Finlex

Anvisningar för utarbetande av regeringspropositioner

Handbok i hur man skriver goda propositioner

I handboken ges råd för hur man utarbetar komprimerade propositioner som ändå innehåller tillräcklig information med tanke på beslutsfattandet i riksdagen, tolkningen och tillämpningen av lagen samt samhällsdebatten och forskningen.

Regeringspropositioner disponeras enligt de strukturmallar som presenteras i handboken. Det finns en strukturmall för propositioner som bereds endast av nationella orsaker, en annan för propositioner som bereds för att genomföra eller komplettera EU-rättsakter och en tredje för propositioner som gäller godkännande och ikraftsättande av fördrag. Utöver dessa tre finns det exempel på en mall för sådana fall då en proposition bereds både för att genomföra eller komplettera en EU-rättsakt och för att godkänna och sätta i kraft ett fördrag.

Handboken innehåller dessutom råd för hur en kompletterande proposition ska skrivas och till sist anvisningar för hur parallelltexter ska läggas upp.

Förord

Förord

De första anvisningarna för utarbetande av regeringspropositioner (Hallituksen esitysten laatimisohjeet, HELO) togs i bruk 1976. Anvisningarna har reviderats tre gånger, dvs. 1980, 1992 och 2004. I de första anvisningarna varnades det för att motiveringstexten inte får vara alltför knapphändig. Vid varje senare revidering har det framhållits att propositionerna, utöver att de ska innehålla all den information som behövs vid beslutsfattandet, borde skrivas mer komprimerat.

Också nu när handboken ges ut för femte gången är målet att åstadkomma mer komprimerade propositioner. Propositionerna ska skrivas på ett gott allmänspråk så att de bildar klara och tydliga helheter med all den information som behövs för att lagförslag ska kunna få en god och snabb behandling, för att lagförslag ska kunna antas och tillämpas på rätt sätt samt för att verkställandet av lagarna ska kunna följas upp i tillräcklig utsträckning. Sådant som saknar betydelse för den fråga som behandlas ska däremot inte tas med. En förutsättning för att åstadkomma korta och koncisa propositioner är att de skrivs efter noggranna överväganden och med eftertanke. Önskemålet är därför också att regeringen och ministrarna i sitt arbete skulle ta hänsyn till den tid och den sakkunskap som fordras vid lagberedning. En varning för alltför knapphändig text gäller endast det avsnitt som i handboken kallas specialmotivering.

Kravet på komprimerad form är lättare att uppnå i och med att den nya handboken inte längre delar in motiveringen i allmän motivering och detaljmotivering. Tanken bakom denna ändring, mindre ändringar av i vilken ordning olika frågor presenteras, nya standardrubriker och de anvisningar som gäller dem är att varje fråga ska behandlas endast en gång i propositionen. I fråga om beredningen tas det i propositionen in ett mycket komprimerat avsnitt av teknisk karaktär som stöder sig på dokument som uppstått under olika beredningsskeden och som finns tillgängliga via den offentliga sidan i Statsrådets tjänst för projektinformation, medan kommentarer som getts under beredningens gång presenteras under den punkt som lämpar sig bäst för att ta upp på vilket sätt kommentarerna har inverkat eller varför de inte har inverkat på propositionen.

Handboken innehåller tre strukturmallar för propositioner. Helt ny är den struktur som används för en proposition vars syfte är att genomföra eller komplettera en EU-rättsakt. Det finns dessutom ett exempel på struktur för en sådan proposition där det föreslås såväl genomförande eller komplettering av en EU-rättsakt som godkännande och sättande ikraft av ett fördrag. Det är meningen att strukturmallarna ska modifieras enligt propositionernas karaktär och omfattning.
Handboken har sammanställts i en arbetsgrupp som tillsattes av justitieministeriet den 21 september 2016. Arbetsgruppens förslag (Anvisningar för utarbetande av regeringspropositioner (HELO), HELO-arbetsgruppens betänkande, Utredningar och anvisningar 49/2018) sändes på remiss till justitiekanslern i statsrådet, riksdagens justitieombudsman, riksdagens kansli, ministerierna och rådet för bedömning av lagstiftningen. Handboken har fått sin slutliga utformning i justitieministeriet utgående från utlåtandena. Kanslichefsmötet godkände handboken vid sitt sammanträde den 20 maj 2019. Den ersätter den handbok med samma namn som gavs ut som statsrådets principbeslut 2004 (justitieministeriets publikationer 2004:4). Den ska användas i ministerierna vid beredningen av regeringspropositioner.

Handboken ges nu för första gången ut också på svenska.

I Handböcker i lagberedning

Handböcker i lagberedning

Handboken Anvisningar för utarbetande av regeringspropositioner tar upp propositioners struktur, det inbördes förhållandet mellan de olika delarna av motiveringen i propositioner och framför allt vad som ska skrivas i propositionerna. I andra handböcker ges anvisningar för processen vid lagberedningsprojekt samt för utarbetande av lagtexter och vilka förfaranden som ska iakttas vid beredningen av dem.

De olika faserna i lagberedningen allt från initiativ till beredning och vidare till verkställighet och uppföljning av en stadfäst lag som trätt i kraft behandlas i Processhandbok för lagberedningen. Den är ett användbart redskap vid planeringen och fördelningen av resurser till ett lagberedningsprojekt och vid avsättande av tillräcklig beredningstid. Den innehåller dessutom hänvisningar till de handböcker som styr respektive beredningsfas. Vad som ska skrivas om lagberedningens gång i en proposition tas upp i Anvisningar för utarbetande av regeringspropositioner.

Vid lagberedningen inhämtas åsikter, kunskaper och erfarenheter från olika berörda parter i fråga om det ärende som är under beredning. Det sker genom olika slags höranden. Handboken Hörande vid författningsberedning tar upp hur höranden planeras och genomförs samt hur yttranden behandlas medan det i Anvisningar för utarbetande av regeringspropositioner berättas vad som ska skrivas in i propositioner när det gäller höranden och det som kommit fram vid dem.

Syftet med konsekvensbedömningen är att för lagberedarna, beslutsfattarna och berörda parter ta fram kunskap om konsekvenserna av den lagstiftning som är under planering, konsekvensernas betydelse och möjligheterna att lindra eventuella skadliga konsekvenser. Konsekvenserna bedöms enligt de anvisningar som utfärdats för konsekvensbedömning av lagförslag (se Konsekvensbedömning av lagförslag), men de viktigaste resultaten av konsekvensbedömningarna skrivs in i propositionerna enligt de råd som ges i Anvisningar för utarbetande av regeringspropositioner.

Lainkirjoittajan opas (Lagberedarens handbok, på finska) innehåller en allmän beskrivning av den juridiska miljö där lagberedaren måste göra sitt tankearbete och som lagberedaren måste känna till och beakta vid utarbetande av lagar och författningar på lägre nivå, samt anvisningar för hur lagtexter skrivs.

En mer ingående behandling av hur EU-rätten ska beaktas i den nationella lagstiftningen än i Lainkirjoittajan opas finns i Lainlaatijan EU-opas (Lagberedarens EU-handbok, på finska). I Valtiosopimusopas (Fördragshandboken, på finska men med bilagor på svenska) finns anvisningar för hur fördrag, även EU:s externa avtal, ska beredas och sättas i kraft samt om Ålands ställning vid beredningen av fördrag. En redogörelse för landskapet Ålands ställning i den nationella lagberedningen, i EU-ärenden och vid beredningen av internationella fördrag finns i handboken Ålands ställning i lagberedningen och i EU-ärenden samt i Valtiosopimusopas.

Anvisningar för hur en proposition förs till statsrådets allmänna sammanträde för behandling och avgörande finns i Valtioneuvoston esittelijän käsikirja (Handbok för föredragande i statsrådet, på finska).

II Anvisningar för utarbetande av regeringspropositioner

Anvisningar för utarbetande av regeringspropositioner

Denna handbok innehåller anvisningar för hur regeringspropositioner ska skrivas. Målet är här, som i de tidigare anvisningarna (Hallituksen esitysten laatimisohjeet, tidigare endast på finska), att propositionerna ska ha en komprimerad form.

Om lagberedarna noggrant sätter sig in i anvisningarna, blir utfallet av lagberedningsarbetet bättre och om beredningsarbetet är väl organiserat, löper arbetet med att utarbeta propositioner smidigare.

En proposition är ett dokument där resultaten och slutledningarna av ett lagberedningsarbete presenteras i korthet. Den innehåller ett förslag till riksdagens beslut och ett eller flera lagförslag. Den ligger till grund för beredningen och beslutsfattandet i riksdagen. Den är också ett stöd vid tolkningen och tillämpningen av den kommande lagen. Dessutom är den till nytta i samhällsdebatten och inom forskningen. En proposition utgör inte en forskningsrapport.

En proposition ska vara skriven på ett gott språk. Den ska vara komprimerad och endast innehålla sådan information som är av betydelse för riksdagens beslutsfattande. Det ska av propositionen kunna utläsas att den har sammanställts utifrån ett gediget kunskapsunderlag. Det ska motiveras att den lag som föreslås är behövlig, att de mål som eftersträvas kan uppnås genom den och att den utgör ett ändamålsenligt instrument för uppnåendet av målen.

Propositioner ska ha en disposition som följer bestämda strukturmallar och standardrubriker. En enhetlig utformning gör det lättare att hitta i propositionerna. Det är möjligt att avvika från standardrubrikerna när ärendets karaktär eller omfattning förutsätter det. I en omfattande proposition kan det t.ex. behövas mellanrubriker för bättre läsbarhet. I kortare propositioner kan olika avsnitt däremot slås samman.

I handboken ingår strukturmallar för tre olika typer av propositioner: en proposition som bereds endast av nationella orsaker, en proposition som bereds för att genomföra eller komplettera en EU-rättsakt och en proposition som gäller godkännande och ikraftsättande av ett fördrag. Utöver dessa tre finns det exempel på en mall för sådana fall då en proposition bereds både för att genomföra eller komplettera en EU-rättsakt och för att godkänna och sätta i kraft ett fördrag.

I handboken ges också råd för hur en kompletterande proposition ska skrivas. Sist finns anvisningar för hur parallelltexter ska läggas upp.

Som bilaga till handboken ingår en tabell över strukturmallar för propositioner. I en bilaga nämns också två ändringar i sättet att skriva motivering till propositioner.

III Strukturmallar för propositioner

Strukturmallar för propositioner

I syfte att förenkla texten i handboken ges de olika typerna av propositioner här följande namn: En proposition som utarbetas uteslutande av nationella orsaker kallas proposition med grundläggande struktur medan strukturmallen för den kallas grundläggande struktur för en proposition. En proposition som utarbetas för att genomföra eller komplettera en EU-rättsakt kallas EU-relaterad proposition medan en proposition som utarbetas för att godkänna och sätta i kraft ett fördrag kallas fördragsproposition. En proposition som utarbetas både för att godkänna och sätta i kraft ett statsfördrag och för att genomföra eller kompletta en EU-rättsakt kallas fördrags- och EU-relaterad proposition. En sådan proposition kan också innehålla förslag till lagstiftning som stiftas uteslutande att nationella orsaker.

Handboken har reviderats med målet att strukturen i en proposition ska vara sådan att det som redan en gång skrivits in i propositionen inte ska behöva tas upp på nytt på något annat ställe.

Motiveringstexten delas inte längre in i allmän motivering och detaljmotivering. Dessutom är nu ordningsföljden för hur olika frågor presenteras delvis en annan.

Alla propositioner inleds med en kort presentation av bakgrunden till att en proposition började beredas. Detta koncisa avsnitt om bakgrunden skrivs på något olika sätt beroende på vilket slag av proposition det är fråga om. I fråga om en EU-relaterad proposition kan det finnas skäl att inte bara nämna genomförande eller komplettering av en EU-rättsakt som orsak, utan också kort redogöra för bakgrunden till EU-rättsakten. Detsamma gäller bakgrunden till ett statsfördrag när det handlar om en fördragsproposition.

Beredningen tas i alla propositioner upp genast i början, genast efter beskrivningen av bakgrunden. I syfte att komprimera propositionen tas det in länkar till arbetsdokumenten i det avsnitt som beskriver beredningen. Om dokumenten finns i Statsrådets tjänst för projektinformation, nedan Projektportalen, räcker det med en länk till den offentliga sidan i portalen. I EU-relaterade propositioner och fördragspropositioner ges centrala uppgifter också om beredningen av EU-rättsakten och fördraget.

I mallen för en proposition med grundläggande struktur finns en egen rubrik för propositionens målsättning. En sådan saknas däremot i strukturmallen för en EU-relaterad proposition eller en fördragsproposition, eftersom en EU-relaterad proposition ofta inte har något annat syfte än att en EU-rättsakt genomförs eller kompletteras och en fördragsproposition inget annat syfte än att fördraget godkänns och sätts i kraft. Om målsättningen för själva EU-rättsakten eller fördraget inte framgår av avsnittet om bakgrunden, kan den kort nämnas i det avsnitt där EU-rättsaktens huvudsakliga innehåll beskrivs eller, i fråga om en fördragsproposition, tas in som ett eget avsnitt om fördragets målsättning.

I de viktigaste förslagen behandlas förslagen i huvuddrag, medan det i specialmotiveringen redogörs för detaljerna. I vissa fall kan det som bör skrivas i specialmotiveringen tas in i avsnittet om de viktigaste förslagen. Specialmotiveringen behöver då inte skrivas som ett eget avsnitt.

Först i slutet av propositionen behandlas propositionens förhållande till andra propositioner samt motiveras lagstiftningsordningen. I en fördragsproposition ersätts avsnittet om förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning med ett avsnitt om behovet av riksdagens samtycke samt behandlingsordning. I en fördrags- och EU-relaterad proposition skrivs i allmänhet båda, dvs. behovet av riksdagens samtycke samt behandlingsordning och förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning.

Såsom det framgår ovan och förklaras i följande anvisningar för de olika typerna av propositioner kan strukturmallarna modifieras, och måste i vissa fall modifieras, utgående från propositionens innehåll.

IV Grundläggande struktur för en proposition

Struktur

  1. PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL
  2. Innehåll
  3. MOTIVERING
  4. 1 Bakgrund och beredning
    1. 1.1 Bakgrund
    2. 1.2 Beredning
  5. 2 Nuläge och bedömning av nuläget
  6. 3 Målsättning
  7. 4 Förslagen och deras konsekvenser
    1. 4.1 De viktigaste förslagen
    2. 4.2 De huvudsakliga konsekvenserna
  8. 5 Alternativa handlingsvägar
    1. 5.1 Handlingsalternativen och deras konsekvenser
    2. 5.2 Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet
  9. 6 Remissvar
  10. 7 Specialmotivering
  11. 8 Bestämmelser på lägre nivå än lag
  12. 9 Ikraftträdande
  13. 10 Verkställighet och uppföljning
  14. 11 Förhållande till andra propositioner
    1. 11.1 Samband med andra propositioner
    2. 11.2 Förhållande till budgetpropositionen
  15. 12 Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
  16. Kläm
  17. LAGFÖRSLAG
  18. BILAGA/BILAGOR
  19. Parallelltext/Parallelltexter
  20. Förordningsutkast
  21. Andra bilagor

Propositionens rubrik

Rubriken kan bestå av rubrikerna på nya lagar eller på lagar som föreslås bli ändrade.

Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om statlig finansiering för främjande av filmkulturen

Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av strafflagen, 10 kap. i tvångsmedelslagen och 5 kap. i polislagen

En rubrik genom vilken lagen specificeras ska alltid användas om det i propositionen inte föreslås något annat än att lagen eller några bestämmelser i den upphävs.

Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om upphävande av lagen om hundskatt

Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om upphävande av 57 a § i markanvändnings- och bygglagen

Det är också möjligt att använda en rubrik som tar fasta på den viktigaste lagen i propositionen och hänvisa till de övriga lagar som ingår i den.

Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om rättegång i förvaltningsärenden och till lagar som har samband med den

Om propositionen innehåller flera helt nya lagar eller lagar som ändras, kan propositionen ges en rubrik som beskriver dess innehåll.

Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om tredimensionella fastigheter

Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om behandling av personuppgifter vid Brottspåföljdsmyndigheten

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL

En proposition ska inledas med ett sammandrag av innehållet.

Där anges de viktigaste målen för och det huvudsakliga innehållet i den föreslagna lagstiftningen samt eventuell anknytning till regeringsprogrammet och regeringens prioriterade områden. Sammandraget är en kort översikt och påminner om ett pressmeddelande.

Sammandraget får inte innehålla motiveringstext, inte heller uppgifter om detaljer.

Sammandraget ska skrivas på ett klart och tydligt allmänspråk. I synnerhet juridiska termer och andra fackspråkliga uttryck ska undvikas. Hänvisningar till bestämmelser skrivs inte ut. Inte heller författningsnummer eller hänvisningar till riksdagshandlingar tas in i texten.

Sammandraget får inte vara längre än en sida. I propositioner med ett mindre omfattande innehåll räcker det med några meningar.

Sammandraget inleds med att de lagar som föreslås i propositionen räknas upp. Samtliga lagars rubriker nämns. Om förteckningen över lagrubriker då skulle bli väldigt lång, räcker det med att nämna rubriken på en eller flera av de lagar som är mest betydande med tanke på helheten. För de övriga anges antalet.

I denna proposition föreslås det att utsökningsbalken, lagen om stämningsmän, lagen om ett europeiskt förfarande för kvarstad på bankmedel och samiska språklagen ändras. Lagen om Riksfogdeämbetet och lagen om landskapsfogdeämbetet i landskapet Åland upphävs.

I sammandraget nämns huruvida propositionen hänför sig till budgetpropositionen.

Propositionen hänför sig till budgetpropositionen för 2020 och avses bli behandlad i samband med den.

Det ska av sammandraget framgå när det är tänkt att den föreslagna lagstiftningen ska träda i kraft. Ikraftträdandetidpunkten ska om möjligt uppges som ett datum.

Den föreslagna lagen/De föreslagna lagarna avses träda i kraft den 1 april 2020.

Innehåll

Efter det huvudsakliga innehållet följer vanligen en innehållsförteckning. Om rubrikerna är få, behövs ingen innehållsförteckning.

MOTIVERING

1 Bakgrund och beredning

1.1 Bakgrund

Som bakgrund räcker det med en kort redogörelse för vad som lett till beredningen av propositionen. Det är viktigt att konstatera på vilket sätt propositionen anknyter till regeringsprogrammet och regeringens prioriterade områden.

Andra bakomliggande orsaker till beredningen utöver regeringsprogrammet eller något av regeringens politikprogram kan t.ex. vara ett uttalande av riksdagen, ett ställningstagande i ett utlåtande av ett riksdagsutskott, ett budgetförslag som förutsätter ändring av lagen, ett avgörande av en domstol, en observation av en laglighetsövervakare eller ett initiativ av en berörd part eller en myndighet som svarar för verkställandet. Beredningen kan ha inletts också på ett ministeriums initiativ t.ex. utifrån insamlad information, undersökningar eller utredningar eller uppföljning av hur lagstiftning verkställts eller av dess konsekvenser.

Nuläget i lagstiftningen samt i myndighets- och domstolspraxis beskrivs i avsnitt 2 (Nuläge och bedömning av nuläget), där det också redogörs för eventuella undersökningar i ärendet. De handlingsmodeller som utgjort alternativ till de förslag som ingår i propositionen behandlas i avsnitt 5.1 (Handlingsalternativen och deras konsekvenser).

1.2 Beredning

I avsnittet redogörs för beredningen av propositionen och det material som uppkommit under de olika faserna av beredningen. (Se Processhandbok för lagberedningen.) Om bakgrunden på ett naturligt sätt framgår av avsnittet om beredningen, kan avsnitten slås samman under ”Bakgrund och beredning”.

I avsnittet anges vilka organ (kommittéer, kommissioner, arbetsgrupper) som har berett ärendet och i vilket skede de gjort det. Det ska också allmänt tas upp vilka aktörer som blivit ombedda att avge utlåtande; har t.ex. arbetsgivar- eller arbetstagarorganisationer, organisationer som företräder små och medelstora företag, myndigheter eller miljöorganisationer fått yttra sig. Dessa aktörer framgår specificerat av den begäran om utlåtande som finns på den offentliga sidan i Projektportalen. Det ska också anges vilka andra höranden som ordnats under de olika faserna av beredningen. Om rådet för bedömning av lagstiftningen har bedömt propositionsutkastet, skall även detta nämnas. Likaså ska lagstadgade höranden nämnas. (Se Hörande vid författningsberedning.)

En presentation av innehållet i de kommentarer som inkommit via utlåtanden och höranden och hur de beaktats tas in senare i avsnitt 6 (Remissvar).

Om det redan tidigare har utarbetats en proposition i samma ärende, och den propositionen har återkallats, förfallit eller förkastats, ska också det nämnas här.

Avsnittet ska innehålla uppgifter om

  • de handlingar som gäller initiativet i fråga
  • beslut om tillsättande av de organ som berett ärendet och beslut genom vilken deras tidsfrist har förlängts
  • betänkanden och promemorior av de organ som berett ärendet
  • begäranden om utlåtande
  • utlåtanden, även av rådet för bedömning av lagstiftningen
  • lagstadgade höranden som gäller ärendet
  • ett sammandrag eller en sammanställning av utlåtandena
  • de riksdagshandlingar som gäller ärendet
  • eventuella särskilda utredningar.

Ovan uppräknade uppgifter ges bäst genom att det till propositionen fogas en länk till de projektuppgifter som tagits in i Projektportalen och där handlingarna finns tillgängliga. I den mån uppgifterna inte framgår av den offentliga sidan i Projektportalen, tas det i propositionen efter länken in länkar till handlingarna i fråga. Handlingarna ska vara noggrant specificerade.

I fråga om material som inte är länkat till Projektportalen eller direkt till propositionen ska det anges var materialet kan fås. Hänvisning till de källor som använts vid beredningen ges i samband med motiveringstexten.

2 Nuläge och bedömning av nuläget

I avsnittet beskrivs kort nuläget med avseende på dess betydelse för propositionen och förs fram vad som fungerar i det rådande läget och vilka problem eller missförhållanden som fordrar ändringar.

Propositionens målsättning beskrivs i avsnitt 3 (Målsättning) och de viktigaste förslagen i avsnitt 4.1 (De viktigaste förslagen).

I fråga om nuläget ska lagstiftningen samt myndighets- och domstolspraxis samt annan praxis presenteras. Likaså presenteras undersökningsdata som anknyter till ärendet och vilka källor som då använts. Om källorna är många, är det möjligt att skriva in en sammanställning av undersökningen tillsammans med källorna i den promemoria som det hänvisas till i propositionen.

Det ska även anges hur EU-rätten och internationella förpliktelser som är bindande för Finland inverkar på nuläget. Vid behov ges en redogörelse för praxis i EU-domstolen samt Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och andra internationella domstolar med tanke på nuläget.

Det finns i allmänhet inte anledning att redogöra för hur gällande lagstiftning uppstått eller utvecklats. Om dock bakgrunden till lagstiftningen behöver föras fram för att de förslag som ingår i propositionen ska kunna förstås, är det möjligt att länka till tidigare propositioner i stället för att upprepa innehållet i dem. I samband med länken anges vilket avsnitt i den tidigare propositionen hänvisningen gäller.

Om det saknas lagstiftning på det område som de viktigaste förslagen omfattar, finns det skäl att nämna detta.

Om det i propositionen förekommer ärendegrupper som särskilt kan urskiljas, är det bra att presentera dem var och en som egna avsnitt med egna mellanrubriker. Detta gäller i synnerhet om propositionen är omfattande. En indelning enligt ärendegrupper har använts bl.a. i regeringens proposition om förenkling av rättsprocesserna i de allmänna domstolarna (RP 200/2017 rd), där olika slags metoder för förenkling av rättsprocesserna presenteras med egna mellanrubriker under de avsnitt som gäller bedömningen av nuläget, förslagen och propositionens konsekvenser.

3 Målsättning

I avsnittet beskrivs kortfattat propositionens huvudsakliga samhälleliga målsättning och målsättning i övrigt. Målen ska anges så konkret att lagens betydelse för uppnåendet av dem kan förstås.

De handlingsmodeller som föreslås för att målen ska uppnås beskrivs i avsnitt 4.1 (De viktigaste förslagen).

4 Förslagen och deras konsekvenser

4.1 De viktigaste förslagen

I avsnittet anges i huvuddrag vad som föreslås för att målen ska nås och varför förslaget är en motiverad handlingsmodell i detta avseende.

De konsekvenser som propositionen beräknas medföra presenteras först i avsnitt 4.2 (De huvudsakliga konsekvenserna) medan alternativa handlingsmodeller för uppnåendet av målen presenteras i avsnitt 5 (Alternativa handlingsvägar).

När de viktigaste förslagen beskrivs är det skäl att hålla i minnet att specialmotiveringen ska skrivas separat. De viktigaste förslagen bör därför presenteras så att en viss allmän nivå bibehålls. Detaljerna behandlas inte förrän i specialmotiveringen.

Ett undantag utgör det fall då propositionen har ett mindre omfattande sakinnehåll. Då skrivs specialmotiveringen in i föreliggande avsnitt. Om det i propositionen t.ex. endast föreslås en ändring av ett och samma ord i flera bestämmelser i texten, räcker det att redogöra för ändringen i de viktigaste förslagen och specificera de lagar och bestämmelser som föreslås bli ändrade.

Om förslagen gäller sakkomplex som kan fungera fristående, är det bra om de också motiveras och får mellanrubriker utifrån sakkomplexen. Detta gäller speciellt om propositionen är omfattande.

4.2 De huvudsakliga konsekvenserna

Propositionens konsekvenser bedöms i enlighet med anvisningarna för konsekvensbedömning av lagförslag (se Konsekvensbedömning av lagförslag, Anvisningar). I den handboken beskrivs utifrån olika kategorier av konsekvenser vad som i praktiken avses med olika konsekvenser, hur olika konsekvenser kan bedömas samt vilka metoder och informationskällor som kan utnyttjas vid bedömningen.

I propositionen ges en koncis översikt av de huvudsakliga konsekvenserna av den lagstiftning som föreslås, såsom betydande följder av att den föreslagna regleringen börjar tillämpas. Om propositionen inte väntas få någon viss typ av konsekvenser, nämns detta i allmänhet inte. Ett undantag utgör ekonomiska konsekvenser: om propositionen inte bedöms få ekonomiska konsekvenser, ska detta nämnas särskilt. Detsamma gäller även andra viktiga slag av konsekvenser, till exempel konsekvenser för jämställdheten mellan könen, om propositionen är sådan att konsekvenserna i fråga har bedömts, men bedömningen visar att sådana uppenbarligen inte finns.

Många samhälleliga konsekvenser har samband med tillgodoseendet av de grundläggande och mänskliga rättigheterna. I avsnittet ges en bedömning också av dessa konsekvenser, med utgångspunkt i hur de konkret påverkar tillgodoseendet av de grundläggande och mänskliga rättigheterna t.ex. när det gäller medborgarnas ställning, förhållanden och verksamhetsmöjligheter.

De kategorier av konsekvenser som nämns i handboken om konsekvensbedömning kan användas som mellanrubriker i översikten. De konsekvenser som bedöms hänföra sig till de grundläggande och mänskliga rättigheterna kan få ett eget underavsnitt under de samhälleliga konsekvenserna och ges rubriken ”Konsekvenser för de grundläggande och mänskliga rättigheterna”.

Översikten kan åskådliggöras med tabeller och grafiska presentationer.

Om det har gjorts en separat utredning om konsekvensbedömningen, räcker det att i propositionen ta in ett sammandrag av de bedömda konsekvenserna. I propositionen hänvisas då till utredningen, som länkats till den offentliga sidan i Projektportalen.

Översikten ska ta upp de centrala resultaten av bedömningen samt hur konsekvenserna har bedömts, vilka informationskällor som har använts samt vilka osäkerhetsfaktorer som är förknippade med bedömningen.

Om propositionen hänför sig till budgetpropositionen 1, anges i samband med redogörelsen för propositionens ekonomiska konsekvenser på vilket sätt lagförslaget hänför sig till budgetpropositionen. Förslagets samband med budgetpropositionen ska uttryckligen nämnas också i avsnittet om propositionens samband med andra propositioner.

De konsekvenser som bedömts hänföra sig till de grundläggande och mänskliga rättigheterna ska tas upp i detta avsnitt, men propositionens förhållande till grundlagen och en bedömning av behandlingsordningen skrivs in först i avsnitt 12 (Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning).

Hur man avser att följa upp hur lagen fungerar efter ikraftträdandet behandlas i avsnittet om verkställighet och uppföljning (avsnitt 10).

5 Alternativa handlingsvägar

5.1 Handlingsalternativen och deras konsekvenser

De handlingsmodeller som föreslås för att målen ska uppnås beskrivs i avsnitt 4.1 (De viktigaste förslagen). I föreliggande avsnitt beskrivs vilka huvudsakliga handlingsalternativ för uppnåendet av målen som har övervägts i det skede då beredningen av ärendet inleddes eller under beredningen. Här jämförs vilka konsekvenser de väntas få. Vikt måste fästas vid att de handlingsmodeller som föreslagits i utlåtandena och i samband med andra höranden beskrivs.

När alternativen beskrivs är det viktigt att utifrån konsekvensbedömningen av beslutsalternativen motivera varför propositionens målsättning inte anses bli uppnådd lika väl genom de beskrivna handlingsalternativen som genom det alternativ som föreslås. Även alternativet att inget görs tas vid behov med i jämförelsen av alternativen.

5.2 Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

I propositionen ska det vid behov tas in en kort beskrivning av vad andra länder, såsom de nordiska länderna och EU:s medlemsländer, eventuellt har gjort för att uppnå liknande mål. I allmänhet bör översikten endast inbegripa sådana länder som i fråga om rättsordning och -kultur är så lika Finland att deras handlingsmodeller över huvud taget kan övervägas i Finland. Om det förslag som ingår i propositionen dock har sitt ursprung i ett annat slag av land, ska också detta land presenteras i beskrivningen.

Om översikten är av ringa betydelse med tanke på det ärende som behandlas, kan den skrivas allmänt och främst ta fasta på slutledningarna. Likaså kan översikten vara av allmän karaktär om ärendet redan har behandlats i ett tidigare publicerat arbetsdokument, såsom i ett kommittébetänkande eller ett arbetsgruppsbetänkande. I avsnittet specificeras då betänkandet och säkerställs att det finns en länk till den i den offentliga sidan i Projektportalen eller annars i avsnittet om beredningen.

6 Remissvar

Syftet med avsnittet är att ge läsaren en klar uppfattning om hur olika aktörer förhållit sig till reformen under beredningen och på vilket sätt höranden, även ett utlåtande av rådet för bedömning av lagstiftningen, har inverkat på propositionens innehåll. (Se Hörande vid författningsberedning.)

I avsnittet redogörs för huvudlinjerna i utlåtandena och de synpunkter av betydelse som förts fram vid hörandena. Åsikter både för och mot propositioner tas upp. På vilket sätt betydelsefulla synpunkter har beaktats eller varför de inte beaktats ska också motiveras. Detta förbättrar förutsättningarna för en mångsidig debatt kring frågan i riksdagen och i offentligheten.

En länk till Projektportalen, där det tagits in ett sammandrag eller en sammanställning av remissvaren och ett eventuellt utlåtande av rådet för bedömning av lagstiftningen, finns i avsnitt 1.2 (Beredning).

Om rådet för bedömning av lagstiftningen har avgivit ett utlåtande om propositionsutkastet, ska huvudpunkterna i utlåtandet och det sätt på vilket utlåtandet har beaktats vid den fortsatta beredningen av propositionen tas upp i samband med remissvaren i ett eget underavsnitt ”Utlåtande av rådet för bedömning av lagstiftningen”.

7 Specialmotivering

I specialmotiveringen räcker det inte att enbart upprepa den föreslagna lagtexten, utan där ska ges ytterligare information om det föreslagna innehållet i bestämmelserna till såväl riksdagen som lagtillämparen. Specialmotiveringen utgör den mest betydelsefulla rättskällan när det gäller att styra tolkningen och tillämpningen av lagen. Betydelsen av de enskilda bestämmelser som ingår i lagförslaget ska därför förklaras tydligt, bl.a. vilka ändringar de innebär för det rådande rättsläget. Detta åskådliggörs med exempel på situationer då bestämmelsen ska tillämpas. Även omständigheter som förts fram i utlåtandena kan vara användbara när praktiska tillämpningssituationer presenteras.

Om den ändring som föreslås i bestämmelsen närmast är av teknisk eller språklig natur, ska det nämnas i specialmotiveringen. Specialmotivering skrivs separat för varje lagförslag som ingår i propositionen.

I anvisningarna för avsnitt 4.1 nämns i vilka fall det räcker att ge specialmotiveringen i samband med de viktigaste förslagen.

Motiveringen ska följa samma lagtekniska indelning som i lagförslaget, vanligen samma ordning som paragraferna. Det är dock ibland ändamålsenligt att motivera paragrafer som har ett inbördes sammanhang samtidigt. En indelning enligt sammanhang är på sin plats t.ex. för att undvika att motiveringen upprepas. Det kan finnas skäl att avvika från paragrafordningen och ge motiveringen som en helhet t.ex. för paragrafer där det endast föreslås likadana eller liknande lagtekniska, språkliga eller andra formella ändringar. Om paragrafernas ordningsföljd inte följs vid presentationen, gäller det dock att minnas att tillämparen behöver finna motiveringen till bestämmelserna utan besvär.

Specialmotiveringen kan ges mellanrubriker enligt ärendegrupper, och ett sådant tillvägagångssätt är bra om det finns behov att skriva en gemensam inledande motivering till flera paragrafer.

I motiveringen ska sådana begrepp och uttryck i lagtexten förklaras som inte är kända i allmänspråket eller vars innebörd skiljer sig från den i allmänspråket.

Om innehållet i en föreslagen bestämmelse till skillnad från förslaget i övrigt grundar sig på eller annars har ett nära samband med en internationell förpliktelse som är bindande för Finland eller med EU-rätten, ska detta anges.

I fråga om en bestämmelse som innehåller ett bemyndigande att utfärda förordning räcker det i allmänhet att konstatera att den innehåller ett bemyndigande för statsrådet eller ett ministerium att utfärda förordning eller ett bemyndigande för någon annan myndighet att utfärda föreskrifter.

Motiveringen till bestämmelser på lägre nivå än lag och till den föreslagna författningsnivån skrivs in i avsnitt 8 (Bestämmelser på lägre nivå än lag).

När det gäller ett lagrum som innehåller en ikraftträdandebestämmelse räcker det likaså att nämna att lagrummet innehåller en ikraftträdandebestämmelse och eventuellt övergångsbestämmelser.

Motiveringen till ikraftträdandetidpunkten samt till den övergångsperiod som behövs och de bestämmelser som gäller den skrivs in i avsnitt 9 (Ikraftträdande).

8 Bestämmelser på lägre nivå än lag

I avsnittet anges till vilken del regleringshelheten föreslås bli kompletterad med bestämmelser på lägre nivå än lag. De bestämmelser som innehåller bemyndiganden att utfärda normer på lägre nivå ska nämnas. Det huvudsakliga innehållet i de förordningar som planeras bli utfärdade med stöd av den föreslagna lagstiftningen beskrivs. Motiveringen kan grupperas utgående från vilka frågor som ska regleras genom en förordning av statsrådet, en förordning av ett ministerium eller eventuellt genom en förordning av republikens president samt vilka frågor som ska regleras genom föreskrifter i någon annan myndighets rättsnormer. De föreslagna författningsnivåerna ska motiveras. (Se Lainkirjoittajan opas, avsnitt 13.)

I avsnittet ska det också anges vilken reglering på lägre nivå än lag som föreslås bli upphävd. I synnerhet när det föreslås att bemyndiganden att utfärda förordning ska upphävas eller ändras, gäller det att komma ihåg att redogöra för vilken reglering som upphävs när en bestämmelse i en lag upphävs eller ändras.

Det är på sin plats att ta med utkast till förordningar i en bilaga till propositionen.

9 Ikraftträdande

I detta avsnitt redogörs för den tidpunkt då lagen planeras träda i kraft. I avsnittet utreds också vilka faktorer som inverkar på hur ikraftträdandetidpunkten bestäms. Sådana kan t.ex. vara det faktum att propositionen har samband med annan lagstiftning som är under beredning eller att det finns behov att reservera tid för verkställighetsåtgärder, såsom att få datasystem i skick, ge information och ordna utbildning.

Ikraftträdandetidpunkten ska om möjligt uppges som ett datum.

Det föreslås att lagen/lagarna träder i kraft den 1 januari 2019.

Det är inte alltid möjligt att ange ikraftträdandetidpunkten så exakt. För att riksdagsarbetet ska kunna planeras är det dock nödvändigt att den eftersträvade ikraftträdandetidpunkten skrivs så att åtminstone år och årstid anges.

Det föreslås att lagen/lagarna träder i kraft våren 2020.

Om det behövs en viss tid, som är längre än normalt, mellan stadfästande och ikraftträdande, ska också det nämnas, t.ex. så här:

Det föreslås att lagen/lagarna träder i kraft hösten 2021. På grund av de åtgärder som krävs för verkställigheten av lagen kan den dock träda i kraft tidigast sju månader efter det att den har antagits och blivit stadfäst.

Om något förslag måste sättas i kraft skyndsamt, ska orsakerna till detta tas upp i motiveringen. Skälen för att behandla en proposition skyndsamt måste vara vägande. I propositionen ska det också anges vilka skadliga konsekvenser en eventuell fördröjning av det planerade ikraftträdandet kan få.

Uttryck som är vaga med tanke på lagens ikraftträdandetidpunkt bör undvikas, såsom ”förslaget avses sättas i kraft genast när riksdagen har antagit det”. I allmänhet är det möjligt att i stället presentera en uppfattning om skälig ikraftträdandetidpunkt. Lagens planerade ikraftträdandetidpunkt ska alltid nämnas också i avsnittet om propositionens huvudsakliga innehåll.

10 Verkställighet och uppföljning

Om det har planerats särskilda åtgärder för verkställigheten efter det att den i propositionen föreslagna lagen har trätt i kraft, och riksdagen bör vara medveten om dem, ska åtgärderna tas upp i detta avsnitt. Exempel på sådana är åtgärder för att se till att det ansvar som hänför sig till verkställigheten av lagen realiseras eller att tolkningen och praxis är enhetlig.

I avsnittet redogörs också för hur man avser att följa hur lagen fungerar. Om undersökningar eller utredningar för att följa hur lagen fungerar har planerats redan under beredningsskedet, ska de nämnas.

11 Förhållande till andra propositioner

11.1 Samband med andra propositioner

Riksdagen ska ges exakt information om eventuella andra propositioner som ska beaktas vid behandlingen av den aktuella propositionen. Det behövs för att riksdagen ska kunna besluta i vilken ordning ärendena behandlas.

I avsnittet nämns sådana redan överlämnade propositioner och propositioner under beredning som riksdagsbehandlingen av den aktuella propositionen eller ikraftträdandet av de lagar som ingår i propositionen kan ha samband med. Om propositioner som redan är under behandling i riksdagen eller propositioner som ska överlämnas samtidigt som den aktuella propositionen innehåller förslag om ändring av samma bestämmelser som i den aktuella propositionen, ska bestämmelserna specificeras. Om propositionernas samband med varandra kan leda till att ikraftträdandet av någon lag flyttas till en senare tidpunkt än planerat, ska också detta anges.

Om det är fråga om att utarbeta en kompletterande proposition, ska detta avsnitt ges rubriken ”Den kompletterande propositionens förhållande till den ursprungliga propositionen”. Vid behov skrivs dessutom avsnittet ”Propositionernas förhållande till andra propositioner”. Se huvudavsnitt VIII.

11.2 Förhållande till budgetpropositionen

Detta avsnitt ska skrivas om propositionen innehåller ett lagförslag som hänför sig till budgetpropositionen eller tilläggsbudgetpropositionen och därför är avsedd att bli behandlad innan riksdagens godkänner budgeten eller tilläggsbudgeten. Ett lagförslag hänför sig till budgetpropositionen eller tilläggsbudgetpropositionen om den har samband med ett beslut om statsfinanserna som fattas via budgeten eller tilläggsbudgeten, dvs. påverkar beslutsdelen i ett anslagsmoment som finns i budgetpropositionen eller tilläggsbudgetpropositionen. Till beslutsdelen hör momentets sifferkod och namn, det anslag som beviljats under momentet samt ovannämnda motivering i förklaringsdelen som begränsar eller kompletterar momentets användningsändamål med standardinnehåll. Standardinnehållet enligt utgifternas art framgår av momentets sifferkod. 2

Sambandet med budgetpropositionen eller tilläggsbudgetpropositionen nämns t.ex. på följande sätt:

Propositionen hänför sig till budgetpropositionen för 2020 och avses bli behandlad i samband med den.

Propositionen hänför sig till den andra tilläggsbudgetpropositionen för 2021 och avses bli behandlad i samband med den.

Det bör dessutom anges hur lagförslaget hänför sig till budgetpropositionen, med andra ord på vilket sätt lagförslaget påverkar t.ex. utgifter, inkomster eller ett anslags användningsändamål.

12 Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning

Lagförslag ska beredas så att de överensstämmer med grundlagen. De ska uppfylla också de krav som följer av Europakonventionen och andra internationella människorättsförpliktelser som är bindande för Finland samt de skyldigheter som de grundläggande rättigheterna inom EU medför. Lagförslagen ska utarbetas med beaktande av rättspraxis i Europeiska människorättsdomstolen och EU-domstolen. (Se Lainkirjoittajan opas, avsnitten 3–13, Lainlaatijan EU-opas, avsnitten 1.5 och 2.)

Riksdagens grundlagsutskott ska ge utlåtanden om grundlagsenligheten i fråga om lagförslag som föreläggs utskottet samt om deras förhållande till internationella människorättskonventioner. Avsnittet ska därför skrivas, om lagförslaget innehåller en eller flera bestämmelser vars grundlagsenlighet eller förhållande till en förpliktelse som gäller mänskliga rättigheter behöver bedömas. Om det råder osäkerhet om huruvida avsnittet behövs, ska det hellre skrivas än lämnas bort.

Avsnittet ska skrivas även om en bedömning av lagförslagets grundlagsenlighet skulle ha förts fram på annat ställe i propositionen. I motiveringen till lagstiftningsordningen är det då ändamålsenligt att hänvisa till dessa andra avsnitt av betydelse med tanke på grundlagen.

De konsekvenser propositionen väntas medföra för tillgodoseendet av grundläggande och mänskliga rättigheter samt internationella människorättsförpliktelser behandlas i avsnitt 4.2 (De huvudsakliga konsekvenserna). De kan inte ersättas med en motivering som gäller lagstiftningsordningen.

När propositionens förhållande till grundlagen beskrivs, ska det nämnas vilken paragraf i grundlagen eller vilken grundläggande rättighet det är fråga om. De bestämmelser i förslaget som mot bakgrund av grundlagen eller rättspraxis förefaller vara tvetydiga eller av principiell betydelse ska klart föras fram och specificeras. Om det föreligger en juridisk fråga som grundlagsutskottet inte tidigare tagit ställning till, ska också detta föras fram. Det anges här på vilka grunder bestämmelserna anses vara förenliga med grundlagen. Samtidigt redogörs för sådan utlåtandepraxis i grundlagsutskottet som är viktig med tanke på ärendet och vid behov också för de högsta domstolarnas rättspraxis. Utlåtandena och avgörandena ska specificeras. Det räcker inte att enbart konstatera att de föreslagna bestämmelserna uppfyller de krav som framgår av grundlagsutskottets utlåtandepraxis.

Om det är befogat att bedöma propositionen också med tanke på förpliktelser som gäller mänskliga rättigheter, ska det dessutom redogöras för rättspraxis i Europadomstolen och andra organ som övervakar efterlevnaden av människorättskonventioner samt vid behov rättspraxis i EU-domstolen.

Propositionens förhållande till grundlagen och internationella människorättsförpliktelser samt behovet av behandling i grundlagsutskottet ska bedömas i det ministerium som svarar för beredningen. Vid laglighetskontrollen av författningsförslag övervakar justitiekanslern regeringspropositionerna i sin helhet och fäster särskild vikt vid att propositionens förhållande till grundlagen och internationella människorättsförpliktelser bedöms på behörigt sätt. Justitiekanslern övervakar också att en begäran om utlåtande av grundlagsutskottet läggs fram när det juridiskt sett är motiverat med en sådan begäran. I slutet av avsnittet om förhållandet till grundlagen samt lagstiftningsordning ges det alltid en bedömning av lagförslagets lagstiftningsordning.

Avsnittet kan avslutas t.ex. på följande sätt:

På de grunder som anges ovan kan lagförslagen behandlas i vanlig lagstiftningsordning.

Om det råder osäkerhet om ett lagförslags grundlagsenlighet eller förhållande till människorättskonventioner, tas det i avsnittet in i ett uttryckligt uttalande där det sägs att det är önskvärt att propositionen förs till grundlagsutskottet för behandling. Det bildar ett eget stycke efter bedömningen av lagstiftningsordningen.

Uttalandet skrivs inte, om inte en bedömning av propositionen i grundlagsutskottet verkligen behövs på grund av något tolkningsproblem. Om regeringen anser att lagförslaget behöver föras till grundlagsutskottet för behandling, avslutas avsnittet t.ex. på följande sätt:

Regeringen anser det dock önskvärt att grundlagsutskottet ger ett utlåtande i frågan.

Kläm

Motiveringen i propositionen avslutas med en kläm, som skrivs på följande sätt:

Med stöd av vad som anförts ovan föreläggs riksdagen följande lagförslag:

LAGFÖRSLAG

Om lagförslagen är två eller fler ska de numreras.

BILAGA/BILAGOR

Parallelltext/Parallelltexter

Förordningsutkast

Det är på sin plats att ta med utkast till förordningar som ska utfärdas med stöd av de föreslagna lagarna. De läggs till som bilaga till propositionen.

Andra bilagor

Fotnoter:
  • 1 Se t.ex. Regeringens proposition 59/2017 rd, 4.1 Ekonomiska konsekvenser.
  • 2 Budgetpropositionen, Detaljmotivering, Allmänt, Allmänna föreskrifter beträffande utgiftsmomenten

V EU-relaterad proposition

Struktur

  1. PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL
  2. Innehåll
  3. MOTIVERING
  4. 1 Bakgrund och beredning
    1. 1 Bakgrund
    2. 2 Beredning
    3. Beredningen av EU-rättsakten
    4. Beredningen av propositionen
  5. 2 EU-rättsaktens målsättning och huvudsakliga innehåll
  6. 3 EU-rättsaktens målsättning och huvudsakliga innehåll
  7. 4 Förslagen och deras konsekvenser
    1. 4.1 De viktigaste förslagen
    2. 4.2 De huvudsakliga konsekvenserna
  8. 5 Alternativa handlingsvägar
    1. 5.1 Handlingsalternativen och deras konsekvenser
    2. 5.2 Handlingsmodeller som används eller planeras i andra medlemsstater
  9. 6 Remissvar
  10. 7 Specialmotivering
  11. 8 Bestämmelser på lägre nivå än lag
  12. 9 Ikraftträdande
  13. 10 Verkställighet och uppföljning
  14. 11 Förhållande till andra propositioner
    1. 11.1 Samband med andra propositioner
    2. 11.2 Förhållande till budgetpropositionen
  15. 12 Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
  16. Kläm
  17. LAGFÖRSLAG
  18. BILAGA/BILAGOR
  19. Parallelltext/Parallelltexter
  20. Förordningsutkast
  21. Andra bilagor

Allmänt

Med EU-relaterad proposition avses här en proposition vars syfte är att genomföra eller komplettera en EU-rättsakt.

Propositionen utarbetas enligt samma anvisningar som för en proposition med grundläggande struktur, med de undantag och preciseringar som anges nedan.

Rubrikerna i en EU-relaterad proposition skiljer sig något från standardrubrikerna i en proposition med grundläggande struktur. Standardrubrikerna i en EU-relaterad proposition kan på samma sätt som i en proposition med grundläggande struktur modifieras enligt propositionens karaktär och omfattning. Något som påverkar rubriceringen är bl.a. om det i sammanhanget föreslås sådana ändringar i lagstiftningen som endast har nationella orsaker.

Den strukturmall som presenteras nedan lämpar sig särskilt för en proposition vars syfte är att genomföra ett direktiv. En förordning som är direkt tillämplig förutsätter i allmänhet inte nationella åtgärder för att genomföras. Om en förordning förutsätter kompletterande nationell reglering, gäller detta ofta i så liten utsträckning att det kan vara befogat att utarbeta propositionen så att den inte följer strukturmallen fullt ut. Det kan dock också vara fråga om en förordning som påminner om ett direktiv, och då kan det finnas orsak att använda strukturmallen. Även ett beslut kan förutsätta genomförandeåtgärder. För en proposition som gäller genomförande eller komplettering av ett beslut gäller då vad som sägs nedan.

En EU-relaterad proposition utarbetas i princip enligt samma anvisningar för innehållet som för en proposition med grundläggande struktur. Detta gäller i synnerhet genomförande av direktiv, men lämpar sig också för genomförandeåtgärder i samband med förordningar eller beslut.

Nedan behandlas endast de fall då en proposition om genomförande avviker från propositioner med grundläggande struktur. Anvisningar som gäller genomförande finns också i avsnitt 7 i Lainkirjoittajan opas och avsnitt 2 i Lainlaatijan EU-opas.

Propositionens rubrik

Det som i huvudavsnitt IV sägs om rubriken på en proposition med grundläggande struktur gäller också en EU-relaterad proposition. Det faktum att propositionen har EU-anknytning kan dock komma fram också i propositionens rubrik.

Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om genomförande av direktivet om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området och till lagar som har samband med den

Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning som kompletterar EU:s allmänna dataskyddsförordning

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL

I sammandraget nämns vilken EU-rättsakt som ska genomföras genom den lag eller de lagar som föreslås i propositionen eller i samband med vilken EU-rättsakt det föreslås kompletterande reglering. Om det i propositionen föreslås mer eller även något annat än vad som behövs med tanke på genomförandet eller kompletteringen, nämns också detta.

Innehåll

MOTIVERING

1 Bakgrund och beredning

1.1 Bakgrund

I avsnittet nämns att beredningen av propositionen beror på en EU-rättsakt (direktiv) som förutsätter genomförande eller en EU-rättsakt (förordning) som förutsätter kompletterande bestämmelser.

I avsnittet kan det ges en kort beskrivning av orsakerna till att EU-rättsakten antagits, om det behövs för att de förslag som ingår i propositionen ska förstås. I avsnittet om beredningen av propositionen (1.2 Beredning) finns länkar till de viktigaste arbetsdokumenten i samband med EU-rättsakten. De visar i allmänhet tillräckligt tydligt varför rättsakten antagits.

Om det utöver genomförandebestämmelser eller kompletterande bestämmelser föreslås bestämmelser som endast har nationella orsaker, ska detta faktum och orsakerna föras fram på det sätt som anges i huvudavsnitt IV.

1.2 Beredning

Avsnittet kan delas in i underrubriker, t.ex. på nedan angivet sätt.

Beredningen av EU-rättsakten

I avsnittet beskrivs kort hur EU-rättsakten beretts inom EU. Länkar till EU-organens viktigaste arbetsdokument tas in. Sådana dokument är i synnerhet kommissionens förslag till EU-rättsakt, konsekvensbedömningar och sammandrag av samråd med berörda parter. Här är det också möjligt att presentera dokument som hänför sig till faser som föregått förslaget till EU-rättsakt, såsom det offentliga samråd som kommissionen eventuellt ordnat kring frågan.

I avsnittet är det dessutom ofta önskvärt med en beskrivning av Finlands viktigaste mål för förhandlingarna och hur förslaget till EU-rättsakt behandlats i Finland. Länkar till centrala nationella dokument som gäller beredningen ska tas in i propositionen. Sådana dokument är i synnerhet U-skrivelser och en eventuell E-skrivelse samt kompletterande skrivelser, utlåtanden av riksdagsutskott och sammandrag av samråd med berörda parter. Propositionen kan innehålla länkar också till de nationella dokument som föregått antagandet av förslaget till EU-rättsakt, såsom Finlands svar på kommissionens offentliga samråd.

Beredningen av propositionen

I avsnittet redogörs för beredningen av den proposition som gäller genomförandet av EU-rättsakten eller de bestämmelser som kompletterar EU-rättsakten samt de handlingar som uppkommit under de olika beredningsfaserna, på samma sätt som i en proposition med grundläggande struktur.

Som en del av beredningen beskrivs dessutom kort eventuellt samarbete med kommissionen och andra medlemsstater under genomförandefasen.

EU-rättsaktens målsättning och huvudsakliga innehåll

I avsnittet presenteras EU-rättsaktens (direktivets eller förordningens) målsättning och huvudsakliga innehåll, vid behov enligt ärendegrupp och med mellanrubriker som beskriver innehållet. Av målsättningen framgår i allmänhet också rättsaktens konsekvenser.

Innehållet i EU-rättsakten tas upp i avsnittet i den utsträckning det är ändamålsenligt med tanke på de bestämmelser som föreslås i propositionen.

Det bör särskilt nämnas huruvida EU-rättsakten medger nationellt handlingsutrymme vid genomförandet. Handlingsutrymmet kan framgå på olika sätt. Ett direktiv kan t.ex. i ett visst ärende förutsätta fullständig harmonisering och i ett annat ärende minimiharmonisering. I det senare fallet ges medlemsstaterna handlingsutrymme vid genomförandet. Handlingsutrymmet kan också komma till uttryck så att medlemsstaten har getts möjlighet att välja något av de alternativ som anges i EU-rättsakten eller möjlighet att avvika från vissa bestämmelser i den. Om EU-rättsakten medger handlingsutrymme, ska ramarna för handlingsutrymmet beskrivas i fråga om varje bestämmelse. Särskild vikt ska fästas vid bestämmelser som är av betydelse för de grundläggande och mänskliga rättigheterna. (se t.ex. GrUU 1/ 2018 rd, s. 3, GrUU 2/2018 rd, s. 4–5, GrUU 29/2018 rd, s. 3 och GrUU 48/2018 rd, s. 6–7.)

I avsnittet ges en kort beskrivning också av de bemyndiganden som eventuellt ingår i EU-rättsakten och som gäller till kommissionen delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter, dvs. befogenhet att anta delegerade rättsakter och genomförandeakter.

3 Nuläge och bedömning av nuläget

I avsnittet beskrivs kort det nationella nuläget med avseende på dess betydelse för propositionen, dvs. lagstiftning och praxis. Dessutom anges till vilken del EU-rättsakten förutsätter ändringar i den nationella lagstiftningen. Det redogörs också för vilka begränsningar grundlagen med sina bestämmelser om grundläggande fri- och rättigheter, lagstiftningen i övrigt och Finlands rättsordning uppställer för genomförandet eller kompletteringen av EU-rättsakten.

Det bör också redas ut vilka bestämmelser i EU-rättsakten som inte förutsätter ändring av lagstiftningen, och berättas varför så anses vara fallet. Det kan t.ex. vara fråga om en situation då endast en del av artiklarna i ett direktiv förutsätter ny nationell lagstiftning, eftersom den gällande nationella lagstiftningen i övriga avseenden redan anses uppfylla kraven i direktivet. Det ska då för varje artikel förklaras hur den gällande lagstiftningen uppfyller dessa krav. Detta gäller också en förordning som förutsätter kompletterande bestämmelser.

Avsnittet ska också ta fram sådana eventuella behov av ändringar i lagstiftningen som har endast nationella orsaker.

4 Förslagen och deras konsekvenser

4.1 De viktigaste förslagen

I avsnittet ska det kort förklaras till vilken del de föreslagna bestämmelserna beror på bestämmelser i en EU-rättsakt som förutsätter genomförande eller komplettering och till vilken del regleringen eventuellt föreslås endast av nationella orsaker.

Det ska förklaras hur bestämmelserna i EU-rättsakten föreslås bli genomförda. Det viktiga är att ange till vilken del propositionen bygger på sådan EU-lagstiftning som inte medger nationellt handlingsutrymme vid genomförandet. Likaså anges hur det handlingsutrymme som eventuellt ingår i EU-rättsakten föreslås bli utnyttjat, och förslaget motiveras. I synnerhet om det föreslås sådan reglering som överskrider miniminivån i EU-rättsakten, ska detta nämnas och regleringen motiveras. Om det föreslås att handlingsutrymmet inte utnyttjas, ska också detta nämnas.

4.2 De huvudsakliga konsekvenserna

I enlighet med anvisningarna för en proposition med grundläggande struktur tas det i propositionen in en kort översikt av de huvudsakliga konsekvenserna av den föreslagna lagstiftningen.

I fråga om de bedömda konsekvenserna gäller det att föra fram vilka som beror på bestämmelser som föreslås för att genomföra en EU-rättsakt eller för att anta kompletterande reglering i samband med en EU-rättsakt och vilka som eventuellt beror på bestämmelser som föreslås endast av nationella orsaker.

När propositionens konsekvenser förs fram måste man också redogöra för hur utnyttjandet av handlingsutrymmet antas påverka de grundläggande och mänskliga rättigheterna, i synnerhet till den del EU-rättsakten medger nationellt handlingsutrymme. Om det t.ex. föreslås nationell reglering som överskrider miniminivån i EU-rättsakten, är det viktigt att klarlägga regleringens konsekvenser.

En länk till de bedömningar som publicerats i fråga om EU-rättsaktens konsekvenser finns i avsnitt 1.2, som gäller beredning. Om en proposition utarbetas i syfte att komplettera en EU-rättsakt som är direkt förpliktande för medlemsstaterna, såsom en förordning, kan det i vissa fall finnas anledning, om det behövs för att beskriva och förstå konsekvenserna av den kompletterande lagstiftning som föreslås, att koncist presentera också vilka konsekvenser den direkt förpliktande förordningen och den kompletterande lagstiftningen väntas få tillsammans.

5 Alternativa handlingsvägar

5.1 Handlingsalternativen och deras konsekvenser

I avsnittet nämns andra huvudsakliga handlingsvägar som varit aktuella och vilka konsekvenser de väntats få i synnerhet till den del EU-rättsakten medger nationellt handlingsutrymme vid genomförandet.

5.2 Handlingsmodeller som används eller planeras i andra medlemsstater

I avsnittet ska det vid behov och i möjligaste mån utredas hur andra medlemsstater – i synnerhet de övriga nordiska länderna – planerar att utföra eller har utfört de genomförandeåtgärder som hänför sig till EU-rättsakten. En utredning är befogad i synnerhet i fråga om de bestämmelser i EU-rättsakten som medger handlingsutrymme vid genomförandet.

6 Remissvar

Det är viktigt att föra fram på vilket sätt utlåtandena om propositionsutkastet har inverkat på propositionens slutliga innehåll, i synnerhet när en EU-rättsakt som förutsätter genomförandeåtgärder innehåller handlingsutrymme och det i remissvaren förts fram synpunkter på utnyttjandet av det.

7 Specialmotivering

I en proposition där sakinnehållet inte är omfattande kan specialmotiveringen tas in i avsnitt 4.1, som gäller de viktigaste förslagen.

I avsnittet redogörs för hur bestämmelserna i den föreslagna lagen och bestämmelserna i EU-rättsakten motsvarar varandra.

Det rekommenderas att en proposition som gäller genomförande av ett direktiv åtföljs av en bilaga i form av en tabell som åskådliggör hur direktivet föreslås bli genomfört.

8 Bestämmelser på lägre nivå än lag

Om en del av bestämmelserna i ett direktiv genomförs genom bestämmelser på lägre nivå än lag, nämns i motiveringen till vilken del ett sådant tillvägagångssätt kan komma att bli aktuellt. Detsamma gäller också när den kompletterande reglering som förutsätts i en förordning genomförs.

9 Ikraftträdande

Se proposition med grundläggande struktur, huvudavsnitt IV, avsnitt 9.

10 Verkställighet och uppföljning

Beroende på situationen nämns i detta avsnitt också eventuella åtgärder för verkställighet och uppföljning på EU-nivå. En EU-rättsakt kan innehålla t.ex. en så kallad översynsklausul enligt vilken kommissionen efter en viss tid ska undersöka hur EU-rättsakten fungerar. I EU-rättsakten kan det dessutom krävas att medlemsstaterna ska informera kommissionen om hur lagstiftningen fungerar.

11 Förhållande till andra propositioner

Se proposition med grundläggande struktur, huvudavsnitt IV, avsnitt 11.

Samband med andra propositioner

Förhållande till budgetpropositionen

12 Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning

Se proposition med grundläggande struktur, huvudavsnitt IV, avsnitt 12.

Kläm

En kläm i en proposition som gäller genomförande av ett direktiv skrivs enligt följande exempel:

Eftersom direktivet – – – innehåller bestämmelser som föreslås bli genomförda genom lag, föreläggs riksdagen följande lagförslag:

En kläm i en proposition som gäller komplettering av en förordning skrivs enligt följande exempel:

Eftersom förordningen – – innehåller bestämmelser som föreslås bli kompletterade genom lag, föreläggs riksdagen följande lagförslag:

Om det i samma proposition föreslås genomförande av så många direktiv eller komplettering av så många förordningar att en uppräkning av dem skulle göra klämmen otymplig, kan klämmen skrivas till exempel på följande sätt:

Eftersom direktiven (och förordningarna) – – innehåller bestämmelser som föreslås bli genomförda genom lag (och föreslås bli kompletterade genom lag), föreläggs riksdagen följande lagförslag:

LAGFÖRSLAG

BILAGA/BILAGOR

Parallelltext/Parallelltexter

Förordningsutkast

Andra bilagor

VI Fördragsproposition

Struktur

  1. PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL
  2. Innehåll
  3. MOTIVERING
  4. 1 Bakgrund och beredning
    1. 1.1 Bakgrund
    2. 1.2 Beredning
    3. Beredningen av fördraget
    4. Beredningen på nationell nivå
  5. 2 Fördragets målsättning
  6. 3 De viktigaste förslagen
  7. 4 Propositionens konsekvenser
  8. 5 Remissvar
  9. 6 Bestämmelserna i fördraget och deras förhållande till lagstiftningen i Finland
  10. 7 Specialmotivering till lagförslaget
  11. 8 Bestämmelser på lägre nivå än lag
  12. 9 Ikraftträdande
  13. 10 Bifall av Ålands lagting
  14. 11 Verkställighet och uppföljning
  15. 12 Förhållande till andra propositioner
  16. 13 Behovet av riksdagens samtycke samt behandlingsordning
    1. 13.1 Behovet av riksdagens samtycke
    2. 13.2 Behandlingsordning
  17. Kläm 1
  18. Kläm 2
  19. LAGFÖRSLAG
  20. FÖRDRAGSTEXT
  21. BILAGA/BILAGOR
  22. Parallelltext till lagförslaget/lagförslagen
  23. Andra bilagor

Allmänt

Om inget annat sägs i följande anvisningar, iakttas vid utarbetande av fördragspropositioner samma anvisningar som vid en proposition med grundläggande struktur i huvudavsnitt IV.

I den finskspråkiga handboken används för fördrag och andra internationella förpliktelser benämningen fördrag, internationell förpliktelse eller avtal (valtiosopimus, kansainvälinen velvoite tai sopimus). Här i den svenskspråkiga versionen används nedan i regel benämningen fördrag, men kan beroende på sammanhanget bytas ut mot avtal, konvention eller överenskommelse. Standardrubrikerna i en fördragsproposition avviker i någon mån från standardrubrikerna i en proposition med grundläggande struktur i huvudavsnitt IV. Standardrubrikerna i en fördragsproposition kan på samma sätt som i en proposition med grundläggande struktur modifieras enligt propositionens karaktär och omfattning. Om det t.ex. är fråga om att godkänna och sätta i kraft EU:s externa avtal, bör också beredningen på EU-nivå tas upp.

I motiveringen till en fördragsproposition kan det förekomma större behov av modifiering än i propositioner överlag. Det bör också beaktas att ett statsfördrag eller någon annan internationell förpliktelse kan kräva godkännande av riksdagen, även om bestämmelserna i fördraget eller förpliktelsen inte skulle höra till området för lagstiftningen och inte förutsätta ett lagförslag om ikraftsättande. En fördragsproposition ska alltid innehålla en redogörelse för fördragets innehåll och dess förhållande till lagstiftningen i Finland och behovet av riksdagens samtycke samt behandlingsordning. Den strukturmall för fördragspropositioner som presenteras nedan utgör en grundläggande mall för godkännande av ett statsfördrag och sättande ikraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen. Om propositionen gäller något annat fall, t.ex. uppsägning av ett fördrag eller återtagande av ett förbehåll, används strukturmallen med behövliga modifieringar.

I detta sammanhang fokuseras endast på de frågor där en fördragsproposition skiljer sig från en proposition med grundläggande struktur. Anvisningar som gäller fördragspropositioner finns också i Valtiosopimusopas.

Propositionens rubrik

Av propositionens rubrik framgår namnet på fördraget eller någon annan internationell förpliktelse och att det är fråga om en proposition för godkännande och ikraftsättande av fördraget. I en regeringsproposition som gäller godkännande av ett bilateralt avtal följer i allmänhet den andra avtalspartens namn efter avtalets namn. I multilaterala avtal nämns parternas namn däremot inte i propositionens rubrik. Om det är fråga om godkännande och sättande i kraft av någon annan internationell förpliktelse, används i rubriken och i texten i stället för ”avtal” namnet på förpliktelsen i fråga, t. ex. protokoll.

Propositionens rubrik skrivs t.ex. på följande sätt:

Regeringens proposition till riksdagen om godkännande och sättande i kraft av överenskommelsen med Ungern om ömsesidigt skydd av säkerhetsklassificerad information

Regeringens proposition till riksdagen om godkännande och sättande i kraft av protokollet om immunitet och privilegier för den enhetliga patentdomstolen

Regeringens proposition till riksdagen om godkännande och sättande i kraft av det övergripande avtalet om ekonomi och handel mellan Kanada, å ena sidan, och Europeiska unionen och dess medlemsstater, å andra sidan

Om ett statsfördrags namn är exceptionellt långt och komplicerat, kan en kortform användas. Den lagrubrik genom vilka de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen sätts i kraft, skrivs inte ut i rubriken. Om det i propositionen däremot föreslås att materiell lagstiftning ska ändras, ska dessa lagars rubriker ingå i propositionens rubrik.

Regeringens proposition till riksdagen om godkännande och sättande i kraft av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet samt med förslag till lagar om ändring av 1 kap. 11 § i strafflagen och 54 § i utlänningslagen

Om det i samband med godkännande av ett fördrag föreslås att ett förbehåll, en förklaring eller ett meddelande ska godkännas, skrivs detta inte ut i propositionens rubrik. Ett förbehåll, en förklaring eller ett meddelande syns i propositionens rubrik endast om propositionen gäller enbart detta, t.ex. återtagande av ett förbehåll. Av en proposition som gäller uppsägning eller upphävande av ett avtal framgår namnet på det avtal som sägs upp eller upphävs och att det är fråga om uppsägning eller upphävande.

Regeringens proposition till riksdagen om återkallande av förbehållet i den internationella konventionen om skydd för utövande konstnärer, framställande av fonogram samt radioföretag

Regeringens proposition till riksdagen om uppsägning av överenskommelsen om upprättande av Organisationen för internationell handelsinformation och samarbete

Regeringens proposition till riksdagen om upphävande av överenskommelsen om upprättande av Organisationen för internationell handelsinformation och samarbete

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL

Avsnittet ska utarbetas enligt anvisningarna i huvudavsnitt IV. I avsnittet konstateras att propositionens syfte är att inhämta riksdagens godkännande för fördraget och för lagen om ikraftsättandet av det. Statsfördragets fullständiga namn nämns och fördragets innehåll beskrivs i korthet.

Ikraftträdandetidpunkten ska föras fram i slutet av avsnittet. Om fördraget redan har trätt i kraft internationellt, anges hur ikraftträdandet bestäms för Finlands del. Om fördraget ännu inte har trätt i kraft internationellt, anges vilka villkor som ska vara uppfyllda för att fördraget ska träda i kraft internationellt. Dessutom anges ikraftträdandetidpunkten för de lagförslag som ingår i propositionen. Den sammanfaller vanligen med den tidpunkt då fördraget träder i kraft. Om avsikten är att fördraget ska tillämpas temporärt, nämns också detta. Stycket om ikraftträdande kan skrivas t.ex. på följande sätt:

Bilaterala avtal: Avtalet träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter det att avtalsparterna har meddelat varandra att de nationella åtgärder som krävs för ikraftträdandet av avtalet har slutförts. I propositionen ingår ett förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. Lagen avses träda i kraft samtidigt som avtalet träder i kraft, vid en tidpunkt som föreskrivs genom förordning av statsrådet.

Multilaterala avtal som ännu inte har trätt i kraft: För att avtalet ska träda i kraft krävs det att 50 stater ratificerar det. Det har ännu inte trätt i kraft internationellt. I propositionen ingår ett förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen och ett förslag till lag om de ändringar av strafflagen som avtalet kräver. Lagarna avses träda i kraft samtidigt som avtalet träder i kraft för Finlands del, vid en tidpunkt som föreskrivs genom förordning av statsrådet.

Multilaterala avtal som redan har trätt i kraft: Konventionen trädde i kraft internationellt den 23 april 2014. För Finlands del träder konventionen i kraft tre månader efter det att Finlands godkännandeinstrument har deponerats. De lagar som ingår i propositionen avses träda i kraft samtidigt som konventionen träder i kraft för Finlands del, vid en tidpunkt som föreskrivs genom förordning av statsrådet. 

Innehåll

MOTIVERING

1 Bakgrund och beredning

1.1 Bakgrund

I avsnittet redogörs kort för de orsaker som har lett till att fördraget beretts på nationell nivå, inom EU eller bilateralt. Det kan t.ex. vara fråga om brister i internationella normer eller EU-normer eller om en fråga som behöver organiseras genom mellanstatliga överenskommelser. En bakomliggande faktor kan också vara rättspraxis vid EU-domstolen eller Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna eller någon annan internationell domstol.

1.2 Beredning

Beredningen av fördraget

De olika faserna av beredningen av fördraget ska beskrivas kort. Det ska av avsnittet framgå hur och var fördraget har beretts på internationell nivå. Det är bra att föra fram vilka som varit de mest centrala problemen under förhandlingarna och hur de eventuellt har lösts.

Om fördraget har beretts i EU-organ eller om EU annars har deltagit i förhandlingarna kring fördraget, redogörs också för beredningen i EU. Om EU-lagstiftning är kopplad till genomförandet av fördraget, ska det anges här.

Beredningen på nationell nivå

I fråga om beredningen på nationell nivå ska de faser som föregått godkännandet av fördraget tas upp. Detta innebär uppgifter om den förhandlingsdelegation som tillsatts för förhandlingarna och dess verksamhet samt om fullmakter att underteckna fördraget. Det är bra att i avsnittet kort ta upp vilka frågor Finland lyft fram vid förhandlingarna. Om ställningstaganden eller anvisningar inför förhandlingarna har beretts i en separat arbetsgrupp, i ett motsvarande organ eller i ett ministerutskott, nämns också detta. Det ska sörjas för att Projektportalen har länkar till statsrådets skrivelser till riksdagen gällande EU:s externa avtal.

I 58 § i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) finns bestämmelser om landskapets deltagande i förhandlingar angående fördrag och om att landskapsregeringen ska underrättas om förhandlingar i fråga om angelägenheter som faller inom landskapets behörighet eller som annars kan ha särskild betydelse för landskapet. Om Ålands landskapsregering har underrättats om fördragsförhandlingar eller om landskapet Åland har deltagit i förhandlingarna t.ex. som ledamot i en delegation eller på annat sätt, ska detta nämnas.

Om det för ikraftsättande av ett fördrag behövs materiell lagstiftning, ska avsnittet ta upp beredningen också av den lagstiftningen. Om det dock är fråga om ett mer omfattande lagstiftningsprojekt, beredningen annars sker fristående från beredningen av fördraget eller behövs av andra skäl, kan avsnittet om beredningen av lagstiftningen skrivas i ett särskilt avsnitt efter detta avsnitt. Avsnitt 1 ges då rubriken ”Bakgrund och beredning” och avsnittet om beredningen av den nationella lagstiftningen får rubriken ”Beredningen av den nationella lagstiftningen”. Sistnämnda avsnitt skrivs i enlighet med anvisningarna för utarbetande av en proposition med grundläggande struktur i huvudavsnitt IV, avsnitt 1.2.

2 Fördragets målsättning

I avsnittet redogörs kort för fördragets målsättning. I avsnittet presenteras också i huvuddrag de centrala bestämmelser i fördraget genom vilka målen är tänkta att bli uppnådda. En redogörelse för bestämmelserna i fördraget och deras förhållande till lagstiftningen i Finland ges i avsnitt 6 (Bestämmelserna i fördraget och deras förhållande till lagstiftningen i Finland).

3 De viktigaste förslagen

I avsnittet redogörs för vilken metod som valts för att sätta ikraft statsfördraget eller den internationella förpliktelsen och grunderna för detta. Om materiell lagstiftning inte behöver ändras, konstateras i avsnittet endast att de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen föreslås sättas i kraft genom en blankettlag, t.ex. på följande sätt:

I propositionen föreslås det att riksdagen godkänner avtalet/protokollet. Propositionen innehåller också ett förslag till så kallad blankettlag genom vilken de bestämmelser i avtalet/protokollet som hör till området för lagstiftningen sätts i kraft.

Om tillämpningen av fördraget utöver ikraftträdandebestämmelser förutsätter några enskilda materiella bestämmelser, är det möjligt att använda en blandad författning för ikraftsättandet. I avsnittet motiveras då behovet av en blandad författning.

Om ikraftsättandet av fördraget förutsätter materiell lagstiftning som sträcker sig längre än till enskilda bestämmelser, nämns det här, men specialmotiveringen till lagförslagen skrivs i avsnitt 7 (Specialmotivering till lagförslaget) i enlighet med de anvisningar som ges i huvudavsnitt IV, avsnitt 7.

Om det föreslås att fördraget eller några av dess bestämmelser ska tillämpas temporärt för Finlands del, ska detta nämnas i avsnittet. Detsamma gäller om det föreslås ett förbehåll, en förklaring eller ett meddelande i fördraget.

4 Propositionens konsekvenser

I avsnittet beskrivs de huvudsakliga konsekvenserna av att fördraget sätts i kraft. Om det för ikraftsättandet av fördraget föreslås materiella lagar som bedöms ha konsekvenser utanför fördraget, redogörs för de förväntade konsekvenserna också av dessa lagar.

5 Remissvar

Se proposition med grundläggande struktur, huvudavsnitt IV, avsnitt 6.

6 Bestämmelserna i fördraget och deras förhållande till lagstiftningen i Finland

Avsnittet ska skrivas enligt samma anvisningar för skrivning av specialmotivering som för en proposition med grundläggande struktur. I avsnittet redogörs kort för bestämmelserna i statsfördraget eller en annan internationell förpliktelse. Innehållet i fördraget tas upp kapitelvis eller grupperat på något annat sätt. I avsnittet förklaras hur bestämmelserna i fördraget förhåller sig till lagstiftningen i Finland. Det förklaras också vilka ändringar som ikraftträdandet av fördraget eventuellt förutsätter i finsk lagstiftning eller vilka andra lagstiftningsåtgärder som förutsätts utöver ikraftsättandet.

Om det är fråga om ett blandat avtal, ska också EU:s befogenhet på området för bestämmelserna klargöras när innehållet i bestämmelserna presenteras. I typfallet redogörs för vilken lagstiftning EU har antagit på det område som bestämmelserna täcker, i syfte att definiera huruvida bestämmelsen helt eller delvis omfattas av EU:s exklusiva befogenhet. I fråga om EU:s blandade avtal är det viktigt att främst beskriva de bestämmelser som fortfarande hör till Finlands behörighet. I fråga om dem bör det också utredas vilket förhållande de har till lagstiftningen i Finland, t.ex. hur frågan har reglerats i den nationella lagstiftningen.

7 Specialmotivering till lagförslaget

Enligt vad som sägs i anvisningarna för en proposition med grundläggande struktur, kan specialmotiveringen till en proposition med mindre omfattande sakinnehåll tas in i de viktigaste förslagen. Om det föreslås att ett statsfördrag eller någon annan internationell förpliktelse ska sättas i kraft genom en blankettlag, innebär detta att specialmotivering inte skrivs separat. En redogörelse för blankettlagen ges i stället i avsnitt 3 (De viktigaste förslagen).

Om det i lagförslaget ingår materiella bestämmelser eller om propositionen omfattar även andra lagförslag än ett förslag till blankettlag, skrivs motiveringen till de föreslagna bestämmelserna enligt anvisningarna om specialmotivering för en proposition med grundläggande struktur. Detta innebär bl.a. att frågan om det ska skrivas specialmotivering eller om det räcker med motivering i de viktigaste förslagen är beroende av innehållet i och omfattningen av det materiella ikraftsättandet. När det materiella ikraftsättandet inbegriper en bestämmelse som t.ex. enbart gäller behörig myndighet, fordras i allmänhet inte ett särskilt avsnitt med specialmotivering.

8 Bestämmelser på lägre nivå än lag

Avsnittet behövs endast om det vid ikraftsättandet av ett statsfördrag eller en internationell förpliktelse, utöver den blankettförordning som gäller ikraftsättandet av fördraget och ikraftträdandet av lagen, behövs bestämmelser på lägre nivå för att komplettera lagen. Då skrivs avsnittet enligt anvisningarna för en proposition med grundläggande struktur i huvudavsnitt IV, avsnitt 8.

9 Ikraftträdande

Det ska av propositionen framgå när statsfördraget träder i kraft internationellt eller vid vilken tidpunkt det eventuellt redan har trätt i kraft.

Om fördraget ännu inte har trätt i kraft internationellt, anges i avsnittet de förutsättningar under vilka det träder i kraft. Eftersom det inte alltid är känt exakt vid vilken tidpunkt ett statsfördrag eller ett avtal träder i kraft internationellt, uttrycks ikraftträdandetidpunkten för lagen om sättande i kraft av fördraget eller avtalet t.ex. på följande sätt:

Det föreslås att den lag som ingår i propositionen ska träda i kraft samtidigt som avtalet träder i kraft, vid en tidpunkt som föreskrivs genom förordning av statsrådet.

I de fall då ett avtal redan trätt i kraft internationellt, ska avtalets förväntade ikraftträdandetidpunkt för Finlands del anges. Ikraftträdandetidpunkten kan då i motiveringen uttryckas t.ex. på följande sätt:

Det föreslås att den lag som ingår i propositionen ska träda i kraft samtidigt som avtalet träder i kraft för Finlands del, vid en tidpunkt som föreskrivs genom förordning av statsrådet.

Om avtalet tillämpas temporärt eller avses bli tillämpat temporärt, nämns också detta i avsnittet. I fråga om temporärt tillämpande berättas vilka bestämmelser som tillämpas temporärt eller föreslås bli tillämpade temporärt och från och med vilken tidpunkt de börjar tillämpas temporärt.

I avsnittet är det bra att också redogöra för vilka andra parter som förbundit sig till avtalet, eftersom det är av betydelse för ikraftträdandet. Detta kan göras t.ex. genom angivande av hur många parter som redan har godkänt avtalet. Om det är fråga om ett av EU:s externa avtal, ska det i avsnittet också anges att EU redan är part i avtalet, eller ges en uppskattning av när EU kommer att bli part.

10 Bifall av Ålands lagting

Bifall av Ålands lagting behövs för en författning om ikraftsättande av ett fördrag, om fördraget innehåller en bestämmelse i en fråga som faller inom landskapets behörighet. Närmare anvisningar om begäran om bifall av lagtinget ingår i Valtiosopimusopas. I avsnittet ska det nämnas till vilken del bestämmelserna i fördraget faller inom landskapets lagstiftningsbehörighet. Detta görs normalt genom en jämförelse med de lagrum i självstyrelselagen för Åland som gäller Ålands lagstiftningsbehörighet.

Om fördraget inte innehåller bestämmelser som faller inom Ålands behörighet, ska också detta konstateras.

11 Verkställighet och uppföljning

I avsnittet redogörs för hur förpliktelserna i fördraget är avsedda att följas upp internationellt, inom EU och nationellt. Det är främst multilaterala avtal som kan innehålla en bestämmelse om periodiska rapporter eller annan uppföljning.

12 Förhållande till andra propositioner

Se proposition med grundläggande struktur, huvudavsnitt IV, avsnitt 11.

13 Behovet av riksdagens samtycke samt behandlingsordning

13.1 Behovet av riksdagens samtycke

Med tanke på godkännande och ikraftsättande av fördrag är det viktigt att de fördragsbestämmelser som hör till området för lagstiftningen behandlas och motiveras i avsnittet om behovet av riksdagens samtycke med beaktande av grundlagsutskottets vedertagna tolkning. Avsnittet ska skrivas med hänsyn till hur saken motiveras på annat ställe i propositionen. Om det redan i motiveringen till de enskilda artiklarna i avsnitt 6 i propositionen (Bestämmelserna i fördraget och deras förhållande till lagstiftningen i Finland) ingående förklarats att bestämmelserna hör till området för lagstiftningen, räcker det att i avsnittet ta in ett kort sammandrag av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen. Att enbart konstatera att fördraget innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen är inte tillräckligt med tanke på riksdagens beslutsfattande och tillämpningen av fördraget. I avsnittet redogörs på motsvarande sätt för de eventuella andra orsaker som enligt grundlagen kräver riksdagens godkännande.

I fråga om EU:s blandade avtal bör det fästas vikt också vid befogenhetsfördelningen mellan EU och dess medlemsstater. Eftersom blandade avtal innehåller bestämmelser som hör till såväl EU:s som en medlemsstats befogenhet, ska de bestämmelser som hör till EU:s exklusiva befogenhet först skiljas från andra bestämmelser i fördraget. Detta sker genast i början av avsnittet, redan före bedömningen av vilka bestämmelser som hör till området för lagstiftningen. Bestämmelser som hör till EU:s exklusiva befogenhet hör inte till riksdagens behörighet, och de godkänns därmed inte i Finland eller sätts i kraft här. Av den anledningen ska det i propositionen, åtminstone i huvuddrag, redogöras för till vilken del fördraget hör till en medlemsstats befogenhet. Om det i motiveringen till de enskilda artiklarna i avsnitt 6 i propositionen (Bestämmelserna i fördraget och deras förhållande till lagstiftningen i Finland) ingående redogjorts för befogenhetsfördelningen, räcker det att i avsnittet ta in ett sammandrag av befogenhetsfördelningen och de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen.

13.2 Behandlingsordning

När det gäller fördragspropositioner används formen ”behandlingsordning” som rubrik för avsnittet, eftersom det är fråga om den ordning för fattande av beslut som ska iakttas när fördraget godkänns eller både den ordning för fattande av beslut som ska iakttas när fördraget godkänns och lagstiftningsordningen för den lag som gäller ikraftsättandet av fördraget.

I avsnittet redogörs det sammanfattningsvis för de fördragsbestämmelser eller andra internationella förpliktelser som är av betydelse med tanke på grundlagen. Vidare bedöms deras förhållande till grundlagen. Grundlagsutskottets praxis ska beaktas, och en redogörelse för den ska ges åtminstone genom hänvisningar till de utskottsutlåtanden som är mest relevanta med tanke på respektive fråga.

Om det råder osäkerhet om ett fördrags eller ett lagförslags grundlagsenlighet eller förhållande till människorättskonventioner, ska det i slutet av avsnittet tas in ett uttalande om att propositionen ska föras till grundlagsutskottet för behandling.

Regeringen anser det dock önskvärt att grundlagsutskottet ger ett utlåtande i frågan.

Om det däremot inte finns några tvivel om ett fördrags eller ett lagförslags grundlagsenlighet, behövs det ingen separat rubrik om behandlingsordningen, utan motiveringen kan slås samman med avsnittet om behovet av riksdagens samtycke.

I slutet av avsnittet om behovet av riksdagens samtycke ska det dock alltid ges en bedömning av behandlingsordningen för godkännande av fördraget och av lagstiftningsordningen för lagförslaget, t.ex. på följande sätt:

Eftersom avtalet inte innehåller bestämmelser som gäller grundlagen på det sätt som avses i 94 § 2 mom. eller 95 § 2 mom. i grundlagen, kan avtalet enligt regeringens uppfattning godkännas med enkel majoritet och förslaget till lag om sättande i kraft av avtalet godkännas i vanlig lagstiftningsordning.

Kläm 1

Efter behandlingsordningen följer en kläm om godkännande av fördraget. Genom den begärs riksdagens godkännande av fördraget samt av eventuella förbehåll, förklaringar och meddelanden i de fall då de hör till riksdagens behörighet. Om propositionen gäller godkännande av flera fördrag, ska en kläm om godkännande skrivas för var och en av dem. Klämmen kursiveras och skrivs t.ex. på följande sätt:

Med stöd av vad som anförts ovan och i enlighet med 94 § i grundlagen föreslås det att riksdagen godkänner den i Wien den 24 november 2017 mellan republiken Finlands regering och Österrikes förbundsregering ingångna överenskommelsen om ömsesidigt skydd av säkerhetsklassificerad information.

När det är fråga om EU:s blandade avtal, begärs godkännande endast till den del bestämmelserna i avtalet hör till Finlands behörighet.

Med stöd av vad som anförts ovan och i enlighet med 94 § i grundlagen föreslås det att riksdagen godkänner det i Bryssel den 30 oktober 2016 upprättade strategiska partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Kanada, å andra sidan, till den del det hör till Finlands behörighet.

Mallar för olika slags klämmar om godkännande finns i bilaga 2 i Valtiosopimusopas.

Kläm 2

Klämmen om godkännande står före lagförslagen. Texten är följande:

Eftersom avtalet innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen, föreläggs riksdagen samtidigt följande lagförslag:

Om riksdagen föreläggs ett fördrag för godkännande av andra orsaker, t.ex. av den anledningen att riksdagens budgetmakt begränsas genom fördraget utan att det innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen, tas inget lagförslag in i propositionen.

LAGFÖRSLAG

Lagförslagen ska numreras. Det första förslaget är en lag om sättande i kraft av de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen.

FÖRDRAGSTEXT

Fördragstexten är en väsentlig del av propositionen och utgör ingen bilaga (se GrUU 61/2017 rd, s. 5). Om riksdagens samtycke, i det avsnitt som gäller behovet av riksdagens samtycke, med beaktande av grundlagsutskottets tolkningspraxis har begränsats så att en del av fördragstexten eller dess bilagor har ställts utanför samtycke, är det inte nödvändigt att fördragstexten till denna del tas in i propositionen (se t.ex. GrUU 18/2002 rd, GrUU 24/2004 rd, GrUU 16/2008 rd).

Fördragstexten tas in i propositionen som parallelltext, om finska inte är giltigt språk. Den finska fördragstexten finns då i den vänstra spalten och det giltiga språket (vanligen engelska) i den högra. Om finska är giltigt språk, ombryts fördragstexten vanligen i en spalt. Detsamma gäller för ombrytning av fördragstexten i en svenskspråkig proposition.

BILAGA/BILAGOR

Parallelltext till lagförslaget/lagförslagen

Andra bilagor

VII Fördrags- och EU-relaterad proposition

Struktur

  1. PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL
  2. Innehåll
  3. MOTIVERING
  4. 1 Bakgrund och beredning
    1. 1.1 Bakgrund
    2. 1.2 Beredning
    3. Beredningen av fördraget
    4. Beredningen av EU-rättsakten
    5. Beredningen av propositionen
  5. 2 Fördragets och EU-rättsaktens huvudsakliga innehåll
  6. 3 Nuläge och bedömning av nuläget
  7. 4 Förslagen och deras konsekvenser
    1. 4.1 De viktigaste förslagen
    2. 4.2 De huvudsakliga konsekvenserna
  8. 5 Alternativa handlingsvägar
  9. 6 Remissvar
  10. 7 Bestämmelserna i fördraget och deras förhållande till lagstiftningen i Finland
  11. 8 Specialmotivering till lagförslaget/lagförslagen
  12. 9 Bestämmelser på lägre nivå än lag
  13. 10 Ikraftträdande
  14. 11 Bifall av Ålands lagting
  15. 12 Verkställighet och uppföljning
  16. 13 Förhållande till andra propositioner
  17. 14 Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning och behovet av riksdagens samtycke samt behandlingsordning
    1. 14.1 Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
    2. 14.2 Behovet av riksdagens samtycke samt behandlingsordning
  18. Kläm 1
  19. Kläm 2
  20. LAGFÖRSLAG
  21. FÖRDRAGSTEXT
  22. BILAGA/BILAGOR

Allmänt

En proposition som utarbetas både för att godkänna och för att sätta ikraft ett statsfördrag och för att genomföra eller komplettera en EU-rättsakt kallas här, enligt vad som konstateras i början av handboken, fördrags- och EU-relaterad proposition. En sådan proposition kan också innehålla lagstiftning som föreslås av nationella orsaker.

När en fördrags- och EU-relaterad proposition utarbetas kan antingen statsfördraget eller EU-rättsakten vara det viktigaste. Standardrubrikerna för en sådan proposition är därför avsedda att modifieras enligt propositionens karaktär, men även enligt dess omfattning. Till stöd för modifieringen används anvisningarna för en proposition med grundläggande struktur, en EU-relaterad proposition och en fördragsproposition. Utgående från dem väljs den lämpligaste rubriken och den lämpligaste strukturen för propositionen. Vad som ska skrivas i de olika avsnitten bestäms utifrån nämnda anvisningar och de skrivanvisningar som ges här. Vid planering av lämplig struktur gäller det att minnas att varje fråga ska behandlas endast en gång i propositionen. Vid behov kan det hänvisas till andra delar i propositionen.

Avsnittet om beredning ska innehålla uppgifter om beredningen av propositionen men också om beredningen av fördraget och EU-rättsakten.

Något avsnitt om målsättning skrivs inte, om inte propositionen har andra mål än att godkänna och sätta ikraft fördraget samt att genomföra eller komplettera EU-rättsakten.

I en fördrags- och EU-relaterad proposition behandlas det faktum att fördragsbestämmelserna hör till området för lagstiftningen, dvs. att riksdagens samtycke behövs, och redogörs både för sådana fördragsbestämmelser som är av betydelse ur grundlagssynvinkel och för hur de föreslagna bestämmelserna för genomförande eller komplettering av EU-rättsakten förhåller sig till grundlagen. Här kan samma ordning som i standardrubrikerna användas: först redogör man för hur de föreslagna bestämmelserna om genomförande eller komplettering av EU-rättsakten förhåller sig till grundlagen och ger en bedömning om lagstiftningsordningen, först därefter redogör man för behovet av riksdagens samtycke till fördraget, redogör för fördragsbestämmelser som är av betydelse ur grundlagssynvinkel och ger en bedömning av ordningen för godkännande av fördraget och lagstiftningsordningen för den lag som gäller ikraftsättande av fördraget. Om det inte råder några tvivel om fördragets och lagförslagens grundlagsenlighet, räcker det att i motiveringen ta in ett omnämnande av detta. Något särskilt avsnitt om behandlingsordningen behöver då inte skrivas.

Två klämmar ska skrivas. Den första klämmen utgör godkännande av fördraget, den andra godkännande av de lagförslag som ingår i propositionen.

Med stöd av vad som anförts ovan och i enlighet med 94 § i grundlagen föreslås det att riksdagen godkänner den i Singapore den 16 mars 2006 ingångna konventionen om varumärkesrätt samt de tillämpningsföreskrifter till konventionen som avses i artikel 22 i den.

Eftersom direktivet för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning innehåller bestämmelser som föreslås bli genomförda genom lag och eftersom Singaporekonventionen och tillämpningsföreskrifterna till konventionen innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen, föreläggs riksdagen samtidigt följande lagförslag:

Om det i en fördrags- och EU-relaterad proposition föreslås bestämmelser för att komplettera en EU-förordning, skrivs klämmen för godkännande av lagförslagen på följande sätt:

Eftersom förordningen – – innehåller bestämmelser som föreslås bli kompletterade genom lag och eftersom konventionen innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen, föreläggs riksdagen samtidigt följande lagförslag:

VIII Kompletterande proposition

1 Allmänt

I en kompletterande proposition ska de bakomliggande orsakerna till den anges. Där berättas hur den har beretts, vilka kompletteringar som görs jämfört med den ursprungliga propositionen, hur den inverkar på redan gjorda konsekvensbedömningar och hur den eventuellt inverkar på lagstiftningsordningen. Sådant som redan tagits upp i den ursprungliga propositionen upprepas inte. Den kompletterande propositionen ska utarbetas med utgångspunkt i att riksdagen som grund för behandlingen får en helhet bestående av den ursprungliga propositionen och den kompletterande propositionen.

Minimiinnehåll i en kompletterande proposition

  1. PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL
  2. MOTIVERING
    1. 1 Bakgrund och beredning
      1. 1.1 Bakgrund
      2. 1.2 Beredning
    2. 2 De viktigaste förslagen
    3. 3 Ikraftträdande
    4. 4 Förhållande till den ursprungliga propositionen
    5. Kläm
  3. LAGFÖRSLAG
  4. BILAGA/BILAGOR
  5. Parallelltext/Parallelltexter

Rubriken på en kompletterande proposition skrivs på följande sätt i enlighet med den ursprungliga propositionens rubrik:

Regeringens proposition till riksdagen med förslag till komplettering av regeringens proposition med förslag till lag om enskilda vägar och till lagar som har samband med den (RP 147/2017 rd)

Som bakgrund till en kompletterande proposition nämns den proposition som föreslås bli kompletterad. Vidare sägs kort vad som lett till beredningen av den kompletterande propositionen.

I avsnittet om beredning redogörs för beredningen av den kompletterande propositionen och det material som uppkommit vid beredningen. I propositionen ska det tas det in en länk till den offentliga sidan i Projektportalen där det finns länkar till de dokument som uppstått vid beredningen av den kompletterande propositionen.

Något avsnitt om nuläge och bedömning av nuläget behövs i allmänhet inte i en kompletterande proposition, eftersom nuläget har beskrivits och bedömts redan i den proposition som ska kompletteras. Detsamma gäller målsättning.

Även om de kompletteringar som föreslås i propositionen endast är av teknisk natur, ska det i en kompletterande proposition alltid skrivas vilka de viktigaste förslagen är. Självständiga konsekvenser har en sådan proposition däremot vanligen inte. Även avsnittet om alternativa handlingsvägar skrivs endast vid behov.

Ett avsnitt om remissvar skrivs in, om det har ordnats hörande i samband med den kompletterande propositionen.

Specialmotiveringen till en kompletterande proposition skrivs som ett eget avsnitt. Den kan presenteras i samband med de viktigaste förslagen, om propositionens sakinnehåll är begränsat. Om det i propositionen t.ex. endast föreslås en ändring av ett och samma ord i flera bestämmelser i texten, räcker det att redogöra för ändringen bland de viktigaste förslagen och specificera de bestämmelser som föreslås bli ändrade.

Till vilken del regleringshelheten föreslås bli kompletterad med bestämmelser på lägre nivå än lag skrivs in i den kompletterande propositionen endast om propositionen innehåller ett förslag till bemyndigande som inte fanns i den ursprungliga propositionen.

Även om de lagar som ingår i en kompletterande proposition i allmänhet föreslås träda i kraft samtidigt som de lagar som föreslagits i den ursprungliga propositionen, ska ett avsnitt om ikraftträdande alltid tas in också i den kompletterande propositionen och ikraftträdandetidpunkten anges också där.

Avsnittet Verkställighet och uppföljning skrivs in i en kompletterande proposition endast om den innehåller något om verkställighet eller uppföljning som inte har presenterats i den ursprungliga propositionen.

En kompletterande proposition ska alltid ha ett avsnitt om den kompletterande propositionens förhållande till den ursprungliga propositionen. I avsnittet specificeras de bestämmelser som den kompletterande propositionen påverkar. I avsnittet upprepas inte sådant som framgår av de viktigaste förslagen.

Om den kompletterande propositionen för med sig en koppling till någon annan proposition än den som ska kompletteras, ska detta anges och det avsnitt som gäller saken ges rubriken Samband med andra propositioner. Avsnittet Förhållande till budgetpropositionen skrivs endast om den ursprungliga propositionen inte hänför sig till budgetpropositionen eller tilläggsbudgetpropositionen, men den kompletterande propositionen gör det.

Avsnittet Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning ska skrivas in i den kompletterande propositionen, om det i det lagförslag som ingår i den finns en eller flera bestämmelser vars grundlagsenlighet behöver bedömas.

2 Lagtexter och parallelltexter i en kompletterande proposition

En komplettering av en proposition kan innehållsmässigt vara ett förslag om att

  • foga ett nytt lagförslag till den ursprungliga propositionen,
  • ändra det lagförslag som ingått i den ursprungliga propositionen,
  • låta bli att godkänna ett lagförslag som ingått i den ursprungliga propositionen eller
  • en kombination av två eller tre av de ovannämnda.

2.1 Komplettering genom att lägga till ett nytt lagförslag

Om den ursprungliga propositionen föreslås bli kompletterad genom att det till propositionen fogas ett helt nytt lagförslag, skrivs ingressen och lagtexten på normalt sätt som ingressen för en ny lag eller ingressen för en ändringslag, beroende på vilkendera det är fråga om. Parallelltexten till förslaget till ändringslag tas in som bilaga på normalt sätt.

2.2 Komplettering genom att ändra ett överlämnat lagförslag

Om den ursprungliga propositionen kompletteras genom ingrepp i det lagförslag som ingått i den ursprungliga propositionen så att bestämmelser stryks eller ändras eller helt nya bestämmelser tas in, är sättet att skriva ingressen beroende av om det lagförslag som ingått i den ursprungliga propositionen är ett förslag till en helt ny lag eller ett förslag till en ändringslag.

Komplettering av ett nytt lagförslag

Om propositionen föreslås bli kompletterad så att ändringar föreslås i det förslag till helt ny lag som ingått i den ursprungliga propositionen, skrivs ingressen för lagen i den kompletterande propositionen helt enkelt som ingressen för en ny lag: ”I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:”

I detta fall tas antingen den helt nya lagtexten eller lagtexten till den del den föreslås bli ändrad in som lagtext. Valet beror på antalet ändringar i förhållande till det lagförslag som ingått i den ursprungliga propositionen. Mindre ändringar i en vittomfattande lagtext kan ibland markeras genom att endast de bestämmelser som ska ändras bildar lagtexten, men om ändringarna hänför sig till stora delar av lagtexten finns det anledning att upprepa hela lagtexten i den kompletterande propositionen.

Om det föreslås helt nya paragrafer i lagtexten, tas de in som så kallade a-paragrafer för att visa deras rätta placering. Detsamma gäller om det föreslås att hela paragrafer ska strykas. Då numreras de efterföljande paragraferna inte på nytt. I vartdera fallet sköter riksdagen paragrafernas slutliga numrering.

De ändringar som gjorts i den ursprungliga propositionen åskådliggörs med parallelltexter. I vänstra spalten i parallelltexten ersätts ”Gällande lydelse ” med lagtexten i det förslag som ingått i den ursprungliga propositionen, dvs. med ”Ursprungligt förslag” till den del det ändras eller i sin helhet.

Komplettering av ett förslag till ändringslag

Om det genom en kompletterande proposition görs ingrepp i ett förslag till ändringslag som ingått i den ursprungliga propositionen, skrivs ingressen i den lydelse den kommer att få i det slutliga lagförslaget. Detta gäller oberoende av hur lagtexterna i den kompletterande propositionen byggs upp.

Det är önskvärt att också lagtexten tas in i propositionen i den lydelse texten kommer att få efter kompletteringen. För att åskådliggöra den kompletterande propositionen skrivs det två parallelltexter: i den ena görs en jämförelse med den gällande lagen och i den andra en jämförelse med det lagförslag som ingått i den ursprungliga propositionen (”Ursprungligt förslag”).

2.3 Komplettering genom att föreslå att ett lagförslag inte ska godkännas

Om syftet med den kompletterande propositionen är att ”stryka” ett lagförslag i en proposition som överlämnats till riksdagen, föreslås det i klämmen att riksdagen inte ska godkänna lagförslaget i fråga.

3 Numrering av lagförslagen

I en kompletterande proposition används samma nummer på lagförslagen som i den ursprungliga propositionen. Ett nytt lagförslag ges ett nytt ordningsnummer.

4 Kläm i en kompletterande proposition

Klämmen i en kompletterande proposition uttrycker hur den ursprungliga propositionen föreslås bli kompletterad. Om det genom den kompletterande propositionen föreslås att ett nytt lagförslag ska tas in i den ursprungliga propositionen, skrivs klämmen som vanligt på följande sätt:

Med stöd av vad som anförts ovan föreläggs riksdagen följande lagförslag:

Om det genom den kompletterande propositionen föreslås att ett lagförslag som ingått i den ursprungliga propositionen ska ändras, skrivs klämmen enligt något av följande exempel som lämpar sig för situationen:

Med stöd av vad som anförts ovan föreslås det att riksdagen godkänner lagförslag 1 i regeringens proposition med förslag till lagar om ändring av lagen om skatt på arv och gåva samt av 47 § i inkomstskattelagen (RP 175/2016 rd), ändrat på det sätt som föreslås i denna kompletterande proposition.

Med stöd av vad som anförts ovan föreslås det att riksdagen godkänner 74, 80, 113 och 114 § i lagförslag 1 i regeringens proposition med förslag till tobakslag och till vissa lagar som har samband med den (RP 15/2016 rd), ändrade på det sätt som föreslås i denna kompletterande proposition.

Om det genom den kompletterande propositionen föreslås att ett lagförslag i den ursprungliga propositionen ska ”strykas”, framförs en begäran att riksdagen inte ska godkänna lagförslaget, och klämmen skrivs enligt följande exempel:

Med stöd av vad som anförts ovan föreslås det att riksdagen inte ska godkänna lagförslag 34 i regeringens proposition med förslag till lagstiftning om inrättande av landskap och om en reform av ordnandet av social- och hälsovården samt till lämnande av underrättelse enligt artikel 12 och 13 i Europeiska stadgan om lokal självstyrelse (RP 15/2017 rd).

Klämmen i en kompletterande proposition om att ändra ett lagförslag som ingått i den ursprungliga propositionen och om att foga ett nytt lagförslag till den ursprungliga propositionen skrivs enligt följande exempel:

Med stöd av vad som anförts ovan föreslås det att riksdagen godkänner 1 § i lagförslag 2 samt 1, 4 och 15 § i lagförslag 3 och 1 § i lagförslag 4 i regeringens proposition med förslag till diskrimineringslag och vissa lagar som har samband med den (RP 19/2014 rd), ändrade på det sätt som föreslås i denna kompletterande proposition samt föreläggs riksdagen följande nya lagförslag:

Om det genom den kompletterande propositionen föreslås flera slags ändringar i lagtexterna i den ursprungliga propositionen, skrivs de i följande ordning:

– – föreslås det att riksdagen inte ska godkänna – – och att riksdagen godkänner – – , ändrad/ändrat på det sätt som föreslås i denna kompletterande proposition samt föreläggs riksdagen följande nya lagförslag:

IX Parallelltext

Parallelltext

Lagförslag åskådliggörs med parallelltexter. Parallelltexterna tas med som bilaga till propositionen och ges samma nummer som respektive lagförslag.

Parallelltext skrivs när det i propositionen föreslås att den gällande lagen ska ändras samt när det utöver en ändring föreslås att bestämmelser ska upphävas eller att bestämmelser ska fogas till lagen. Om lagförslaget endast handlar om att foga bestämmelser till lagen, skrivs ingen parallelltext. Ett undantag utgör dock en proposition där det föreslås ändringar i många lagar. Om helheten innehåller ett lagförslag eller flera genom vilka endast en eller flera nya bestämmelser fogas till lagen, är det med tanke på överskådligheten på sin plats att ta med parallelltexterna också till sådana lagar.

Utöver lagens rubrik och ingress ska parallelltexterna innehålla de bestämmelser som i lagförslaget föreslås bli upphävda, ändrade och fogade till lagen, men inte bestämmelser som lagförslaget inte alls gör ingrepp i. När en paragraf ändras delvis är det motiverat att ta med också den del som inte ändras, eftersom det i allmänhet behövs för att ändringen ska förstås.

I parallelltexterna placeras texten i gällande lag i den vänstra spalten under ”Gällande lydelse” och den föreslagna lagtexten i högra spalten under ”Föreslagen lydelse”. I den gällande lydelsen kursiveras de textdelar som föreslås bli upphävda eller strukna, men inte de punkter som föreslås bli ersatta med ny text. Om en paragraf, ett moment eller en punkt får ett helt nytt innehåll, kursiveras den gällande texten inte alls. Om däremot gällande text både bibehålls och ändras och det eventuellt läggs till ny text, används kursivering i den gällande lydelsen för att visa vilka punkter som faller bort. I vänstra spalten placeras den gällande lagtexten även i det fall att riksdagen samtidigt behandlar ett annat ändringsförslag som gäller samma bestämmelse. I vänstra spalten i en kompletterande proposition placeras dock i vissa fall texten i det lagförslag som ingått i den ursprungliga propositionen.

I de nya lagtexterna ska de ändringar och tillägg som föreslås i gällande lagar kursiveras. De bestämmelser som föreslås bli upphävda tas in i vänstra spalten och kursiveras, och i högra spalten skrivs inom parentes ordet ”upphävs”. Momentets eller punktens nummer anges, om det behövs för klarhetens skull. Om det föreslås att en kursiverad textdel ska ändras eller fogas till lagen, t.ex. en brottsbenämning, uttrycks det i högra spalten med halvfet kursiv text. På motsvarande sätt uttrycks ändring av halvfet text, t.ex. rubriken på en lag eller rubriken på ett kapitel, med halvfet kursiv text.

Det är både möjligt och befogat att avvika från ovan angivna parallelltextsystem, om det är nödvändigt för att ändringarna ska förstås bättre.

Närmare anvisningar om vilka parallelltexter som ska fogas till en kompletterande proposition finns i huvudavsnitt VIII.

Nedan ges två exempel på parallelltext. I det första exemplet upphävs och ändras lagtext. Också rubriken på en paragraf ändras. I det andra exemplet har lagtexterna uppställts parallellt enligt sakinnehåll utan hänsyn till paragrafnumreringen. I samma spalt som lagförslaget hänvisas läsaren också till text som finns på annan plats i förslaget.

Bilaga

Parallelltext

Lag
om ändring och temporär ändring av konkurrenslagen

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i konkurrenslagen (948/2011) 30 d §, sådan den lyder i lag 595/2013, och

ändras temporärt 33 §, sådan den lyder delvis ändrad i lag 662/2012, som följer:

Gällande lydelse

30 d §
Upplysningsskyldighet

Föreslagen lydelse

Vid tillsyn som avses i detta kapitel ska i fråga om upplysningsskyldighet för kommunerna, samkommunerna och staten, samt för de enheter som de har bestämmande inflytande över, tillämpas vad som i 33 § föreskrivs om näringsidkarnas skyldighet att lämna upplysningar.

(upphävs)
33 §
Näringsidkarnas skyldighet att lämna upplysningar
33 §
Skyldighet att lämna upplysningar

En näringsidkare och en sammanslutning av näringsidkare ska på uppmaning av Konkurrens- och konsumentverket ge verket alla de uppgifter och handlingar som behövs för utredning av en konkurrensbegränsnings innehåll, ändamål och verkningar samt för utredning av konkurrensförhållandena och för bedömning av ett företagsförvärv som avses i 4 kap.

En näringsidkare, en sammanslutning av näringsidkare, en upphandlande enhet, en kommun, en samkommun och staten samt enheter som de har bestämmande inflytande över ska på uppmaning av Konkurrens- och konsumentverket oberoende av sekretessbestämmelserna ge verket alla de uppgifter och handlingar som behövs för utredning av en konkurrensbegränsnings innehåll, ändamål och verkningar samt för utredning av konkurrensförhållandena och för bedömning av ett företagsförvärv som avses i 4 kap. och ett förfarande, en verksamhetsstruktur och deras verkningar som avses i 4 a kap.

En näringsidkare och en sammanslutning av näringsidkare ska på uppmaning av Konkurrens- och konsumentverket också lämna uppgifter och handlingar för utredning av om näringsidkaren eller sammanslutningen av näringsidkare innehar en dominerande marknadsställning.

Motsvarande uppgifter och handlingar ska ges regionförvaltningsverket när det reder ut konkurrensbegränsningar eller klarlägger konkurrensförhållandena.

På uppmaning ska uppgifterna ges skriftligen.

På uppmaning ska uppgifterna ges skriftligen. Uppgifterna kan lämnas med hjälp av en teknisk anslutning eller på annat sätt i elektronisk form.


Denna lag träder i kraft den 20 . Lagens 33 § är i kraft till och med den 31 december 2019.



Bilaga

Parallelltext

Lag
om ändring av 2 kap. i konsumentskyddslagen

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i konsumentskyddslagen (38/1978) 2 kap. som följer:

Gällande lydelse

2 kap.
Reglering av marknadsföringen

Föreslagen lydelse

2 kap.
Marknadsföring samt förfaranden i kundrelationer
1 §
1 §
Förbud i fråga om marknadsföring som strider mot god sed och otillbörliga förfaranden

Vid marknadsföring får icke användas förfarande, som strider mot god sed eller eljest är otillbörligt mot konsumenterna.

Marknadsföringen får inte strida mot god sed och vid marknadsföring får det inte tillämpas förfaranden som är otillbörliga mot konsumenterna. Otillbörliga förfaranden får inte heller tillämpas i kundrelationerna.

Marknadsföring, vari ej ingår uppgifter, som är av behovet påkallade med hänsyn till konsumenternas hälsa eller ekonomiska trygghet, skall alltid anses otillbörlig.

(se 7 § 3 mom.)

2 §
Marknadsföring som strider mot god sed

Marknadsföringen anses stå i strid med god sed, om den är klart oförenlig med allmänt godtagna samhälleliga värden och i synnerhet om den

1) kränker människovärdet eller religiösa eller politiska övertygelser,

2) är förenad med diskriminering på grund av kön, ålder, etniskt eller nationellt ursprung, nationalitet, språk, hälsotillstånd, funktionshinder eller sexuell läggning eller med annan motsvarande diskriminering på grund av person, eller

3) ger uttryck för en positiv attityd till verksamhet som är farlig för hälsan eller hotar den allmänna säkerheten eller miljön, utan att det finns något relevant samband mellan verksamheten i fråga och den nyttighet som marknadsförs.

Marknadsföring som riktar sig till eller i allmänhet når minderåriga anses strida mot god sed i synnerhet om den är utformad så att de minderårigas bristande erfarenhet och deras godtrogenhet utnyttjas eller om den är ägnad att påverka den balanserade utvecklingen hos de minderåriga på ett negativt sätt eller syftar till att undergräva föräldrarnas roll som fullvärdiga fostrare av sina barn. Vid bedömningen av om marknadsföringen strider mot god sed ska åldern och utvecklingsnivån hos de minderåriga som i allmänhet nås av marknadsföringen samt övriga omständigheter beaktas.

3 §
Otillbörliga förfaranden

Ett förfarande anses vara otillbörligt om

1) förfarandet strider mot ändamålsenliga förfaringssätt som är allmänt godtagna inom näringsverksamheten och

2) förfarandet är ägnat att klart undergräva konsumentens förmåga att fatta ett välgrundat köpbeslut eller något annat beslut om en konsumtionsnyttighet och leda till att konsumenten fattar ett beslut som han eller hon annars inte skulle ha fattat.

Som otillbörliga betraktas i synnerhet sådana förfaranden som står i strid med 4–14 §.

Om ett förfarande gäller en viss konsumentgrupp, ska bedömningen av om förfarandet är otillbörligt göras från den konsumentgruppens synpunkt. Detsamma gäller om förfarandet är ägnat att undergräva sådana konsumenters förmåga att fatta beslut som är särskilt mottagliga för påverkan på grund av ålder, funktionshinder eller godtrogenhet, och näringsidkaren rimligen borde ha förstått detta.

1 a §
4 §
Marknadsföringens igenkännbarhet

Av marknadsföringen skall tydligt framgå dess kommersiella syfte samt för vems räkning marknadsföringen bedrivs.

Marknadsföringen ska utformas så att det tydligt framgår att den har ett kommersiellt syfte och för vems räkning den bedrivs.

5 §
Risken för förväxling

Jämförande reklam eller annan marknadsföring får inte medföra risk för förväxling med en annan näringsidkares eller konkurrents varumärke eller firma eller andra särskiljande kännetecken eller nyttigheter, om detta kan leda till att konsumenten fattar ett sådant köpbeslut eller något annat beslut om en konsumtionsnyttighet som han eller hon annars inte skulle ha fattat.

2 §
6 §
Förbud mot osann eller vilseledande information

Vid marknadsföring får ej lämnas osanna eller vilseledande uppgifter.

Vid marknadsföring och i kundrelationer får osann eller vilseledande information inte lämnas om den kan leda till att konsumenten fattar ett sådant köpbeslut eller något annat beslut om en konsumtionsnyttighet som han eller hon annars inte skulle ha fattat.

Osann eller vilseledande information kan gälla särskilt

1) konsumtionsnyttighetens förekomst, tillgänglighet, art, beskaffenhet, mängd och andra viktiga egenskaper,

2) konsumtionsnyttighetens ursprung, tillverkningssätt och tillverkningstid, användning och inverkan samt resultat av test som utförts på nyttigheten,

3) konsumtionsnyttighetens pris och grunderna för prissättningen, särskilda prisförmåner och betalningsvillkor,

4) leveranstid och andra leveransvillkor för konsumtionsnyttigheten,

5) typ av säljmetod, kundservice efter att avtal ingåtts och reklamationshantering,

6) behovet av och tillgången till service, reparation och reservdelar,

7) näringsidkarens eller agentens identitet, kontaktuppgifter, egenskaper och ställning på marknaden samt de pris och belöningar som näringsidkaren eller agenten har fått,

8) näringsidkarens rättigheter och skyldigheter, inbegripet åtagandet att följa uppförandekoderna,

9) konsumentens rättigheter, skyldigheter och risker.

7 §
Underlåtenhet att lämna väsentlig information

Vid marknadsföring och i kundrelationer får sådan information inte utelämnas som i sitt sammanhang är väsentlig och som konsumenten behöver för att fatta ett köpbeslut eller något annat beslut om en konsumtionsnyttighet, om avsaknaden av information kan leda till att konsumenten fattar ett beslut som konsumenten inte skulle ha fattat, om han eller hon hade fått tillräcklig information.

Vid en bedömning av om informationen är tillräcklig ska det tas hänsyn till hur tydlig, förståelig och rättidig informationen är, kommunikationsmediets begränsningar och näringsidkarens andra åtgärder för att ge konsumenten väsentlig information.

Information som är nödvändig med tanke på konsumenternas hälsa och säkerhet får aldrig utelämnas.

8 §
Informationsskyldigheten vid saluföring av specificerade konsumtionsnyttigheter

Vid saluföring av specificerade konsumtionsnyttigheter till ett bestämt pris ska åtminstone följande framgå av marknadsföringen:

1) konsumtionsnyttighetens huvudsakliga egenskaper i den omfattning som är lämplig med beaktande av den saluförda konsumtionsnyttigheten och det medium som används,

2) näringsidkarens namn och geografiska adress och, om näringsidkaren är ombud eller agent för en annan näringsidkare, nämnda uppgifter om huvudmannen,

) konsumtionsnyttighetens totalpris inklusive skatter eller, om ett exakt pris inte kan anges, grunderna för prissättningen,

4) praxis för betalning, leverans, fullgörande av avtal och reklamation, om praxis avviker från det som konsumenterna i allmänhet har anledning att förvänta sig,

5) eventuell ånger- eller hävningsrätt.

9 §
Förbud mot aggressiva förfaranden

Vid marknadsföring och i kundrelationer får aggressiva förfaranden inte tillämpas.

Som aggressiva förfaranden betraktas trakasseri, tvång och annan sådan påtryckning gentemot konsumenten som kan leda till att konsumenten fattar ett köpbeslut eller något annat beslut om en konsumtionsnyttighet som han eller hon annars inte skulle ha fattat.

Vid bedömningen av om förfarandet är aggressivt ska särskilt följande omständigheter beaktas:

1) dess tidpunkt, plats, art och varaktighet,

2) om språket eller uppträdandet varit hotfullt eller kränkande,

3) om konsumentens missöden eller andra personliga omständigheter som försämrar konsumentens omdöme utnyttjats,

4) om konsumentens möjligheter att använda sig av sina rättigheter enligt avtal eller lag försvårats,

5) förekomsten av hot om att vidta åtgärder som inte är tillåtna enligt lag.

2 a §
10 §
Leverans av konsumtionsnyttigheter utan beställning

Vid marknadsföring får inte konsumtionsnyttigheter bjudas ut så att de levereras till konsumenterna utan en uttrycklig beställning och att konsumenten förutsätts antingen betala för konsumtionsnyttigheten, återställa eller förvara den eller vidta någon annan åtgärd.

Vid marknadsföring får konsumtionsnyttigheter inte bjudas ut så att de levereras till konsumenterna utan en uttrycklig beställning och konsumenten förutsätts antingen betala för konsumtionsnyttigheten, återställa eller förvara den eller vidta någon annan åtgärd.

3 §
11 §
Meddelanden om nedsatta priser

Priset på konsumtionsnyttighet får ej uppgivas vara nedsatt med ett större belopp än varmed priset faktiskt understiger det pris näringsidkaren tidigare uppburit.

Det får inte uppges att priset på en konsumtionsnyttighet är nedsatt mer än vad priset faktiskt understiger det pris som näringsidkaren tidigare har uppburit.

4 §
12 §
Samerbjudanden och tilläggsförmåner

Erbjuds vid marknadsföring konsumtionsnyttigheter till ett gemensamt pris eller utlovas den som köper en konsumtionsnyttighet en annan konsumtionsnyttighet till nedsatt pris eller någon annan särskild förmån, skall vid marknadsföringen klart uppges

1) erbjudandets innehåll och värde samt i fråga om konsumtionsnyttigheter som bjuds ut till ett gemensamt pris dessutom nyttigheternas pris var för sig, utom då priset på en konsumtionsnyttighet om den skaffas separat är lägre än tio euro,

2) villkoren för hur erbjudandet kan utnyttjas, i synnerhet hur länge erbjudandet är i kraft samt begränsningar i fråga om mängd och andra begränsningar.

Om det vid marknadsföring bjuds ut konsumtionsnyttigheter till ett gemensamt pris eller utlovas att den som köper en konsumtionsnyttighet får en annan konsumtionsnyttighet till ett nedsatt pris eller får någon annan särskild förmån, ska följande klart uppges vid marknadsföringen:

1) erbjudandets innehåll och värde samt i fråga om konsumtionsnyttigheter som bjuds ut till ett gemensamt pris dessutom nyttigheternas pris var för sig, om inte priset på en konsumtionsnyttighet är lägre än tio euro när den skaffas separat,

2) villkoren för utnyttjande av erbjudandet, i synnerhet hur länge erbjudandet är i kraft och begränsningar i fråga om mängd samt andra begränsningar.

4 a §

Med jämförande reklam avses i denna paragraf reklam i vilken det direkt eller indirekt går att identifiera en konkurrent eller en konsumtionsnyttighet som marknadsförs av en konkurrent.

Jämförande reklam är när det gäller själva jämförelsen tillåten om

1) den inte är osann eller vilseledande,

2) den gäller nyttigheter som är avsedda för samma ändamål eller svarar mot samma behov,

3) den på ett objektivt sätt jämför en eller flera väsentliga, relevanta, kontrollerbara och utmärkande egenskaper hos nyttigheter eller nyttigheternas pris,

4) den inte medför fara för förväxling mellan annonsören och en konkurrent eller deras varumärken, firma, andra särskiljande kännetecken eller nyttigheter som de bjuder ut,

5) den varken misskrediterar eller uttrycker sig nedsättande om en konkurrents varumärke, firma eller andra särskiljande kännetecken, nyttighet, verksamhet eller förhållanden,

6) den inte drar otillbörlig fördel av en konkurrents varumärkes, firmas eller andra särskiljande känneteckens rykte eller av ursprungsbeteckningen för en nyttighet som marknadsförs av en konkurrent,

7) den inte framställer en nyttighet som en imitation eller upprepning av en nyttighet som har ett skyddat varumärke.

Förutom när det gäller själva jämförelsen tillämpas beträffande jämförande reklam vad som på något annat ställe i lag bestäms om reklam och annan marknadsföring.

(upphävs)

4 b §
13 §
Tydliga villkor för marknadsföringslotterier

Om till marknadsföringen hänför sig utlottningar, tävlingar för allmänheten eller spel, skall villkoren för deltagande i dem vara klara och begripliga samt lättillgängliga.

Om utlottningar, tävlingar för allmänheten eller spel ordnas i samband med marknadsföring, ska villkoren för att delta vara klara och begripliga samt lättillgängliga.

5 §
14 §
Marknadsföringslotterier utan krav på motprestation

Vid marknadsföring får ej utlovas slumpartad förmån, vars erhållande förutsätter vederlag, köp av konsumtionsnyttighet eller avgivande av anbud om köp.

Vad i 1 mom. är stadgat gäller ej sådana sedvanliga tävlingsuppgifter i tidningar och tidskrifter, som bör anses utgöra tidsfördriv.

Vid marknadsföring får sådana slumpartade förmåner inte utlovas som förutsätter en motprestation, köp av konsumtionsnyttighet eller anbud om köp.

Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller inte sådana sedvanliga tävlingsuppgifter i tidningar och tidskrifter som ska anses utgöra tidsfördriv.

6 §
15 §
Närmare bestämmelser

Genom förordning kan utfärdas erforderliga stadganden:

1) om bifogandet av produktmärkning och bruksanvisningar till konsumtionsnyttighet samt om lämnande av andra uppgifter, som rör konsumtionsnyttighetens kvalitet, egenskaper och användning, vid marknadsföring;

2) om uppgivandet vid marknadsföring av konsumtionsnyttighets pris och kreditvillkor samt övriga avtalsvillkor; samt

3) om anordnandet av sådana tävlingar för allmänheten, som ansluter sig till marknadsföring, samt om högsta tillåtna belopp för tilldelade pris eller gradsförmåner vid marknadsföring.

Genom förordning av statsrådet kan det utfärdas närmare bestämmelser

1) om produktmärkning och bruksanvisningar konsumtionsnyttigheter samt om hur andra uppgifter om konsumtionsnyttigheternas kvalitet, egenskaper och användning ska lämnas vid marknadsföring,

2) om hur konsumtionsnyttigheters pris ska uppges vid marknadsföring,

3) för att sätta i kraft bilaga I i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder.

7 §
16 §
Förbud

Näringsidkare som beställer eller företager marknadsföring kan, om det med hänsyn till konsumentskyddet är erforderligt, förbjudas att fortsätta sådan marknadsföring, som strider mot stadgandena i detta kapitel eller med stöd av dem utfärdade stadganden eller bestämmelser, eller att upprepa sådan eller därmed jämförbar marknadsföring. Förbudet skall förstärkas med vite, om ej detta av särskilt skäl är obehövligt.

Om det är nödvändigt med hänsyn till konsumentskyddet, kan en näringsidkare förbjudas att fortsätta eller upprepa ett förfarande som strider mot bestämmelserna i detta kapitel eller mot bestämmelser som har utfärdats med stöd av dem eller ett därmed jämförbart förfarande. Förbudet ska förenas med vite, om detta inte av särskilda skäl är obehövligt.

Förbudet kan, om särskilt skäl därtill föreligger, meddelas att gälla även person, som är anställd hos ovan i 1 mom. avsedd näringsidkare, eller annan, som handlar för dennes räkning.

Om det finns särskilda skäl, kan förbudet även meddelas att gälla en anställd hos en näringsidkare som avses i 1 mom. eller någon annan som handlar för näringsidkarens räkning.

8 §
17 §
Meddelande av förbud

Förbud, som avses i 7 §, meddelas av marknadsdomstolen. Marknadsdomstolen kan även meddela förbud temporärt, varvid förbudet gäller tills saken är slutligt avgjord.

Förbud, som avses i 16 §, meddelas av marknadsdomstolen. Marknadsdomstolen kan även meddela ett temporärt förbud som gäller tills saken är slutligt avgjord.

Konsumentombudsmannen kan meddela i 7 § avsett förbud eller meddela förbud temporärt i enlighet med vad som är stadgat i lagen om konsumentombudsmannen.

Konsumentombudsmannen kan meddela förbud som avses i 16 § och temporära förbud på det sätt som föreskrivs i 6 § i lagen om Konsumentverket (1056/1998).

8 a §
18 §
Förbud som meddelas av länsstyrelsen i vissa ärenden

Länsstyrelsen kan meddela förbud enligt 7 § i ett ärende som gäller förfarande som strider mot förordningen om prisinformation vid marknadsföring av konsumtionsnyttigheter (9/89), mot föreskrifter som utfärdats med stöd därav eller mot vad som i förordningen om uppgifter som skall lämnas vid marknadsföring av bostäder (847/83) stadgas om angivande av priset på bostäder, om förfarandet i fråga klart strider mot stadgandena och om praxis vid tillämpningen av stadgandena på ett dylikt fall är vedertagen. Länsstyrelsens beslut får inte överklagas genom besvär.

Länsstyrelsen kan meddela förbud enligt 16 § i ärenden som gäller förfaranden som strider mot bestämmelserna om prisinformation om bostäder och andra konsumtionsnyttigheter, om lagstridigheten är uppenbar och praxis vid tillämpningen av bestämmelserna är vedertagen i ärenden av denna typ. Länsstyrelsens beslut får inte överklagas genom besvär.

Näringsidkaren kan föra det i 1 mom. avsedda beslutet om förbud till marknadsdomstolen inom fjorton dagar efter det att han fått del av länsstyrelsens beslut. I annat fall står beslutet fast.

Näringsidkaren får föra ett i 1 mom. avsett beslut om förbud till marknadsdomstolen för prövning inom fjorton dagar efter det att näringsidkaren har fått del av beslutet. I annat fall står beslutet fast.

Länsstyrelsen kan förstärka sitt förbud genom att förelägga vite. Marknadsdomstolen dömer ut vitet.

Innan länsstyrelsen meddelar förbud enligt 1 mom. skall den ge näringsidkaren tillfälle att bli hörd.

Vid meddelande av förbud enligt 1 mom. skall länsstyrelsen fatta ett skriftligt beslut och se till att det delges parterna i målet.

Länsstyrelsen kan förena sitt förbud med vite. Vitet döms ut av marknadsdomstolen.

Innan länsstyrelsen meddelar förbud enligt 1 mom. ska den ge näringsidkaren tillfälle att bli hörd.

Vid meddelande av förbud enligt 1 mom. ska länsstyrelsen fatta ett skriftligt beslut och se till att det delges parterna.

9 §
19 §
Åläggande att korrigera marknadsföringsåtgärd

Vid meddelande av ovan i 7 § avsett förbud kan marknadsdomstolen ålägga näringsidkare som meddelats förbud eller som företagit eller beställt marknadsföring att inom utsatt tid korrigera marknadsföringsåtgärd, om detta bör anses behövligt på grund av de uppenbara olägenheter som åtgärden förorsakar konsumenterna. Åläggandet kan förstärkas med vite.

När marknadsdomstolen meddelar förbud enligt 16 § kan den ålägga den näringsidkare som meddelats förbud eller som har genomfört eller beställt marknadsföringen att korrigera åtgärden inom utsatt tid, om detta kan anses nödvändigt på grund av de uppenbara olägenheter som åtgärden förorsakar konsumenterna. Åläggandet får förenas med vite.

10 §
20 §
Tillsyn

Marknadsföringens lagenlighet med hänsyn till konsumentskyddet övervakas av konsumentombudsmannen.

Marknadsföringen och de förfaranden som tillämpas i kundrelationerna övervakas vad gäller konsumentskyddet av konsumentombudsmannen.

Prisinformationen vid marknadsföring av konsumtionsnyttigheter övervakas dels av konsumentombudsmannen och dels av näringsstyrelsen och länsstyrelserna såsom distriktsförvaltningsmyndigheter under näringsstyrelsen.

Prisinformationen vid marknadsföring av konsumtionsnyttigheter övervakas av konsumentombudsmannen och länsstyrelserna.

Om marknadsdomstolen och behandlingen av ärenden i den föreskrivs i övrigt i marknadsdomstolslagen (1527/2001) samt i lagen om behandling av vissa marknadsrättsliga ärenden (1528/2001).

Bestämmelser om marknadsdomstolen och behandlingen av ärenden i den finns även i marknadsdomstolslagen (1527/2001) och i lagen om behandling av vissa marknadsrättsliga ärenden (1528/2001).

12 §

Genom förordning kan stadgas att näringsstyrelsen av särskilda skäl får medge undantag från vad som med stöd av 6 § genom förordning stadgas om prisinformation vid marknadsföring av konsumtionsnyttigheter.

Genom förordning kan stadgas att näringsstyrelsen får bestämma om informationen om enhetspriserna vid marknadsföring av konsumtionsvaror eller grupper av konsumtionsvaror.

(upphävs)


Denna lag träder i kraft den 20 .


Nedan finns ett exempel på parallelltexter som läggs till som bilaga till en kompletterande proposition, om det i den kompletterande propositionen föreslås ändring av det förslag till ändringslag som ingått i den ursprungliga propositionen.

Bilaga

Parallelltexter

1.
Lag
om ändring av universitetslagen

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i universitetslagen (558/2009) 8, 36, 38 och 39 §, av dem 36 och 38 § sådana de lyder i lag 482/2013, samt

fogas till lagen en ny 36 a och en ny 36 b § samt till 41 § ett nytt 5 mom. och till 43 § ett nytt 2 mom. som följer:

Gällande lydelse

8 §
Undervisningens avgiftsfrihet

Kompletterat förslag

8 §
Undervisningens avgiftsfrihet samt avgifter för annan verksamhet

Den undervisning som leder till högskoleexamen och urvalsproven i anslutning till antagningen av studerade är avgiftsfria för de studerande, om inte något annat föreskrivs i denna lag.

Den undervisning som leder till högskoleexamen och urvalsproven i anslutning till antagningen av studerade är avgiftsfria för de studerande, om inte något annat föreskrivs i denna lag. Ett universitet kan dock ordna sådan undervisning som leder till gemensam eller dubbel examen, för vilken en utländsk högskola tar ut en avgift för sin andel av undervisningen.

Av personer som söker till en annan utbildning än utbildning för en påbyggnadsexamen på grundval av en utbildning inom ett utbildningssystem i en annan stat än en sådan som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och Schweiz tar Utbildningsstyrelsen ut en terminsspecifik handläggningsavgift för ansökan. En betald avgift är en förutsättning för att ansökan ska behandlas.

Av andra sökande än de som söker till en utbildning som ges på finska eller svenska kan det krävas att de genomgår internationella avgiftsbelagda tester. Universiteten kan ta ut avgifter för annan verksamhet än sådan som avses i 1 mom. Närmare bestämmelser om avgifter utfärdas genom förordning av statsrådet med iakttagande av vad som bestäms om offentligrättsliga prestationers självkostnadsvärde i lagen om grunderna för avgifter till staten.

Av andra sökande än de som söker till en utbildning som ges på finska eller svenska kan det krävas att de genomgår internationella avgiftsbelagda tester.

(se det föreslagna 4 mom.)

Om en avgift som avses i denna lag och som tas ut hos en studerande inte har betalts på förfallodagen, får årlig dröjsmålsränta tas ut från förfallodagen på det sätt som bestäms i räntelagen. En avgift får drivas in genom utsökning utan dom eller beslut på det sätt som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter.

För annan verksamhet än sådan som avses i 1 mom. får universitetet ta ut avgifter. Närmare bestämmelser om avgifter för universitetens offentligrättsliga prestationer utfärdas genom förordning av statsrådet med iakttagande av vad som i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) föreskrivs om självkostnadsvärdet för offentligrättsliga prestationer. Om en offentligrättslig avgift som tas ut hos en studerande inte har betalts på förfallodagen, får årlig dröjsmålsränta tas ut från förfallodagen med iakttagande av vad som föreskrivs i räntelagen (633/1982). Avgiften är direkt utsökbar. Bestämmelser om indrivningen finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).


Denna lag träder i kraft den 20 . Bestämmelserna i 8 § 2 mom. tillämpas första gången vid intagningen av studerande till utbildning som inleds höstterminen 2016.



1.
Lag
om ändring av universitetslagen

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i universitetslagen (558/2009) 8, 36, 38 och 39 §, av dem 36 och 38 § sådana de lyder i lag 482/2013, samt

fogas till lagen en ny 36 a och en ny 36 b § samt till 41 § ett nytt 5 mom. och till 43 § ett nytt 2 mom. som följer:

Ursprungligt förslag

8 §
Undervisningens avgiftsfrihet

Kompletterat förslag

8 §
Undervisningens avgiftsfrihet samt avgifter för annan verksamhet

Den undervisning som leder till högskoleexamen och urvalsproven i anslutning till antagningen av studerade är avgiftsfria för de studerande, om inte något annat föreskrivs i denna lag. Ett universitet kan dock ordna sådan undervisning som leder till gemensam eller dubbel examen, för vilken en utländsk högskola tar ut en avgift för sin andel av undervisningen.

Den undervisning som leder till högskoleexamen och urvalsproven i anslutning till antagningen av studerade är avgiftsfria för de studerande, om inte något annat föreskrivs i denna lag. Ett universitet kan dock ordna sådan undervisning som leder till gemensam eller dubbel examen, för vilken en utländsk högskola tar ut en avgift för sin andel av undervisningen.

Av personer som söker till en annan utbildning än utbildning för en påbyggnadsexamen på grundval av en utbildning inom ett utbildningssystem i en annan stat än en sådan som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och Schweiz tar Utbildningsstyrelsen ut en terminsspecifik handläggningsavgift för ansökan. En betald avgift är en förutsättning för att ansökan ska behandlas.

Av andra sökande än de som söker till en utbildning som ges på finska eller svenska kan det krävas att de genomgår internationella avgiftsbelagda tester. Universiteten kan ta ut avgifter för annan verksamhet än sådan som avses i 1 mom. Närmare bestämmelser om avgifter utfärdas genom förordning av statsrådet med iakttagande av vad som bestäms om offentligrättsliga prestationers självkostnadsvärde i lagen om grunderna för avgifter till staten.

Av andra sökande än de som söker till en utbildning som ges på finska eller svenska kan det krävas att de genomgår internationella avgiftsbelagda tester.

(se det föreslagna 4 mom.)

För annan verksamhet än sådan som avses i 1 mom. får universitetet ta ut avgifter. Närmare bestämmelser om avgifter för universitetens offentligrättsliga prestationer utfärdas genom förordning av statsrådet med iakttagande av vad som i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) föreskrivs om självkostnadsvärdet för offentligrättsliga prestationer. Om en offentligrättslig avgift som tas ut hos en studerande inte har betalts på förfallodagen, får årlig dröjsmålsränta tas ut från förfallodagen med iakttagande av vad som föreskrivs i räntelagen (633/1982). Avgiften är direkt utsökbar. Bestämmelser om indrivningen finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).

För annan verksamhet än sådan som avses i 1 mom. får universitetet ta ut avgifter. Närmare bestämmelser om avgifter för universitetens offentligrättsliga prestationer utfärdas genom förordning av statsrådet med iakttagande av vad som i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) föreskrivs om självkostnadsvärdet för offentligrättsliga prestationer. Om en offentligrättslig avgift som tas ut hos en studerande inte har betalts på förfallodagen, får årlig dröjsmålsränta tas ut från förfallodagen med iakttagande av vad som föreskrivs i räntelagen (633/1982). Avgiften är direkt utsökbar. Bestämmelser om indrivningen finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).


Denna lag träder i kraft den 20 . Lagens 36 § 2 mom. samt 41 och 43 § träder dock i kraft den 1 augusti 2015.

Bestämmelserna i 36 a § 1 och 2 mom., 36 b § 1 och 2 mom. samt 38 § 1 mom. tillämpas första gången vid intagningen av studerande till utbildning som inleds höstterminenen 2016.



Denna lag träder i kraft den 20 . Bestämmelserna i 8 § 2 mom. tillämpas första gången vid intagningen av studerande till utbildning som inleds höstterminen 2016.


Bilagor

Bilaga 1 Tabell över strukturmallar för propositioner

Grundläggande struktur för en proposition EU-relaterad proposition Fördragsproposition Fördrags- och EU-relaterad proposition
PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL
Innehåll Innehåll Innehåll Innehåll
MOTIVERING MOTIVERING MOTIVERING MOTIVERING
1 Bakgrund och beredning 1 Bakgrund och beredning 1 Bakgrund och beredning 1 Bakgrund och beredning
1.1 Bakgrund 1.1 Bakgrund 1.1 Bakgrund 1.1 Bakgrund
1.2 Beredning 1.2 Beredning 1.2 Beredning 1.2 Beredning
Beredningen av fördraget Beredningen av fördraget
Beredningen av EU-rättsakten Beredningen av EU-rättsakten
Beredningen av propositionen Beredningen på nationell nivå Beredningen av propositionen
EU-rättsaktens målsättning och huvudsakliga innehåll 2 Fördragets målsättning 2 Fördragets och EU-rättsaktens huvudsakliga innehåll
2 Nuläge och bedömning av nuläget 3 Nuläge och bedömning av nuläget 3 Nuläge och bedömning av nuläget
3 Målsättning
4 Förslagen och deras konsekvenser 4 Förslagen och deras konsekvenser 4 Förslagen och deras konsekvenser
4.1 De viktigaste förslagen 4.1 De viktigaste förslagen 3 De viktigaste förslagen 4.1 De viktigaste förslagen
4.2 De huvudsakliga konsekvenserna 4.2 De huvudsakliga konsekvenserna 4 Propositionens konsekvenser 4.2 De huvudsakliga konsekvenserna
5 Alternativa handlingsvägar 5 Alternativa handlingsvägar 5 Alternativa handlingsvägar
5.1 Handlingsalternativen och deras konsekvenser 5.1 Handlingsalternativen och deras konsekvenser 5.1 Handlingsalternativen och deras konsekvenser
5.2 Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet 5.2 Handlingsmodeller som används eller planeras i andra medlemsstater 5.2 Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet
6 Remissvar 6 Remissvar 5 Remissvar 6 Remissvar
6 Bestämmelserna i fördraget och deras förhållande till lagstiftningen i Finland 7 Bestämmelserna i fördraget och deras förhållande till lagstiftningen i Finland
7 Specialmotivering 7 Specialmotivering 7 Specialmotivering till lagförslaget/lagförslagen 8 Specialmotivering till lagförslaget/lagförslagen
8 Bestämmelser på lägre nivå än lag 8 Bestämmelser på lägre nivå än lag 8 Bestämmelser på lägre nivå än lag 9 Bestämmelser på lägre nivå än lag
9 Ikraftträdande 9 Ikraftträdande 9 Ikraftträdande 10 Ikraftträdande
10 Bifall av Ålands lagting 11 Bifall av Ålands lagting
10 Verkställighet och uppföljning 10 Verkställighet och uppföljning 11 Verkställighet och uppföljning 12 Verkställighet och uppföljning
11 Förhållande till andra propositioner 11 Förhållande till andra propositioner 12 Förhållande till andra propositioner 13 Förhållande till andra propositioner
11.1 Samband med andra propositioner 11.1 Samband med andra propositioner 13.1 Samband med andra propositioner
11.2 Förhållande till budgetpropositionen 11.2 Förhållande till budgetpropositionen 13.2 Förhållande till budgetpropositionen
12 Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning 12 Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning 13 Behovet av riksdagens samtycke samt behandlingsordning 14 Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning och behovet av riksdagens samtycke samt behandlingsordning
13.1 Behovet av riksdagens samtycke 14.1 Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
13.2 Behandlingsordning 14.2 Behovet av riksdagens samtycke samt behandlingsordning
Kläm 1 Kläm 1
Kläm Kläm Kläm 2 Kläm 2
LAGFÖRSLAG LAGFÖRSLAG LAGFÖRSLAG LAGFÖRSLAG
Fördragstext Fördragstext
BILAGA/BILAGOR BILAGA/BILAGOR BILAGA/BILAGOR BILAGA/BILAGOR
Parallelltext/Parallelltexter Parallelltext/Parallelltexter Parallelltext/Parallelltexter
Förordningsutkast Förordningsutkast Förordningsutkast
Andra bilagor Andra bilagor Andra bilagor

Bilaga 2 Två ändringar i sättet att skriva motiveringar

Datum
Datum skrivs på finska med siffror (1.1.2020) i motiveringen. I lagtext används fortfarande skrivsättet ”den 1 januari 2020” på både finska och svenska.

Etablerade förkortningar
Etablerade förkortningar används i motiveringstext utan att de förklaras. Som sådana förkortningar betraktas tills vidare endast följande: EES, EU, OSSE, OECD, WTO och FN. På finska används dessutom förkortningen EN för Europarådet.