hur lagstiftningen fungerar.

Se proposition med grundläggande struktur, huvudavsnitt IV, avsnitt 11.

Se proposition med grundläggande struktur, huvudavsnitt IV, avsnitt 12.

En kläm i en proposition som gäller genomförande av ett direktiv skrivs enligt följande exempel:

Eftersom direktivet – – – innehåller bestämmelser som föreslås bli genomförda genom lag, föreläggs riksdagen följande lagförslag:

En kläm i en proposition som gäller komplettering av en förordning skrivs enligt följande exempel:

Eftersom förordningen – – innehåller bestämmelser som föreslås bli kompletterade genom lag, föreläggs riksdagen följande lagförslag:

Om det i samma proposition föreslås genomförande av så många direktiv eller komplettering av så många förordningar att en uppräkning av dem skulle göra klämmen otymplig, kan klämmen skrivas till exempel på följande sätt:

Eftersom direktiven (och förordningarna) – – innehåller bestämmelser som föreslås bli genomförda genom lag (och föreslås bli kompletterade genom lag), föreläggs riksdagen följande lagförslag:

I avsnittet redogörs kort för de orsaker som har lett till att fördraget beretts på nationell nivå, inom EU eller bilateralt. Det kan t.ex. vara fråga om brister i internationella normer eller EU-normer eller om en fråga som behöver organiseras genom mellanstatliga överenskommelser. En bakomliggande faktor kan också vara rättspraxis vid EU-domstolen eller Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna eller någon annan internationell domstol.

De olika faserna av beredningen av fördraget ska beskrivas kort. Det ska av avsnittet framgå hur och var fördraget har beretts på internationell nivå. Det är bra att föra fram vilka som varit de mest centrala problemen under förhandlingarna och hur de eventuellt har lösts.

Om fördraget har beretts i EU-organ eller om EU annars har deltagit i förhandlingarna kring fördraget, redogörs också för beredningen i EU. Om EU-lagstiftning är kopplad till genomförandet av fördraget, ska det anges här.

I fråga om beredningen på nationell nivå ska de faser som föregått godkännandet av fördraget tas upp. Detta innebär uppgifter om den förhandlingsdelegation som tillsatts för förhandlingarna och dess verksamhet samt om fullmakter att underteckna fördraget. Det är bra att i avsnittet kort ta upp vilka frågor Finland lyft fram vid förhandlingarna. Om ställningstaganden eller anvisningar inför förhandlingarna har beretts i en separat arbetsgrupp, i ett motsvarande organ eller i ett ministerutskott, nämns också detta. Det ska sörjas för att Projektportalen har länkar till statsrådets skrivelser till riksdagen gällande EU:s externa avtal och att länkarna finns tillgängliga på statsrådets eller ministeriets offentliga webbplats.

I 58 § i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) finns bestämmelser om landskapets deltagande i förhandlingar angående fördrag och om att landskapsregeringen ska underrättas om förhandlingar i fråga om angelägenheter som faller inom landskapets behörighet eller som annars kan ha särskild betydelse för landskapet. Om Ålands landskapsregering har underrättats om fördragsförhandlingar eller om landskapet Åland har deltagit i förhandlingarna t.ex. som ledamot i en delegation eller på annat sätt, ska detta nämnas.

Om det för ikraftsättande av ett fördrag behövs materiell lagstiftning, ska avsnittet ta upp beredningen också av den lagstiftningen. Om det dock är fråga om ett mer omfattande lagstiftningsprojekt, om beredningen annars sker fristående från beredningen av fördraget eller om den behövs av andra skäl, kan avsnittet om beredningen av lagstiftningen skrivas i ett särskilt avsnitt efter detta avsnitt. Avsnitt 1 ges då rubriken ”Bakgrund och beredning” och avsnittet om beredningen av den nationella lagstiftningen får rubriken ”Beredningen av den nationella lagstiftningen”. Sistnämnda avsnitt skrivs i enlighet med anvisningarna för utarbetande av en proposition med grundläggande struktur i huvudavsnitt IV, avsnitt 1.2.

I avsnittet redogörs kort för fördragets målsättning. I avsnittet presenteras också i huvuddrag de centrala bestämmelser i fördraget genom vilka målen är tänkta att bli uppnådda. En redogörelse för bestämmelserna i fördraget och deras förhållande till lagstiftningen i Finland ges i avsnitt 6 (Bestämmelserna i fördraget och deras förhållande till lagstiftningen i Finland).

I avsnittet redogörs för vilken metod som valts för att sätta ikraft statsfördraget eller den internationella förpliktelsen och grunderna för detta. Om materiell lagstiftning inte behöver ändras, konstateras i avsnittet endast att de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen föreslås sättas i kraft genom en blankettlag, t.ex. på följande sätt:

I propositionen föreslås det att riksdagen godkänner avtalet/protokollet. Propositionen innehåller också ett förslag till så kallad blankettlag genom vilken de bestämmelser i avtalet/protokollet som hör till området för lagstiftningen sätts i kraft.

Om tillämpningen av fördraget utöver ikraftträdandebestämmelser förutsätter några enskilda materiella bestämmelser, är det möjligt att använda en blandad författning för ikraftsättandet. I avsnittet motiveras då behovet av en blandad författning.

Om ikraftsättandet av fördraget förutsätter materiell lagstiftning som sträcker sig längre än till enskilda bestämmelser, nämns det här, men specialmotiveringen till lagförslagen skrivs i avsnitt 7 (Specialmotivering till lagförslaget) i enlighet med de anvisningar som ges i huvudavsnitt IV, avsnitt 7.

Om det föreslås att fördraget eller några av dess bestämmelser ska tillämpas temporärt för Finlands del, ska detta nämnas i avsnittet. Detsamma gäller om det föreslås ett förbehåll, en förklaring eller ett meddelande i fördraget.

I avsnittet beskrivs de huvudsakliga konsekvenserna av att fördraget sätts i kraft. Om det för ikraftsättandet av fördraget föreslås materiella lagar som bedöms ha konsekvenser utanför fördraget, redogörs för de förväntade konsekvenserna också av dessa lagar.

Se proposition med grundläggande struktur, huvudavsnitt IV, avsnitt 6.

Avsnittet ska skrivas enligt samma anvisningar för specialmotivering som för en proposition med grundläggande struktur. I avsnittet redogörs kort för bestämmelserna i statsfördraget eller en annan internationell förpliktelse. Innehållet i fördraget tas upp kapitelvis eller grupperat på något annat sätt. I avsnittet förklaras hur bestämmelserna i fördraget förhåller sig till lagstiftningen i Finland. Det förklaras också vilka ändringar som ikraftträdandet av fördraget eventuellt förutsätter i finsk lagstiftning eller vilka andra lagstiftningsåtgärder som förutsätts utöver ikraftsättandet.

Om det är fråga om ett blandat avtal, ska också EU:s befogenhet på området för bestämmelserna klargöras när innehållet i bestämmelserna presenteras. I typfallet redogörs för vilken lagstiftning EU har antagit på det område som bestämmelserna täcker, i syfte att definiera huruvida bestämmelsen helt eller delvis omfattas av EU:s exklusiva befogenhet. I fråga om EU:s blandade avtal är det viktigt att främst beskriva de bestämmelser som fortfarande hör till Finlands behörighet. I fråga om dem bör det också redogöras för vilket förhållande de har till lagstiftningen i Finland, t.ex. hur frågan har reglerats i den nationella lagstiftningen.

Enligt vad som sägs i anvisningarna för en proposition med grundläggande struktur, kan specialmotiveringen till en proposition med mindre omfattande sakinnehåll tas in i de viktigaste förslagen. Om det föreslås att ett statsfördrag eller någon annan internationell förpliktelse ska sättas i kraft genom en blankettlag, innebär detta att specialmotivering inte skrivs separat. En redogörelse för blankettlagen ges i stället i avsnitt 3 (De viktigaste förslagen).

Om det i lagförslaget ingår materiella bestämmelser eller om propositionen omfattar även andra lagförslag än ett förslag till blankettlag, skrivs motiveringen till de föreslagna bestämmelserna enligt anvisningarna om specialmotivering för en proposition med grundläggande struktur. Detta innebär bl.a. att frågan om det ska skrivas specialmotivering eller om det räcker med motivering i de viktigaste förslagen är beroende av innehållet i och omfattningen av det materiella ikraftsättandet. När det materiella ikraftsättandet inbegriper en bestämmelse som t.ex. enbart gäller behörig myndighet, fordras i allmänhet inte ett särskilt avsnitt med specialmotivering.

Avsnittet behövs endast om det vid ikraftsättandet av ett statsfördrag eller en internationell förpliktelse, utöver den blankettförordning som gäller ikraftsättandet av fördraget och ikraftträdandet av lagen, behövs bestämmelser på lägre nivå för att komplettera lagen. Då skrivs avsnittet enligt anvisningarna för en proposition med grundläggande struktur i huvudavsnitt IV, avsnitt 8.

Det ska av propositionen framgå när statsfördraget träder i kraft internationellt eller vid vilken tidpunkt det eventuellt redan har trätt i kraft.

Om fördraget ännu inte har trätt i kraft internationellt, anges i avsnittet de förutsättningar under vilka det träder i kraft. Eftersom det inte alltid är känt exakt vid vilken tidpunkt ett statsfördrag eller ett avtal träder i kraft internationellt, uttrycks ikraftträdandetidpunkten för lagen om sättande i kraft av fördraget eller avtalet t.ex. på följande sätt:

Det föreslås att den lag som ingår i propositionen ska träda i kraft samtidigt som avtalet träder i kraft, vid en tidpunkt som föreskrivs genom förordning av statsrådet.

I de fall då ett avtal redan trätt i kraft internationellt, ska avtalets förväntade ikraftträdandetidpunkt för Finlands del anges. Ikraftträdandetidpunkten kan då i motiveringen uttryckas t.ex. på följande sätt:

Det föreslås att den lag som ingår i propositionen ska träda i kraft samtidigt som avtalet träder i kraft för Finlands del, vid en tidpunkt som föreskrivs genom förordning av statsrådet.

Om avtalet tillämpas temporärt eller avses bli tillämpat temporärt, nämns också detta i avsnittet. I fråga om temporärt tillämpande berättas vilka bestämmelser som tillämpas temporärt eller föreslås bli tillämpade temporärt och från och med vilken tidpunkt de börjar tillämpas temporärt.

I avsnittet är det bra att också redogöra för vilka andra parter som förbundit sig till avtalet, eftersom det är av betydelse för ikraftträdandet. Detta kan göras t.ex. genom angivande av hur många parter som redan har godkänt avtalet. Om det är fråga om ett av EU:s externa avtal, ska det i avsnittet också anges att EU redan är part i avtalet, eller ges en uppskattning av när EU kommer att bli part.

Bifall av Ålands lagting behövs för en författning om ikraftsättande av ett fördrag, om fördraget innehåller en bestämmelse i en fråga som faller inom landskapets behörighet. Närmare anvisningar om begäran om bifall av lagtinget ingår i Valtiosopimusopas. I avsnittet ska det nämnas till vilken del bestämmelserna i fördraget faller inom landskapets lagstiftningsbehörighet. Detta görs normalt genom en jämförelse med de lagrum i självstyrelselagen för Åland som gäller Ålands lagstiftningsbehörighet.

Om fördraget inte innehåller bestämmelser som faller inom Ålands behörighet, ska också detta konstateras.

I avsnittet redogörs för hur förpliktelserna i fördraget är avsedda att följas upp internationellt, inom EU och nationellt. Det är främst multilaterala avtal som kan innehålla en bestämmelse om periodiska rapporter eller annan uppföljning.

Se proposition med grundläggande struktur, huvudavsnitt IV, avsnitt 11.

Med tanke på godkännande och ikraftsättande av fördrag är det viktigt att de fördragsbestämmelser som hör till området för lagstiftningen behandlas och motiveras i avsnittet om behovet av riksdagens samtycke med beaktande av grundlagsutskottets vedertagna tolkning. Avsnittet ska skrivas med hänsyn till hur saken motiveras på annat ställe i propositionen. Om det redan i motiveringen till de enskilda artiklarna i avsnitt 6 i propositionen (Bestämmelserna i fördraget och deras förhållande till lagstiftningen i Finland) ingående förklarats att bestämmelserna hör till området för lagstiftningen, räcker det att i avsnittet ta in ett kort sammandrag av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen. Att enbart konstatera att fördraget innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen är inte tillräckligt med tanke på riksdagens beslutsfattande och tillämpningen av fördraget. I avsnittet redogörs på motsvarande sätt för de eventuella andra orsaker som enligt grundlagen kräver riksdagens godkännande.

I fråga om EU:s blandade avtal bör det fästas vikt också vid befogenhetsfördelningen mellan EU och dess medlemsstater. Eftersom blandade avtal innehåller bestämmelser som hör till såväl EU:s som en medlemsstats befogenhet, ska de bestämmelser som hör till EU:s exklusiva befogenhet först skiljas från andra bestämmelser i fördraget. Detta sker genast i början av avsnittet, redan före bedömningen av vilka bestämmelser som hör till området för lagstiftningen. Bestämmelser som hör till EU:s exklusiva befogenhet hör inte till riksdagens behörighet, och de godkänns därmed inte i Finland eller sätts i kraft här. Av den anledningen ska det i propositionen, åtminstone i huvuddrag, redogöras för till vilken del fördraget hör till en medlemsstats befogenhet. Om det i motiveringen till de enskilda artiklarna i avsnitt 6 i propositionen (Bestämmelserna i fördraget och deras förhållande till lagstiftningen i Finland) ingående redogjorts för befogenhetsfördelningen, räcker det att i avsnittet ta in ett sammandrag av befogenhetsfördelningen och de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen.

När det gäller fördragspropositioner används formen ”behandlingsordning” som rubrik för avsnittet, eftersom det är fråga om den ordning för fattande av beslut som ska iakttas när fördraget godkänns eller både den ordning för fattande av beslut som ska iakttas när fördraget godkänns och lagstiftningsordningen för den lag som gäller ikraftsättandet av fördraget.

I avsnittet redogörs det sammanfattningsvis för de fördragsbestämmelser eller andra internationella förpliktelser som är av betydelse med tanke på grundlagen. Vidare bedöms deras förhållande till grundlagen. Grundlagsutskottets praxis ska beaktas, och en redogörelse för den ska ges åtminstone genom hänvisningar till de utskottsutlåtanden som är mest relevanta med tanke på respektive fråga.

Om det råder osäkerhet om ett fördrags eller ett lagförslags grundlagsenlighet eller förhållande till människorättskonventioner, ska det i slutet av avsnittet tas in ett uttalande om att propositionen ska föras till grundlagsutskottet för behandling.

Regeringen anser det dock önskvärt att grundlagsutskottet ger ett utlåtande i frågan.

Om det däremot inte finns några tvivel om ett fördrags eller ett lagförslags grundlagsenlighet, behövs det ingen separat rubrik om behandlingsordningen, utan motiveringen kan slås samman med avsnittet om behovet av riksdagens samtycke.

I slutet av avsnittet om behovet av riksdagens samtycke ska det dock alltid ges en bedömning av behandlingsordningen för godkännande av fördraget och av lagstiftningsordningen för lagförslaget, t.ex. på följande sätt:

Eftersom avtalet inte innehåller bestämmelser som gäller grundlagen på det sätt som avses i 94 § 2 mom. eller 95 § 2 mom. i grundlagen, kan avtalet enligt regeringens uppfattning godkännas med enkel majoritet och förslaget till lag om sättande i kraft av avtalet godkännas i vanlig lagstiftningsordning.

Efter behandlingsordningen följer en kläm om godkännande av fördraget. Genom den begärs riksdagens godkännande av fördraget samt av eventuella förbehåll, förklaringar och meddelanden i de fall då de hör till riksdagens behörighet. Om propositionen gäller godkännande av flera fördrag, ska en kläm om godkännande skrivas för vart och ett av dem. Klämmen skrivs t.ex. på följande sätt:

Med stöd av vad som anförts ovan och i enlighet med 94 § i grundlagen föreslås det att riksdagen godkänner den i Wien den 24 november 2017 mellan republiken Finlands regering och Österrikes förbundsregering ingångna överenskommelsen om ömsesidigt skydd av säkerhetsklassificerad information.

När det är fråga om EU:s blandade avtal, begärs godkännande endast till den del bestämmelserna i avtalet hör till Finlands behörighet.

Med stöd av vad som anförts ovan och i enlighet med 94 § i grundlagen föreslås det att riksdagen godkänner det i Bryssel den 30 oktober 2016 upprättade strategiska partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Kanada, å andra sidan, till den del det hör till Finlands behörighet.

Mallar för olika slags klämmar om godkännande finns i bilaga 2 i Valtiosopimusopas.

Klämmen om godkännande står före lagförslagen. Texten är följande:

Eftersom avtalet innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen, föreläggs riksdagen samtidigt följande lagförslag:

Om riksdagen föreläggs ett fördrag för godkännande av andra orsaker, t.ex. av den anledningen att riksdagens budgetmakt begränsas genom fördraget utan att det innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen, tas inget lagförslag in i propositionen.

Lagförslagen ska numreras. Det första förslaget är en lag om sättande i kraft av de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen.

Fördragstexten är en väsentlig del av propositionen och utgör ingen bilaga (se GrUU 61/2017 rd, s. 5). Om riksdagens samtycke, i det avsnitt som gäller behovet av riksdagens samtycke, med beaktande av grundlagsutskottets tolkningspraxis har begränsats så att en del av fördragstexten eller dess bilagor har ställts utanför samtycke, är det inte nödvändigt att fördragstexten till denna del tas in i propositionen (se t.ex. GrUU 18/2002 rd, GrUU 24/2004 rd, GrUU 16/2008 rd).

Fördragstexten tas in i propositionen som parallelltext, om finska inte är giltigt språk. Den finska fördragstexten finns då i den vänstra spalten och det giltiga språket (vanligen engelska) i den högra. Om finska är giltigt språk, ombryts fördragstexten vanligen i en spalt. Detsamma gäller för ombrytning av fördragstexten i en svenskspråkig proposition.